Inför de folkvalda:
"Vi kan se på några siffror. Totalt antal invandrade och utvandrade var 1994 75000 in och 15000 ut. År 1995 var det 36000 in och 15000 ut. I fjol var det praktiskt taget lika - 39000* in och 33000 ut. Det är alltså på ett par år en halvering av antalet invandrade alla kategorier och en fördubbling av antalet utvandrade. Det är nästan balans." Men vilka är det som invandrar och vilka är det som utvandrar?
Så här skrev Ulf Nilsson i Kvällsposten den 17/4 .-96:
"Siffrorna borde lysa som...varningssignaler i regeringskansliet... Ut flyttar kompetens och idéer. In har under en lång rad av år flyttat bidragstagare ..."
Och vad blir logiken i Pierre Schoris resonemang?
Är återvandring önskvärd? Eller vore en omfattande återvandring ett problem?
Under 90-talet har 190.000 människor fått PUT i Sverige. De flesta har kommit från f.d. Jugoslavien, många har också kommit från Somalia, Irak och andra länder i Afrika eller Asien. Bara en liten andel av alla dessa människor har integrerats i vårt samhälle, en överväldigande majoritet är arbetslös och lever på bidrag.
I den utsträckning som det är fred i deras hemländer och ur säkerhetssynpunkt är möjligt för dem att återvända så är det alltså ett svenskt intresse att de också återvänder.
Antag att så faktiskt skulle ske, att en omfattande återvandring skulle komma till stånd. I statistiken skulle detta ge höga siffror för utvandring, och Schori skulle i sin kalkyl få en "obalans"...
Frågan är om inte Pierre Schori och vaktmästaren på UD borde byta plats. Permanent. För svensk invandringspolitik vore det förmodligen ett lyft.
* Denna siffra skiljer sig från den som Blågula Frågor i olika sammanhang uppgivit för invandringen till Sverige under 1996 - nämligen dryga 31.000.
Förklaringen ligger i att vår siffra avser enbart utländska medborgare, som får PUT (permanent uppehållstillstånd) i Sverige. Den högre siffran - 39.000 - innefattar även dem som är svenska medborgare och alltså redan har uppehållstillstånd när de invandrar/återvandrar.