Till försvararna av

Det Fria Ordet

 Denna artikel har en helt särskild historia. Efter påhoppen i kvällspressen våren och försommaren 1996 och redaktionernas vägran att låta oss svar kontaktade vi DN:s kulturredaktion, för att där få ut en redogörelse.

Där lät man hela tiden positiv., De beställde in allt material som Blågula Frågor hade givit ut - och fick det - för att kunna bilda sig en uppfattning om oss. Vi bollade så en artikeltext några varv mellan oss, för att den inte skulle bli för långt. De lovade att ta in en. Men inget hände. Vi hörde av oss igen och undrade, varpå de åter lovade.

Och så höll det på, i flera månader. Vi hade nog över dussinet telefonsamtal. Arne Ruth lovade och Maciej Zaremba lovade, Det verkade som att de uppriktigt ville ta in artikeln, men att det fanns en övre instans som lade in ett veto.

Här kommer den text som Dagens Nyheters kultursida 1996 lovade publicera, men inte publicerade:

I Dagens Nyheter den 15 juni rapporterades hur en person av tidskriften Expo - felaktigt - utpekats som sångare i en nazi-grupp. Till följd av detta hade denne blivit förföljd av aktivister ur AFA ("Anti-Fascistisk Aktion"), "fått sin port sönderslagen, hot sprejat på husväggen och okända män har väntat på honom utanför porten på kvällen." Andreas Rosenlund, redaktör för Expo, förvarar sina skriverier med att Expo bara förmedlat ett "etablerat rykte".

Detta väcker ju frågor: Hur går det till, när ett rykte "etableras"?

Vilket ansvar har en publikation, som t ex Expo, när den för rykten vidare? Rykten som kan få direkt betydelse för enskilda medborgares personliga säkerhet.

Själva skrev vi förra året en debattartikel med rubriken "Häv fatwan över oss!". Bakgrunden var att vi genom etablerade massmedia som Dagens Eko, TT och ett antal dagstidningar stämplats som "främlingsfientliga" mm. Redan då upplevde vi detta - förutom att det är orättvist - som obehagligt ur säkerhetssynpunkt.

Våra försök att få den artikeln publicerad misslyckades dock. En kultursida avfärdade artikeln som "skitsnack". Också hos oss själva fanns ett visst tvivel - kanske vi överdrev. Var det verkligen rimligt att jämföra vår situation med hotbilden för t ex Rushdie, efter mullornas fatwa över honom? Å andra sidan hade vi bara pekat på principiella likheter och betonat vad som kan ligga i förlängningen av media-domen över oss.

Vi förutsatte, att vi här var tidigt ute. Nu är vi inte längre så säkra på den saken. Vad som hänt sedan vi skrev vår refuserade artikel är att:

 


1.

Expo nr 2/96 omnämnde oss och vår tidskrift Blågula Frågor på flera ställen - tillsammans med diverse nazi-organisationer. En av oss (JM) utpekades som "medlem i ett hemligt nätverk", och det framställdes som nästintill brottsligt att skriva brev till politiska beslutsfattare. Expo menade att vi företräder någon slags kamouflerad främlingsfientlighet - vi "låtsas" vara progressiva.

2.

Expressen den 6-7 maj återgav Expos material, och Blågula Frågor framställdes som ansvarig för en artikel i en helt annan tidskrift (Fri Information). I Expressen blev vår organisation "öppet främlingsfientlig".

3.

I Nerikes Allehanda skrev ordföranden i "Stoppa Rasismen" i Örebro - i två debattartiklar - att Blågula Frågor är en "rasistisk organisation". Han hänvisade till artiklar i både Expo och Expressen. Han skriver "jag har mycket svårt att tvivla på Expos uppgifter, den stöds ju av många kända personer och organisationer."

4.

Vi skrev ett genmäle till Expo - det togs inte in.

Vi skrev ett genmäle till Expressen - det togs heller inte in.

5.

I det läget var vi beredda att betala för att få komma till tals, och försökte få in en annons i ett antal tidningar. Samtliga tidningar utom Svenska Dagbladet vägrade publicera den. Motiveringarna varierade, från att texten kunde vara åtalbar till att det var en "åsiktsannons".

7.

Den 10 juni sändes Expo nr 3/96 (det nummer där vårt genmäle inte togs in) ut i miljonupplaga, av både Expressen och Aftonbladet. På drygt en helsida angreps Blågula Frågor. Samtidigt som Andreas Rosenlund döljer sitt ansikte hänger han ut oss som fredslösa varelser med ansikte och namn - vår säkerhet är tydligen av underordnad betydelse. Det finns ju slödder i båda lägren, som inte väjer för våld och hot om våld. Vi har från början valt den öppna linjen, och alltid haft namn och adress i de skrifter vi givit ut.

Visserligen redovisades vår vänsterbakgrund och vårt avståndstagande från våld, men syftet med artikeln var att framställa oss som suspekta rättshaverister. Det syftet uppnådde man - inte genom något man anförde i sak, utan genom etiketteringar. Det påstods t ex att vi "underblåser fördomar och organiserar främlingsfientlighet" samt att vi är några "flyktingsfientlighetens begagnade bilhandlare". Dock inte "biologiska rasister", enligt Rosenlunds vokabulär...

8.

Mest illa berörda blir vi dock av regeringskansliets omdöme om oss. Här uttalar sig Agneta Karlesson, Blombergs pressekreterare: "Blågula Frågor är en ytterst obehaglig tidning som framför obehagliga åsikter... Den bidrar inte till en bra dialog utan förstärker polarisering..."

Efteråt tillfrågad av oss säger Karlesson att det bara var hennes personliga åsikter, men det fick ju Expressens och Aftonbladets läsare aldrig veta! I Expo presenterades hennes åsikter som vad man anser "hos invandrarministern".

9.

Aftonbladets och Expressens redaktionsledningar har skrivit presshistoria på ett positivt sätt genom att garantera Expos utgivning. Men de har skrivit presshistoria också på ett negativt sätt, genom att förneka oss genmälen. De menar att vi ska nöja oss med ett genmäle i Expo, som alltså går ut i några tusen exemplar, när Expos egna artiklar om oss gått ut till 2,3 miljoner läsare. Är detta ett sätt att värna yttrandefriheten, Torbjörn Larsson och Christina Jutterström?

10.

I Aftonbladet den 14 juni hade Göran Skytte en krönika, där hans tes var att vänsteråsikter inte är något skydd mot främlingshat: "den som en ena sekunden talar om honnörsord som 'rättvisa' och 'solidaritet' kan i nästa ögonblick säga något fullständigt otryckbart om 'de där jävla svartskallarna som tar våra jobb och bara kostar pengar'." Finns den personen, eller är det en uppfinning i Göran Skyttes sinnesvärld?

FRAM TRÄDER ALLTSÅ bilden av att man håller på att snickra ihop en svensk fatwa, mot oss. En kampanj, där det är många som "drar sitt strå till stacken". Samtidigt vet vi nu att det finns - Expo närstående - grupper som visat sig redo att ta till våld mot individer vilka utpekats som "rasister".

De våldsaktioner med rasistiska förtecken som nu förekommer i Sverige är djupt oroande. Expo har här en viktig uppgift, i att dokumentera detta. Men Expos ambitioner sträcker sig betydligt "längre" än så. Redaktionen visar ett direkt hat mot människor med kritiska uppfattning om den generösa flyktingpolitiken. En organisation som Blågula Frågor är tydligen en lika viktig motståndare för Expo som rena nazi-grupper.

Resonemanget här är att vi medverkar till attitydförändringar som öppnar slussarna för rasism och att vi förser extremgrupper med fakta och argument. Vad blir den logiska konsekvensen av en sådan ståndpunkt? Rimligen att fakta ska förtigas och goda argument inte föras fram i flyktingpolitiken. Rimligen att några extrema smågrupper ska tillåtas styra hela debattläget, så att bara en sida kan komma fram!

Uppenbarligen skulle Expo se det som en framgång om man fick tyst på Blågula Frågor. Expo är anhängare av yttrandefrihet bara så långt, som det gäller yttrandefriheten för dem själva och deras meningsfränder.

Vi tillhör dem som tveklöst anser rasismen vara en företeelse att bekämpa, men här finns en avgörande distinktion att göra. Är "anti-rasism" att bekämpa en viss grupp individer, som någon kletat en etikett på, eller är det att bekämpa en viss företeelse?

Ska vi hamna rätt, då måste vi nu alla lära oss att se bortom etiketterna! Anti-fascist blir man inte bara genom att kalla sig sådan. Anammar man svart-vit-tänkandet, förkastar man dialogen - då är man ute på en farlig väg.

Jan Milld Anders Sundholm