Hjärterum ger stjärterum?

Av debatten om DN Debatt har framgått att väldigt många inlägg inkommer till debattredaktören - det är anledningen till att så många refuseras. Så mycket högre blir då, får man förutsätta, kvalitén på de inlägg som faktiskt tas in.

MED SÄRSKILT INTRESSE har vi tagit del av inlägget 'Rasbiologi i flyktingpolitiken' den 14/1 -97, från kvintetten Alcalá-Agrell-Svensson-Ehnmark-Englund. Dessa personer har ju redan tidigare flera gånger fått komma till tals. När de nu släpps fram än en gång måste det rimligen vara någonting alldeles extra, som de har att säga.

'Finns det bara hjärterum, så finns det stjärterum'. Ungefär så kan de fems budskap sammanfattas, även om de inte uttrycker sig så banalt. Deras egna formuleringar lyder: 'det är en hjärtlöshetens politik som hindrar oss,...' '...hindrar oss att bete oss anständigt...'.

Vad innebär det att bete sig "anständigt" i flyktingpolitiken? Här anar vi en självmotsägelse i de fems resonemang.

Å ENA SIDAN skriver de: 'Sverige kan inte...ge alla förföljda skydd.'

Å ANDRA SIDAN räknar de bara upp fall där uppehållstillstånd, enligt deras mening, bör beviljas. Finns det något enda fall, där de förordar en avvisning? Klart är att de finner Sveriges flyktingpolitik otillräcklig - den bör vara mer generös.

Möjligen inser de fem att den politik de förespråkar inte har mycket folkligt stöd. Om dem som vill ha "uppstramning och restriktivtet" förklarar de att 'de är alla i grunden lurade om vad det är för spel som spelats.' En form av konspirationsteori, med andra ord.

Men vem är det som luras? Är det Göran Persson, Pierre Schori och de andra i regeringen? Varför skulle de luras?

Två föreställningar ligger här till grund för de fems resonemang:

När en del politiker anser att det skulle existera ekonomiska begränsningar, som gör att Sverige inte kan ta emot ett obegränsat antal flyktingar/migranter, då handlar det om vanföreställningar. I själva verket finns, menar de, inga sådana begränsningar.

När samma politiker försöker sprida sin bild av verkligheten, då sprider de vanföreställningar. Därmed luras de.

De fem ser alltså ingen målkonflikt, de finner ingen motsättning mellan olika gruppers intressen. I sin debattartikel sluter de själva till sin famn inte bara flyktingar/migranter, utan också de svenskar som nu drabbas av nedskärningar inom sjukvård, omsorg och skola. Sveriges resurser räcker tydligen till för alla, enligt de fem.

Här finns alltså en politisk nisch, möjlig att inta, där inga begränsningar behöver råda! Alla kan göras nöjda. Vilken möjlighet för politiker att bli populära - frestelsen borde vara oemotståndlig! Det borde vara ett väldigt sug bland politiker efter att få ockupera denna nisch, kön borde vara lång.

Varför är så inte fallet? Beror det på att våra politiker är dumma och obegåvade?

Eller handlar det om ondska?

Vilketdera som än är fallet - sådana politiker måste omgående bytas ut! De behöver ersättas med personer som är både kloka och goda.

Kan Jesus Alcalá, Per Svensson, Wilhelm Agrell, Peter Englund och Anders Ehnmark tänka sig att kandidera?

ALLVARLIGT TALAT. Om svenska folket nu önskar en mer restriktiv invandringspolitik så beror det minst av allt på att det är lurat. Snarare skulle reaktionen både blivit starkare och kommit snabbare, om media tidigare informerat om invandringens konsekvenser, och om kritiker till den generösa flyktingpolitiken släppts fram på samma villkor som Alcalá & Co.

Till slut tränger sig ändå verkligheten igenom mediakampanjerna. Lika litet som makthavarna i Belgrad i längden kan undanhålla folket sanningen, lika litet kan de i Stockholm göra det.

Vad är då sanningen om invandringen till Sverige? Den är att:

JÄMFÖRT MED varje annat i-land i världen Sverige varit långt mer generöst.

UNDER DE SENASTE 15 åren cirka en halv miljon människor fått stanna i Sverige, varav de flesta på humanitära grunder eller som anhöriginvandrade. Arbetslösheten bland dem är nu hög - bara en mindre del står överhuvudtaget till arbetsmarknadens förfogande.

Många av de mottagna återgäldat generositeten med asocialt beteende eller direkt kriminalitet. Det finns en utbredd svenskfientlighet.

Denna politik bedrivits utan att svenska folket någonsin tillfrågats om saken.

ÄVEN OM DET FINNS ekonomiska gränser för flykting- och anhöriginvandringen så är dessa gränser inte absoluta. De kan tänjas, beroende på opinionsläget. Då är vi tillbaka till det där med "hjärterum" och "stjärterum" - en viss sanning ligger däri.

Men då ska man vara lyhörd för människors känslor, visa hänsyn och respekt. Inte köra över, inte skrämma upp, inte trampa på. Ur den synpunkten är agerandet från Den Moral(ist)iska Eliten närmast förödande. Ständigt detta tal om att vi ska skämmas - trots att Sverige visat sådan generositet. Ribban höjs hela tiden - aldrig är det nog.

Nu proklameras dessutom "Det mångkulturella samhället", dvs den svenska kulturen ska ändras. Svenska folket måste anpassa sig.

Det är klart att många då slår bakut.

Jan Milld

Anders Sundholm

 

Svar på debattartikel i Dagens Nyheter , ej publicerad