Nacka den 21 mars 2007
 
 
Utbildningsdepartementet                            v g diarieför tack
Utbildningsminister Lars Leijonborg

 
Ämne: Kostnader för hemspråksundervisning och tolkutbildning

Enligt uppgift från Skolverket bedrevs år 2000 hemspråksundervisning i ca 125 språk  i svenska skolor. Bl a fick elever – utöver de vanligaste invandringsspråken - av någon anledning även undervisning i nedanstående synnerligen udda språk:acholi, afari/dankali, akan/asante/fante, aluf, amhariska, arabiska, assyriska, atjeh, aymara, azerbaljani/azeriska, baluchtiska, bassa, bangla/begaliska, bihari, bono, cebuanska/visayan, chauzho/fukinesiska/hainanesiska, daginska, divhi, ewe, ga/gah, gujarati, hindi, ibo, illongo, joroba, kalé, kamba/kikamba, kikuyo/kuvo, kinyarwanda/rwanda-runi, kroatiska, lingala/rigala, lovari/kalderari, luganda/ganda, luo, malayalami, mandinka/malinka, maoriska/rotoro, marathi, oromiska, pampangan, pastho, saho, serbiska, sesotho/sotho, shona, swahili, syriska, tagalog, tamilska, telugu., tigrinska, tigriska, tongaska, urdu, urmiska, wolofm fl.
I vilka av dessa – och ytterligare minoritetsspråk – bedrivs det  idag hemspråksundervisning i skolorna? Hur många får undervisning i respektive språk år 2007? 

Som finansiär av undervisningen vill jag också gärna veta hur mycket hemspråksundervisningen kostar per år och per elev i vart och ett av ovanstående språk. Hur mycket har undervisningen i dessa språk hittills kostat skattebetalarna?
Har Sverige verkligen råd med denna lyx? Förekommer denna generositet  och detta tillmötesgående även i övriga EU-länder. I så fall – i vilka? Om inte – varför måste då ”lilla duktiga Sverige” utmärka sig?

Varför måste utlänningarna ö h t undervisas i sina hemspråk? Är et för att de skall kunna tala sina språk när de åker på semester till de hemländer från vilka de säger sig ”ha flytt undan krig och förföljelse”?

Hur många har hittills återvänt till respektive hemländer i ovanstående språkgrupper? Vore det inte lämpligare att de lär sig begriplig svenska med tanke på att de förmodligen inte har för avsikt att återvända till hemlandet?
 
Tolkutbildning i stamspråk

Den 15 mars  efterlyste Stockholms universitet  i en annons i Metro under rubriken ”Vill du bli tolk” studenter som vill bli tolkar i bl a följande språk: amarinja, akan,  azeri/azerbadjdjanska, bengali, bambara, dari, edo, ,fule, ilokano,  kikongo kirundi, kazakiska, khmer, kinyarwanda,  lingala,  luganda,  mandarin, mandinka , oromo,  pashto,, punjabiswahili, singhalesiska, tagalog,  tamazight, tigrinja, turkmenska, twi, uiguriska, urdu, warai, wollof, yoruba.Bland dessa är bl akingalaett stamspråk som talas i Kongo-Kinshasa.

Varför skall svenska skattebetalare bekosta tolkutbildning i diverse stamspråk? Vad kostar tolkutbildningen per år i ovanstående språk vid Stockholms universitet? Vid övriga universitet och högskolor? Hur många utbildar sig per år till tolkar i respektive språk?

Bland”vanligare” invandrarspråk, där det tycks finnas behov av tolkar kan nämnas:albanska, arabiska, arameniska, bosniska/kroatiska/serbiska, burmesiska, bulgariska,  georgiska, hindi, kantonesiska, koreanska, laotiska,  makedonska, malaysiska, mongoliska, nord-sydkurdiska, nepaliska,  väst/öst-assyriska,  persiska,, romani,  rumänska, slovakiska, somaliska, tjetjenska, turkmenska, ukrainska, uzbekiska, vietnamesiskam fl.  Vad kostar tolkutbildningen per år i dessa språk vid Stockholms och övriga universitet och högskolor?  Hur många utbildas per år vid respektive läroanstalt?
Tacksam för svar till nedanstående adress
 
Inger-Siv Mattson, pensionerad f d internationell sekreterare vid ett statligt forskningsråd