Den norska tidningen Dagbladet har den 4/8 -03 en artikel av Shabana Rehman, där det görs reflexioner kring Danmarks och Sveriges olika sätt att förhålla sig till problem kring invandringen. Här några citat ur denna, översatta av i huvudsak Exilens "Räknenissen":
"...Toleransen för den enskilda invandraren har ökat i det danska samhället, visar en undersökning från Århus universitet. Hur hänger dessa motstridande tendenser ihop?
Kunskap och ocensurerad information om attityder och utmaningar i det mångkulturella samhället har bidragit till att danskar har kunnat ta en mer realistisk ställning till sina nya landsmän... Givetvis är rasism och främlingsfientlighet också ett problem i Danmark. Men den danska opinionen skiljer nu mellan detta och vilka krav som bör ställas på invånare i ett modernt danskt samhälle. Flera progressiva röster från invandrarmiljöerna har bidragit till en friare debatt, som nu utmanar den danska högerflanken och den danska regeringen. Stora delar av de danska medierna jobbar faktiskt hårt för att nyansera 'fiendebilden»'och undvika stigmatiseringar. De har kort och gott gjort flyktingars och invandrares vardag mer synlig. Detta har öppnat upp för att 'parterna' har närmat sig varandra och för kreativa förslag om hur man kan inordna sig i förhållande till varandra.
Naser Khader har både som politiker och föredragshållare upplyst både danskar och nydanskar om en rad möjligheter att diskutera oenigheter, utan arrogans och misstänkliggörande. Hans bok om muslimska familjemönster, 'Ära och skam', har kommit ut i allt större upplagor, .."
"I Danmark anser många att just för att de tillåter alla att komma till tals, motverkar de våldsdyrkande riktningar."
Danskarna satsar alltså på öppenhet. I Sverige gäller motsatsen:
"Där ligger det ett tungt lock över debatten, eftersom 'man' är livrädda för att bruna krafter och sjuka nazister ska slå mynt av det som kan komma ur information. Enligt min åsikt är detta mycket farligt.
Demokratins kärna och svensk censur har också blivit ett diskussionsämne för danskarna. Sveriges integrationsminister Mona Sahlin provocerade danskarna i sin kritik av deras utlänningsdebatt. Danska journalister upplever den fortsatta starka uppslutningen kring socialdemokratin i Sverige som en tvingande makt som censurerar och utestänger all kritik mot det svenska mångkulturella samhället - också den uppenbart nödvändiga. OK, kritik ska komma fram, men den ska vara begränsad och komma från de med de 'rätta' åsikterna. Det är som om vi skulle ha censurerat KrF, Fremskrittspartiet och Islamsk Råd i Norge för att deras uttalanden kränker och diskriminerar utlänningar, homofila och kvinnor."
Shabana Rehman invänder också mot föreställningen att danskarna skulle vilja "assimilera som inte är ärkedanska":
"I verkligheten har danskarna lärt sig att skilja mellan rasism och vad de helt enkelt inte tolererar av kvinnosyn, hedersföreställningar och dogmer som hotar den danska demokratin. De erkänner de problem som de som ett litet samhälle upplever, och ser att vissa attityder inte dör ut med de gamla, utan överförs till tredje generationen. Därför stramar de åt - och debatterar. Men detta sker samtidigt med att det blir större acceptans i opinionen för invandrare och deras rätt att känna sig som en del av Danmark.
Naser Khader har själv varit tvångsgift och pratar öppet om problem kring barnuppfostran. Han pekar på att integration t ex svårligen kan ske när barn förvägras att delta i gymnastik och fysiska aktiviteter med danska barn, med hänvisning till könssegregering. Han har också mött stark kritik från muslimska företrädare som vill ha monopol på hur islam ska uttolkas. Att människor söker information, tvivlar och reflekterar finns det inte plats för i deras möte med kritiska argument. Därmed har han bidragit till en förnyelse och till en acceptans av invandrare som flexibla och självständiga individer och tryckt på för att åstadkomma mer kommunikation mellan danskar och nydanskar..."
Artikeln i sin helhet: http://www.dagbladet.no/nyheter/2002/08/04/345091.html
|
|