|
|
|
||||
|
Född: 1717, i Jämtland. Samtida med: Fredrik I, Adolf Fredrik, Gustav III Nyckelord: astronomi, befolkningsstatistik Död: 1783.
|
 |
Ur
Herman Lindqvist, "Nyttan och nöjet":
"I tidens anda grundades redan 1749 i Stockholm världens första statistiska centralbyrå, Tabellkommissionen, allt för att regeringen skulle veta exakt hur mycket folk det fanns i riket, var de bodde och vad de levde av. Kyrkoherdarna lämnade alla uppgifter till Per Wargentin, astronom och vår förste, och världens förste, befolkningsstatistiker. Samma ordning och reda man fått i naturen skulle man självklart ha på medborgarna också."
Pehr Wargentin föddes 1717, nära Östersund i Jämtland. Hans far var kyrkoherde, född i Åbo. Genom ryssarnas härjningar i 1713 på Åland hade familjen flyttat till Sverige.
1735 började Pehr Wargentin studera vid Uppsala universitet, med sikte på att bli präst. Redan efter att 1729 ha kunnat observera en total månförmörkelse hade dock Pehrs intresse för astronomi väckts. Möjligen stimulerades detta av att han i Uppsala fick Anders Celsius som en av sina lärare.
Wargentin kom att intressera sig för Jupiters månar. Det var ett för tiden högaktuellt ämne, bland annat genom förhoppningen att bestämma latitud och longitud utifrån tabeller över månarnas lopp. Denna kunskap skulle kunna användas inom navigationen.
Ur Sten Söderbergs bok "Stora svenskar":
"Celsius gav honom ett ämne att disputera på för magistergraden. Det var Jupiters månar och anledningen därtill var att Celsius hade funnit de tillgängliga tabellerna så ofullkomliga att de ofta slog fel på en kvart eller en halvtimme ifråga om månförmörkelserna kring Jupiter."
"Celsius hade prövat Warentins tabeller och fann att de stämde på en minuts marginal... Det var ett häpnadsväckande mästerverk av en tjugotreåring, som för att utarbeta dem hade fått uppfinna flera nya ekvationer."
Pehr Wargentin var den förste som exakt bestämde rörelsen och förmörkelseperioderna hos de fyra Jupitermånarna, som Gallilei uppräckt 1610. År 1746 utgavs hans tabeller för observation av Jupiter-satelliterna vilket väckte uppseende inom den akademiska världen. Samma år framlade han sin avhandling "De incremento astronomiæ ab ineunte hoc seculo" varefter han utnämndes till docent. År 1748 utsågs han till oavlönad adjunkt vid filosofiska fakulteten.
1748 valdes Wargentin också in i Kungliga Vetenskapsakademien. Året därpå utsågs han till akademin sekreterare, ett uppdrag som han skulle ha under 33 års tid, fram till sin död 1783. Då hade han hunnit skriva minst 4.000 brev.
I arbetsuppgifterna som sekreterare för Vetenskapsakademin ingick att redigera akademiens kvartalsvis utgivna Handlingar, författa i dessa förekommande uppsatser om "Vetenskapernas historia", redigera de olika slagen av almanackor, m.m.
I uppgifterna ingick även att slutföra bygget av det astronomiska observatoriet i Stockholm. 1753 kunde detta invigas, beläget vid nuvarande Observatoriemuseet nära Odenplan. Där kom Wargentin att verka som astronom och bo under resten av sitt liv.
1753 var också det år som den gregorianska kalendern infördes i Sverige. Som Vetenskapsakademiens sekreterare var det Wargentins uppgift att administrera denna stora kalenderreform. Han tillhörde också dem som påverkat riksdagen att några år tidigare ta beslutet om ny kalender.
Problemet med den julianska kalendern, uppkallad efter Julius Caesar och använd sedan antiken, var att den inte stämde med årstidsåret (eller det sk. tropiska året) - kalenderåret var för långt.
Den julianska kalendern antog att året var 365,25 dygn, när årstidsåret i själva verket är ca 365,24219 dygn. Att året har ett ojämnt antal dagar regleras med skottdagar. En skottdag infogas vart fjärde år, men i den gregorianska kalendern blir det inte skottår de år som är jämna århundraden som inte är jämnt delbara med 400, vilket är mycket nära årstidsåret.
Den nya kalendern kallades den gregorianska efter den påve som införde den. 1582 ströks 10 dagar för att kalendern skulle bli rätt. När Sverige införde den hade felet ackumulerats till 11 dagar. Övergången till den nya kalendern gick problemfritt.
1756 gifte sig Pehr Wargentin, med Christina Magdalena Raab. De fick tre döttrar.
Mest känd är Pehr Wargentin för sina insatser beträffande befolkningsstatistiken.
Systemet hade börjat redan 1686, då kyrkan fick i uppdrag att notera uppgifter om födslar och dödsfall, såväl som flyttningar från och till socknen. 1749 inrättades Tabellverket - genom insatser från Pehr Elvius, som var Vetenskapsakademins sekreterare före Wargentin. Verket samlade in materialet från kyrkorna.
I Tabellverket kom Wargentin att ingå som ledamot. Hans insatser kom främst att bestå i de uppsatser i Vetenskapsakademiens Handlingar om befolkningsstatistiken som han författade samt de tabeller över mortalitet och livslängd som han sammanställde.
Söderberg:
"Han utarbetade de första vetenskapliga dödlighets- och livslängdstabellerna, och därmed möjliggjorde han en livförsäkringsrörelse, som inte var ett hasardspel eller arbetade på känn. I England, Frankrike och Tyskland räknade man ut livräntor och premier efter Wargentins tabeller,.."
Även om Pehr Wargentin är mest känd som astronom och statistiker, var han verksam inom även andra områden. Under flera år ledamot av den kommission som ledde bygget av Trollhätte kanal. Wargentin var även medlem i den bibelkommission som tillsattes 1773.
Han avled 1783, vid en ålder av 66 år.
|
En staty över Pehr Wargentin finns i Östersund, vid huvudingången till det gymnasium han givit dess namn. |
 |
 |