|
|
|
||||
|
Född: 1838, (var? - det vet BGF inte) Samtida med: Karl XV, Oscar II. Son till Nils Ericson Nyckelord: Dalslandskanal och Håverudsakvedukten. Död: 1900.
|
 |
Ur Bra Böckers lexikon:
"Ericson, Werner, 1838-1900, friherre, som till Nils Ericson, industriman, uppfinnare. Hans namn är främst förknippat med byggandet av Dalslands kanal och den kända akvedukten vid Håverud."
I Dalsland hade krav på en kanalisering
växt sig allt starkare, även om det fanns olika uppfattningar om
sträckningen. Bakom detta låg järnbrukens ökande
transportkostnader och det faktum
att det fanns dåligt med landsvägar i landskapet. Man behövde
även kunna transportera timmer. Landskapet, med den avlånga sjön
Lelång, som kunde bindas samman med andra sjöar, gjorde tanken
på en kanal naturlig. Debatten fick ytterligare näring med invigningen
av Trollhätte kanal år 1800, vilket öppnade Vänern mot
havet. Även det politiska läget i landet bidrog - Danmark hade ju
1814 tvingats avstå Norge till Sverige. En kanal genom Dalsland-Värmland
kunde därigenom få en mer strategisk betydelse.
Efter att de stridiga viljorna enats gav riksdagen år 1863 klartecken till byggandet av Dalslands kanal. Man ville ge Nils Ericsson uppdraget.
Det fanns då ett tekniskt problem att lösa: hur skulle man kunna bygga slussar i Håverud? Bergarterna där var lösa, strömmen för stark och stupen var alldeles för branta. Ericson föreslog att man skulle bygga en akvedukt över forsen. Så blev det och man tillverkade en akvedukt av plåt. Plåtarna sattes ihop på land med hjälp av 33000 nitar, sedan halade man upp den tunga rännan över forsen. Akvedukten blev och är fortfarande en bro som hänger fritt i luften över forsen. Den leder vattnet genom en 32,5 m lång ränna och än idag har man fortfarande inte behövt byta ut några nitar.
Arbetet med kanalen drog igång 1864 och leddes av sonen, Werner Ericson. Bygget klarades av på väsentligt kortare tid än beräknat och 1868 skedde invigningen, av kungen Karl XV. En sekellång dröm hade gått i uppfyllelse.
Nu kunde fraktskutorna segla genom Dalsland och västra Värmland. Så blev fallet i ett tiotal år. Sedan var järnvägen utbyggd och fartygen försvann successivt. Idag används kanalen främst för båt- och kanotturism. Det vackra landskapet har inte ändrats på. Stora delar av det som skulle bli Dalslands kanal går fram igenom en bara två kilometer bred bergsspricka, ett pärlband av stora, långsmala sjöar, älvar, forsar och småsjöar under samlingsnamnet Upperudsälven.
Över forsen i Håverud finns nu både en vattenväg, en järnväg och en bilväg.
Totalt har Dalslands kanal 31 slussar, med en lyfthöjd på 66 meter. Av en sammanlagd farbar vattenväg på 254 kilometer är cirka 10 kilometer grävd och sprängd kanal.
Utgångsläget för kanalen blev dock sämre i början av 1870-talet. Marknaden för järnvaror var vikande och detta gällde tidvis också för trävarumarknaden. Dessutom drabbades bolaget av konkurrens från två håll. En ny norsk vattenled Örje-Knappetkanalen, fullbordad 1875, tog över transporter av norskt timmer, som under flera år givit Dalslands kanal de bästa slussningsinkomsterna. En annan svår konkurrent blev Dalslands järnväg och dess fortsättning inom Norge. Även andra nyanlagda järnvägar kom under de närmast följande åren att skapa problem för kanalens lönsamhet.
För människorna i gemen kom dock den nya kanalen att betyda mycket. Kanalskutorna och passagerarfartygen bröt isoleringen.
Idag är Dalslands kanal, och synnerhet akvedukten i Håverud, en stor turistattraktion. Mer än hälften av trafikanterna på kanalen är idag utländska turister.
|
|
 |
 |