SD-debatt Nedanstående svar sändes till SD-Kuriren (webbtidningen) den 2/12 -08, men har inte publicerats.
Varför togs inlägget inte togs in? Vad är redaktionen rädd för? Är det själva ämnet, rovdjursfrågan?
Det vet vi inte. Man har inte svarat på mejl i frågan.
LOKALFÖRANKRA ROVDJURSBESLUTEN!
Björn Runn polemiserar i rovdjursdebatten mot "vissa debattörer", oklart vilka. Debattörer som uppenbarligen driver en extrem linje, om att skjuta ihjäl i stort sett alla rovdjur. Det är ju en beprövad debattmetod att först ge en nidbild av meningsmotståndare, för att sedan bemöta denna. Men knappast seriöst.
Eller syftar Runn på ett inlägg från Peter Malmström två veckor tidigare? Dennes slutkläm löd: "Vi har klarat oss alldeles utmärkt tidigare, med inga vargar alls. Är det en katastrof om vagrarna skulle försvinna? Vi klarar ju oss alldeles utmärkt utan både mammutar och dinosaurier på jordklotet!"
Detta är ju att röra till begreppen! En sak är om varg saknas i Sverige - vilket varit fallet fram till 1970-talet. En helt annan sak är om vargen är utrotningshotad på jordklotet. Så kan verkligen inte sägas vara fallet! I världen finns mer än 100.000 vargar - bara i Nordamerika ca 60.000 och i Ryssland ca 45.000.
Björn Runn pläderar för att varg ska finnas även i Sverige, med argumentet: "Vargen är en naturlig del av vår fauna".
Så kan kanske sägas ha varit fallet, i den bemärkelse att det under 1800-talet fanns mycket varg i Sverige. Det var en tid då mycket tamboskap gick åt, det hände även att människor dödades. Det är ju så med varg, att den stannar kvar inom sitt revir. När vilda bytesdjur försvinner därifrån - efter att ha dödats eller flyttat på sig - blir vargens byte tamboskap. Och när djuret mist sin skygghet för människor börjar den bli farlig även för oss. Vargens natur har ju inte förändrats sedan 1800-talet.
"Ingen människa har i modern tid fallit offer för varg", påstår Runn. Det är inte sant. Så sent som den 8/11 2007 dödades 22-årige Kenton Joel Carnegie i Saskatchewan i Kanada av vargar. Året innan vargdödades en annan person i Kanada.
Björn Runn anför läget i Rumänien, med 2.500 vargar. Han kunde ha tagit exempel från närmare håll: Baltikum. Skillnaden mot Sverige är att där tillåts människor att skydda sin boskap. Där får man skjuta varg som visar sig i närheten av människoboningar. I Sverige dömdes Stig Engdahl i Dalsland till ett halvt år fängelse för att år 2003 ha gjort just detta. Han blev tvungen att göra sig av med all sin boskap.
Det också höljt i dunkel hur det gick till när varg plötsligt i slutet av 1970-talet åter dök upp i Sverige, i Värmland. Klart är att det tidsmässigt sammanföll med att SNF (Svenska Naturskyddsföreningen) hade presenterat sitt "Projekt Varg", där man pläderade för att inplantera varg i Sverige.
Det finns en gemensam nämnare mellan invandringsfrågan och vargfrågan, vilket borde få sverigedemokrater att lystra. Det är hur människor på bekvämt avstånd vill besluta om en politik av generositet, medan andra sedan drabbas av konsekvenserna och tvingas leva med problemen. När de drabbade reagerar har man sedan stämplarna redo: "invandrarfientlig" respektive "varghatare". Samma folkförakt här som där!
Det är naturligtvis inte vargen som bär ansvaret för den förda rovdjurspolitiken. Den är resultatet av mänskliga beslut.
Vi anser att människors intressen här måste vägas in. Beslut kring de vilda djuren ska vara lokalt förankrade. Vill befolkningen i Stockholms eller Jönköpings län ha en vargstam ute i sin natur eller invid sina husknutar, då ska de ha rätt till det!
Men som vi vet tog det inte många dagar innan tillstånd gavs att skjuta den lösspringande vargen i norra Stockholm i november 2008.
Björn Hammarbäck Jan Milld
|
|