En uppsats av Aje Carlbom vid Lund universitet, socialantropologin, tar upp integrationsproblem i Rosengård. Den har titeln "GLOBALA PROBLEM I EN LOKAL KONTEXT. Muslimer och svenskar i stadsdelen Rosengård".
Dagens segregation äger, menar Carlbom, rum i ett ekonomiskt sammanhang som gör att risken för att den ska bli permanent är högre nu än tidigare:
"1950-70-talets invandrare levde 'etniskt' i den privata sfären, men tvingades för övrigt att deltaga i den svenska 'offentliga' sfären. Dagens etniska segregering ser annorlunda ut - vilket Malmö är ett typiskt exempel på. Arbetskraftsinvandrarna tillbringade 8 timmar av dagen på svenska arbetsplatser; flyktinginvandrarna tillbringar, om inte hela så i alla fall merparten, av sin vardag inom ramen för sina etniska/religiösa nätverk.
Följden av detta är naturligtvis att det finns en stor andel tid att fylla med andra aktiviteter än att lönearbeta: att umgås, titta på utländsk TV eller starta föreningar. Kort sagt saknas den ekonomiska kraft som kan tvinga människor till integration i Sverige. Dagens Rosengård uppvisar också, vilket skiljer stadsdelen från gårdagens, en etnisk, kommersiell och religiös institutionalisering som också bidrar till att hålla människor kvar i området och därmed också bland sina etniska/religiösa landsmän.
När det är möjligt att tillfredsställa i stort sett alla sina vardagliga behov i kraft av sin ursprungliga identitet - dvs ges möjlighet att såväl behålla som reproducera identiteten - finns självfallet en risk att etnisk segregation blir ett permanent socialt tillstånd."
Carlbom koncentrerade sig i sitt fältarbete på två kategorier:
"Å ena sidan försökte jag förstå 'Muslimer'... Å andra sidan försökte jag förstå en av dagens bortglömda 'etniska minoriteter', nämligen den svenska 'underklass' som gradvis växt fram i samband med att nationalstaten förlorat sin ekonomiska och politiska kraft att integrera medborgarna i sitt projekt. Dessa två olika grupper är rent konkret bosatta på samma plats, i samma bostadsområde, men deras liv utspelar sig inom ramen för två olika 'livsvärldar'."
I Rosengård har det skett en märkbar islamisering:
"Mitt 'muslimska' material pekar på en logik som skulle kunna definieras som att muslimer i många fall genomgår en omvänd integrationsprocess: många muslimer har sålunda bott, ofta uppemot tio år, i andra delar av Sverige eller Malmö och gradvis har de genomgått en individuell re-islamiseringsprocess där Islam av skäl kommit att betyda mer i deras liv jämfört med innan migrationen. Re-islamiseringsprocessen har haft sin grund i en upplevelse av 'isolering', av en känsla av 'främlingsskap', av att uppleva det svenska samhället som 'moraliskt degenererat'; ur många muslimeras perspektiv är Sverige ett synnerligen 'främmande' samhälle."
"Att flytta till Rosengård har sålunda varit en social strategi för många muslimer på det viset att det har löst ett antal problem: i Rosengård upphävs känslan av att vara 'isolerad'..."
Förändringarna kan märkas ur både ett "globalt" och ett "lokalt" perspektiv:
"Globalt: Nya teknologiska landvinningar har inneburit parabolantenner som gör det möjligt att titta på arabiska-islamiska teveprogram (flertalet araber får in mer än tio olika kanaler från Mellanöstern); tidningar/tidskrifter (lättare att få tag i Al Arab plus andra stora utländska dagstidningar än Dagens Nyheter i Rosengård... ett visst globalt flöde av resurser som bidrar till att bygga upp den muslimska livsvärlden i Sverige ..; transnationella religiösa nätverk med flöde av imamer..."
"Lokalt: I Rosengård har det varit möjligt att etablera sig i nya (jämfört med hemlandet) religiösa nätverk (här har det bildats nya politiskt-religiösa grupper); lätt att få tag i alla de konsumtionsvaror som är nödvändiga för att upprätthålla och reproducera den religiösa identiteten (halal-slaktat kött, kläder, litteratur, frisörer som kan fixa håret på kvinnor 'privat' etc). Man kan placera sina barn i islamiskt orienterade offentliga institutioner.."
"Generellt upplever inte (troende) muslimer att de blir kulturellt 'berikade' av det svenska samhället. Tvärtom. De upplever att mångkulturalismen hotar dem, liksom alla andra relativistiska ideologier gör."
Aje Carlbom gör sedan observationser kring utsatta svenskars situation:
"Den bortglömda minoritetens livsvärld: den svenska 'underklassen'
...Från att ha tillhört den svenska 'arbetarklassen' hade svenskarna successivt genomlevt en downward mobility och istället förvandlats till en infödd 'underklass' vars överlevnad var helt beroende av socialbidrag. Svenskarna som saknade utbildning hade sålunda, i samband med nationalstatens förlorade integrationskraft, blivit exkluderade från arbetsmarknaden med få möjligheter att inom överskådlig framtid ta sig tillbaka in i samhället."
"Svenskarnas liv var generellt begränsat till Rosengård. De var djupt förankrade i Rosengård - sett både ur ett historiskt och samtida perspektiv. Historiskt, eftersom alla var uppväxta i området... de saknade det för mobiliteten mest nödvändiga: pengar."
"Svenskarna... var inte direkta motståndare till att invandrare skulle erhålla ekonomisk hjälp, men de var bittra motståndare till att invandrare hade det, som de upplevde saken, lättare att erhålla hjälp än de som infödda svenskar."
"En avsevärd del av det vardagliga livet för svenskarna i Rosengård handlade... om att försöka upprätthålla en, som de uppfattade saken, svensk moralisk ordning i sin livsvärld. Detta innebar ...kritik av invandrare som vägrade anpassa sig till svenska normer och, å andra sidan, också ett uppskattande av de invandrare som visade sig följa svenska normer."