Östgöta-Correspondenten den
13/12 -03, ur kolumn av Pierre Durrani:
"Med multikulturalismen
vet vi inte riktigt vad vi menar. Det antas vara något gott, berikande,
men är kringgärdad av så många tabun så att
en frisk och välbehövlig diskussion om fenomenet ständigt
hämmas. "
"Jag misstänker
att ordet ofta är en användbar - men intetsägande floskel
som naiva politiker ofta tar till i brist på bättre. Men det
vi vet och de flesta av oss märker, även om man inte alltid
vågar tala om det i rädsla att bli kallad än det ena och
än det andra är att integrationen har totalhavererat och att landets politiker inte
verkar ta det seriöst. Man kan tycka vad man vill om massinvandringen, men
nu har vi en helt ny situation som vi måste kunna hantera. De flesta
av oss står rådvilla inför detta, men jag tror att en del
av problemen som relaterar till kulturkrockar och den stora demografiska
omvälvningen vi har upplevt kan lösas genom en större frimodighet.
Integrationens misslyckande kanske till stora delar beror på en slags
dumsnäll feghet?"
Durrani räknar upp
ett antal punkter där åtgärder måste till:
Våga ställa krav. Man hjälper ofta inte människor
genom att själv vara vag och släppa alla tyglar lösa. Om
nu folk skall integreras till något så måste man veta
till vad. Våga diskutera och definiera Sverige och betona en balanserad
inklusiv patriotism/nationalism.
Våga diskutera även de problematiska konsekvenserna av
invandringen. Att bara blåneka och inte våga ta tag i dem drabbar
mest invandrarna själva.
Betona ett starkt medborgarskap med rättigheter, men fler skyldigheter.
Vill man bo i Sverige måste man följa lagarna och delta i samhällsprocessen.
Uppmuntra återvandring. Många skulle säkert må
bättre av att återvända till sina ursprungsländer,
varför skulle det vara så kontroversiellt att föreslå?
Asyl betyder väl fristad, och de som inte längre behöver
en fristad undan krig och elände kanske kan uppmuntras att bege sig
hem?
Våga reformera socialförsäkringssystemen. I dagens
läge stjälper de mer än hjälper integrationsprocessen
och uppmuntrar till fiffel, skapar håglöshet, apati och folk
som tjänar på att inte arbeta."
Efter att ha sagt detta
undrar Pierre Durrani om han skall bli stämplad som främlingsfientlig:
"Kanske kan jag,
som har en utländsk far och själv ser mig som religiös muslim,
använda något slags multikulti-alibi för att undslippa politisk
korrekta panikreaktioner? Kanske inte, men det säger något om
klimatet att jag ens behöver ställa frågan. Sverige skulle
må gott av en friskare debatt om invandring och multikultur som varken
präglas av räddhågsenhet och tabun och inte heller av tendentiösa
övertoner och fientlighet."