Vår tids hjältar

Svenska Dagbladet ägnar den 22/10 -99 en helsida åt Birgitta Löwander, en sociolog som visar oreserverat stödja AFA. Artikelingressen lyder:

"Visst finns det folk i Sverige som opponerar sig mot nazism och rasism. Men de har blivit osynliggjorda i nyhetsrapporteringen. Det menar sociologen Birgitta Löwander, nyutnämnd svensk EU-expert i frågan. - Antirasisterna är vår tids hjältar."

Ur texten:

"Varför har vi inte sagt ifrån tidigare?...

Men det kanske inte är så konstigt att det blivit så, menar sociologen Birgitta Löwander.

- Nyhetsrapporteringen motverkar ju att fler går ut och demonstrerar mot nazism och rasism.

I dagarna flyttar hon till Wien för att, som första svensk, jobba vid EU:s Centrum för bekämpning av rasism. Men ända sedan 70-talet har hon studerat hur invandrare och flyktingar, rasism och antirasism, behandlas i pressen och i radio och tv.

Slutsatserna är inte nådiga: Det har alltid funnits människor som opponerat sig mot diskriminering och rasism. Fast de har framställt som bråkstakar i medierna.

- Men de antirasistiska ungdomarna är egentligen våra hjältar! De vågar protestera mot de odemokratiska krafterna. 1) Som vi andra inte gör.

Medierna uppgift borde vara att populärisera antirasism och solidaritet igen, menar Birgitta Löwander. Och ge antirasister ett ansikte som varken är demoniskt, extremt eller farligt.

Men är det verkligen rätt att försvara demokratin med våld?

- Man kan ju inte bortse från att rasister och nazister använder sina demokratiska rättigheter för att undergräva demokratin. Det är detta antirasister protesterar mot. Det våld antirasister gör sig skyldiga till vid gatudemonstrationer, att de kastar sten och så vidare är helt ojämförligt med det våld och en kriminalitet som nazister och rasister begår."

"Hela kampen mot rasism och nazism reducerats till ett gatubråk som inte rör oss andra.

- Det finns också en misstänksamhet mot demonstranter i allmänhet. Och en förutfattad mening om den antirasistiska protesten. Att den bara består av våldsamma invandrarungdomar, kommunister, anarkister, sådana som inte är trovärdiga, bråkmakare som stör ordningen. Man ser nästan aldrig en intervju med en antirasist som får berätta vad han eller hon kämpar för, hur det kommer sig att man offrar sin tid på den kampen. 2) Detta är nästan osynliggjort i nyhetsmedierna. Ett öppet intresse för unga människor som vill skapa en bättre värld 3) - varför är inte det nyheter? 4)

- Ibland har man fokuserat på antidemonstranternas yttre. Att en del använt masker har framställts som något suspekt. Ingen verkar förstå hur utsatta de är, vilket mod som krävs för att stå ansikte mot ansikte med rasister. 5) Du och jag skulle kanske inte heller vilja exponera oss." 6)

"Det finns nog inte många nyhetsjournalister som skulle avstå från att intervjua en nazist om han eller hon fick tillfälle. Att få se ondskan i ögonen är så kittlande.

Men att högerextremister och rasister fått stor uppmärksamhet i medierna upprör henne:

- När man okritiskt ger dem röst sänker man tröskeln för vad som får sägas i Sverige idag. Vilka värderingar som är OK. Och då spelar man den groende rasismen i händerna."

 

 

 Se vidare:

Anmälan krävs

 

1) Det är alltså OK att sabotera valmöten?

2) Här har Löwander en poäng, men varför är hon så enögd: gäller inte motsvarande för ungdomar som kallar sig nationalister?

3) Vem kan betvivla att det även finns idealism med i bilden. Problemet är att politiken rymmer dilemman och målkonflikter, man måste ibland prioritera. Det är något som AFA-folket inte förstår.

4) Här har Löwander åter en poäng. Slående exempel är hur lasermannen Ausonius och Stureplansskytten Setréus fått utrymme i media. Det skulle de aldrig fått genom att istället skriva en bok.

5) "Rasist" är alltå enligt Löwanders vokabulär en svårt våldsbenägen personer. Samtidigt åsätts denna etikett demokratiska invandringskritiker.

6) Det gjorde heller inte de journalister som för de fyra dagstidningarna hängde ut ett 60-tal unga svenskar. Civilkuraget får tydligen andra stå för.