En
artikel av Åke
Wedin från år 2005 - aktuell ännu år 2007:
Stoppa missbryket
av asylreglerna!
Andelen icke
genuina flyktingar sjönk efter regeringsskiftet 1994 men har Iett längre
perspektiv inte minskat. Skälet är att socialdemokraterna låtit
två missbruk, som förekom redan under den borgerliga regeringen,
få växa till sig och bli helt dominerande. Tillsammans utgör
dessa huvudskäl till dagens dåliga måluppfyllelse.
Ökat missbruk 1 - "vänta sig in"
Det är
ett kryphål Iregelverket, som gjort detta hittills viktigaste missbruk
möjligt. Om en sökande får vänta mycket länge
på myndighetens beslut, får han/hon vanligtvis uppehållstillstånd
av humanitära skäl, även om både flyktingskäl
och skyddsbehov saknas. Det komplett vanvettiga Isammanhanget är att
de asylsökande själva kan bestämma väntetidens längd.
Om Migrationsverket
avslår en asylansökan, har den sökande rätt till ett
- säger ett - överklagande. Om även överklagandet leder
till avslag, har den sökande rätt att komma in med ett obegränsat
antal "nya ansökningar". Det är som att ha rätt
till hur många resningar i HD man själv önskar. Denna möjlighet
var tänkt för undantagsfall, men de "nya asylansökningarna"
har blivit det normala. Sedan mer än tio år kallas de "överklaganden"
och har ökat enormt i antal.
Det spelar
ingen roll att den ena efter den andra av dessa nya ansökningar resulterar
i avslag, det viktiga för den sökande är att tiden går.
Värdlandet Sverige står för försörjningen under
tiden och den sökande har inget att förlora. Till slut har väntan
blivit så lång, att en avvisning skulle anses vara inhuman.
Den sökande får då stanna, av "humanitära skäl",
trots en total - och vid det laget högst väldokumenterad - brist
på flyktingskäl och skyddsbehov. Detta kallas att "vänta
sig in" i Sverige.
De senaste
åren har två tredjedelar av alla dem, som fått lov att
stanna i landet, skaffat sig sitt uppehållstillstånd på
det här sättet. I över ett decennium har 'Verket' förgäves
krävt, att rätten till nya ansökningar tas bort, i syfte
att stänga den hittills viktigaste bakvägen in i landet (och göra
arbetet med utredningar på 'Verket' meningsfullt). Migrationsminister
Barbro Holmberg har efter tapper kamp mot samtliga övriga partier under
2004 nått en kompromiss, där en av komponenterna är avskaffandet
av asylsökandes obegränsade rätt till 'nya ansökningar'.
I skrivande stund - maj 2005 - har dock inget av detta ännu gått
i verkställighet.
Barbro Holmbergs
viktigaste argument för avskaffandet har varit var att de nya ansökningarna
leder till utdragna asylprocesser, som drar med sig stort mänskligt
lidande, speciellt för barnen. Media menar också att de långa
handläggningstiderna är grymma för barnen men lägger
skulden på "hjärtlösa" myndigheter. I själva
verket är det föräldrarna, som skapar tidsutdräkten
för sina barn med sina ändlösa nya ansökningar. De skjuter
ständigt det definitiva beslutet framför sig och barnen far illa.
Ökat
missbruk 2 - Identitetshandlingarna kastas eller göms
Den familj,
som godtar ett nej och accepterar att återvända hem, slipper
naturligtvis denna långa väntan på besked. Inga fler besked
behövs ju. Ett annat missbruk däremot, dokumentlösheten,
som på sistone ökat lavinartat - från cirka 35 procent
1997 till cirka 93 procent i dag
- drabbar alla, eftersom den sätter in redan i själva utredningsfasen.
Därmed förlänger den utredningstiderna för samtliga,
både för dem "som inte uppvisar
dokument [och för] dem som gör detta"
. Och alla barn drabbas.
Hans Emanuelsson,
som lett den nyligen avslutade utredningen "Tidsbegränsat
uppehållstillstånd vid oklar identitet och resväg"
skriver i en DN-artikel: "Det pågår
ett enormt resursslöseri när svenska myndigheter måste avsätta
stora delar av sina tillgängliga resurser till att reda UT något
som självklart borde vara en förutsättning för att få
sitt asylärende prövat, nämligen att man styrker vem man
är."
De som inte
har faktiska asylskäl eller skyddsbehov, ökar sin chans att få
stanna i Sverige genom att kasta bort, förstöra eller gömma
sina rese- och id-handlingar och mörklägga sin identitet, sitt
ursprung och sin färdväg. Dokumentslösa som de är kan
man inte fastställa om de passerat ett första asylland, som de
skulle kunna återsändas till. Eller om de tagit sig in i Schengenområdet
på ett turistvisum utställt av ett annat land, som rätteligen
borde at hand om deras asylansökan.
Utan pass
inget visum. Deras fall måste utredas i Sverige. De kan också
påstå sig komma från ett land, där förföljelse
råder och undvika att uppge sitt verkliga hemland, om förhållandena
där inte ger skäl till asyl. Dokumentlösheten kan dessutom
dölja en kriminell meritlista bakom en påhittad identitet.
Identitetsproblemet innebär alltså rättsliga och praktiska
problem, försvårar integrationen och utgör "ett
mycket stort polisiärt problem, framför allt vid brottsbekämpning
och lagföring" . En "alltför
stor andel av samhällets resurser används för att utreda
identiteter [orimligt då de sökande]
lätt skulle kunna medverka till sakens lösning. Detta resursslöseri
är av ondo och måste motverkas. Synen på asylrätten
står på spel".
Särskilt
allvarligt är det som utredningen säger om dem som utnyttjar asylsystemet
för att komma till Sverige i avsikt att begå brott. En dokumentlös
kan idag dessutom helt på egna uppgifter till folkbokföringen
skaffa sig "en NY identitet .[. . .] med
ett nytt namn och en NY födelsetid" genom att beviljas
asyl eller uppehållstillstånd. Det är uppgifter som sedan
läggs till grund för "olika handlingar,
till exempel id-kort och körkort [. . .] naturligtvis en stor säkerhetsrisk,
inte endast för Sverige utan även för andra länder som
godtar de identitetshandlingar som utfärdas i Sverige."
Utredningen
siktar på att få de dokumentlösa att medverka till att
fastställa sin identitet, men många "asylsökande
talar inte sanning om sin resväg, eftersom de vill undvika [. . .]
avvisning till ett land som de [redan] har
vistats i [och andra vill inte] styrka sin
identitet genom att visa pass [som skulle avslöja
att de] har uppehållstillstånd i något annat land.
I dessa fall är det naturligtvis svårt att få personen
ifråga att medverka ."
Alltså
finns en "risk för att uppehållstillstånd
beviljas personer som egentligen inte är skyddsbehövande"
Ja, de flesta bör ju haft något att dölja med
sin självförvållade dokumentlöshet. Enstaka asylsökande
kan förvisso ha tvingats ge sig iväg utan att hinna få med
sig några handlingar, men knappast 93 procent av alla. Dessa enstaka
drabbade kan dessutom säkert ge goda förklaringar till sin situation.
Alla övriga medverkar i ett monumentalt missbruk. För att inte
säga bedrägeri. Det är inte rent spel gentemot dem av vilka
de begär skydd eller uppehållstillstånd. Eller solidaritet.
Men med egenintresset
infinner sig samarbetsviljan. Identifikationshandlingar har i ett senare
skede lämnats in till Migrationsverket för att "rätta
till" främlingspass, som "utfärdats
med anteckning om att identiteten inte var styrkt" liksom
"i samband med ansökan om svenskt medborgarskap".
"Identitetshandlingar som inte förevisats"
för Migrationsverket dyker även upp "till
exempel i samband med hindersprövning och vid polisens trafikkontroller"
.
Korrigering
nivå 1
Utredningen
har tänkt sig att förmå dem som inte styrkt - eller ens
vill medverka till att styrka - sin identitet att bidra till att få
fram relevanta fakta genom att inte längre bevilja dem permanenta uppehållstillstånd,
utan i stället tvååriga tillfälliga uppehållstillstånd.
De skall inte inkluderas i folkbokföringen.
Praktiskt
innebär det begränsade förmåner, sociala och andra.
Det är inte rimligt att dessa personer "skall
omfattas av samma sociala förmåner med mera som i landet bosatta
personer". Av säkerhetsskäl skall de hysas i
anläggning och "inte ha rätt till
bostadsersättning".
Enligt utredningen
kommer "reformen att innebära dels att
antalet asylsökande går ned, dels att antalet slutligen beviljade
permanenta uppehållstillstånd minskar". Det
är mycket troligt, men hit kommer - och kvar blir - alla de som inte
kan avvisas, därför att inget land vill ta emot dem. Om man nu
ens är säker på varifrån de egentligen kommer. Passlösa
som de är.
Varför
inte mota Olle i grind?
Korrigering
nivå 2
Grundförutsättningen
för att kunna göra sig dokumentlös är att Sverige inte
kräver att en asylansökan måste göras vid ankomsten
till landet utan tillåts ske "efter inresa" . Vid ankomsten,
om någonsin, har den tillresande id-handlingar och resedokument. Han
har i varje fall svårt att undgå att visa varifrån han
närmast kommer och Sverige är omgivet av "första asylländer"
.
Som det nu
är kan den tillresande väl inne i landet i lugn och ro göra
sig dokumentlös och därefter söka asyl. I det läget
behövs inte längre några Id-handlingar eller resedokument,
de är tvärtom en belastning för alla sökande som saknar
asylskäl.
Rätten
att söka asyl "efter inresa" är idag den återstående
bakvägen in i landet -
när de nya ansökningarnas avskaffande verkställts. Samtidigt
är den en mycket svår belastning på Migrationsverket, som
får sina handläggningstider starkt utdragna av ett i grunden
onödigt detektivarbete för att försöka fastställa
motsträviga sökandes identitet. Det finns ingen anledning att
inte lägga bevisbördan för att styrka identiteten och färdvägen
på den sökande och kräva att asylansökan - beledsagad
av person- och resedokument – skall göras vid ankomsten till
landet, för att alls tas upp till prövning.
Det är
inte seriöst att komma hit, göra sig dokumentlös och sedan
söka asyl.
Det är
inte heller seriöst att tillåta folk att göra så.
Den som kommer för att söka asyl bör ha sina avsikter klara
vid ankomsten och inte behöva ett antal dagar i landet för att
känna efter om asylbehov föreligger.
Åke
Wedin
2005-06-02
Viktig
källa: SOU 2004:132, Betänkande av Dokumentlöshetsutredningen,
Stockholm 2004.
