Svag måluppfyllelse

Den 30/8 -02 publicerade Dagens Industri en artikel om svensk flyktingpolitik, skriven av den tidigare chefen för Arbetarrörelsens Arkiv, Åke Wedin. En bra sammanfattning av vad bl.a. Blågula Frågor vill ha sagt i ämnet:

Avskaffa möjligheten till asylansökan efter inresa!

Avskaffa den obegränsade rätten till nya ansökningar!

 


Ur Åke Wedins artikel:

"Sverige har förbundit sig att ta emot dem som har flyktingskäl - asylskäl eller skyddsbehov. Enligt Genèvekonventionen ska vi alltså ge asyl åt dem som förföljs för sina åsikters och sin tros skull. Därutöver har Sverige gjort frivilliga tillägg. Nya skyddsbehov har uppstått. Dessa 'skyddsbehövande' (tidigare kallade de facto-flyktingar) preciserades noga 1997:

1. De som riskerar dödstraff, tortyr eller annan kränkande behandling vid en hemkomst.

2. De som kommer från en krigszon eller ett område där en naturkatastrof gjort vistelse omöjlig.

3. De som på grund av sitt kön eller sin sexualitet riskerar att bli förföljda.

Sverige har alltså klart deklarerat, att den som har asylskäl eller något av dessa skyddsbehov är flykting med laglig rätt till en fristad i landet. Den som inte är flykting har självklart inte den rätten; vilken är annars meningen med reglerna? De som saknat flyktingskäl men fått stanna ändå har fått göra det av 'humanitära skäl'. Den gruppen är dock inte marginell - den är helt dominerande!

Av de asylsökande som fick lov att stanna i Sverige 1992- 2001 hade 5,2 procent asylskäl, 13,6 procent skyddsbehov och 81,2 procent ingetdera. Över fyra femtedelar fick alltså stanna, trots att de saknade flyktingskäl, och mindre än en femtedel (18,8 procent) av uppehållstillstånden tilldelades målgruppen genuina flyktingar.

Denna minimala måluppfyllelse föranledde ingen diskussion bland opinionsbildare eller beslutsfattare. Det gjorde inte heller det faktum att andelen berättigade förra året sjönk till 16,4 procent!"

 


"Möjligheten att ge uppehållstillstånd av humanitära skäl till människor utan flyktingskäl skapades ursprungligen för att låta någon svårt sjuk - eller grupper som rent praktiskt inte kunde sändas hem - få stanna. Men enligt Migrationsverket är nu skälet till hela 80 procent av de humanitära uppehållstillstånden (65 procent av samtliga uppehållstillstånd) lång väntan på definitivt besked.

Hur kan en väntan bli så lång att en avvisning betraktas som inhuman? Migrationsverkets utredning tar tid, men den sökandes överklagande av avslag tar normalt den längsta tiden. Formellt får Migrationsverkets avslag bara överklagas en gång, men de sökande har rätt att lägga in en ny ansökan. Hur många gånger som helst. Under hela processen är de försörjda av den svenska staten.

Många ärenden 'överklagas' både två, tre, fyra och fem gånger, ett klart missbruk, säger man på Migrationsverket. Hur meningsfullt är det för handläggarna att göra noggranna utredningar, när avslag så lätt kan kringgås?

Det avgörande är att fysiskt ta sig till Sverige för att begära asyl. Sen är det bara att 'vänta sig in'. Medel till människosmugglare och resa är viktigare än flyktingskäl."

 


"Principen är att de sökande ska begära asyl i det första asylgivande land de kommer till. Migrationsverket har rätt att återförvisa asylsökande som passerat ett annat asylland på väg till Sverige (Genèvekonventionen och Dublinkonventionen). För att det ska vara möjligt att fastställa ursprungsland och eventuell passage av ett annat asylland, krävs att asyl söks vid gränsen, i samband med inresan. Men det gör knappt två av tio enligt Migrationsverket.

Sverige tillåter nämligen att asyl söks även 'efter inresa'. Ingen vet varför; i åratal har Migrationsverket förgäves försökt få en ändring. Drygt 80 procent söker alltså asyl först när de befunnit sig en tid i landet. Praktiskt taget alla har då gjort sig av med resehandlingar och pass, säger Migrationsverkets pressansvariga - de har 'tappat' dem.

Det går alltså inte att fastställa vilken väg de reste in i Sverige, och därmed finns inget första asylland att återbörda dem till. Samtliga måste utredas i Sverige. Därtill på ett sämre underlag. Kommer de från ett land med förföljelse eller ej? Vilken är deras identitet?

Nu har Schengenavtalet dessutom minskat den interna gränskontrollen inom EU. Har migranterna bara lyckats ta sig innanför EU:s yttre gräns, kan de röra sig mycket fritt. Har de inte oturen att råka ut för en stickprovskontroll, kan de åka rakt in i Sverige, kasta sina dokument och söka asyl, suckar man på Migrationsverket. Bakdörren står vidöppen också för människosmugglare och kriminella.

Liksom vid 1990-talets början är nu trycket från migranter utan flyktingskäl stort, och övriga nationer i Västeuropa drar igen dörren. Migrationsverket räknar med en ökning till 30.000 asylsökande i år. Den siffran kan ytterligare växa.

Inget alls om detta i valrörelsen. Inte ett ord om flyktingpolitiken. I stället talas om arbetskraftsinvandring."

 


"En uppstramning krävs. Möjligheten till asylansökan efter inresa i landet måste omgående avskaffas, likaså den obegränsade rätten till nya ansökningar. Annars tar sig Sverige vatten över huvudet.

Det är ett mysterium att inget parti lyfter fram dessa problem i valrörelsen. Varför inte visa att verkligheten är mer komplicerad än 'för eller emot flyktingar', och att en önskan att hejda missbruk inte är detsamma som främlingsfientlighet?

Varför inte vidgå systemets brister, och föreslå hur de ska rättas till? Likformigheten mellan partierna i dagens Sverige ger inget alternativ åt dem som stöder flyktingpolitikens mål, men skulle vilja förbättra hanteringen och stoppa det omfattande missbruket."

 


 

 Jämför Åke Wedins artikel i Dagens Industri med vad centerledaren Maud Olofsson skrev samma dag, den 30/8 -02, på DN Debatt:

"...flyktingar framställs allt oftare som ett problem än som den fantastiska resurs de är.

"Nu får det vara nog! Det är hög tid att de politiska partierna samlar sig och tar ett gemensamt ansvar för en generös och human flyktingpolitik.

Precis som de övriga partierna vet jag att potentialen av väljare som vill begränsa flyktingmottagning och invandring uppgår till 15-20 procent. Låt det vara en sporre till att leda opinionen, i stället för att försöka flirta med den. Det arbetet förutsätter att vi som politiker resonerar tillsammans i stället för att delta i en underlig tävlan om att tala solidariskt, men samtidigt visa allt hårdare tag."

"Utgångspunkten måste vara att de som kommer hit både kan och vill bidra till vår gemensamma välfärd, men att de i dag förnekas den möjligheten."


 Se vidare:

Stoppa missbruket av asylreglerna!