Stieg Larsson från tidskriften Expo framträdde på ett möte i ABF-huset i Stockholm den 28/3 -00, för att - som led i en föreläsningsserie - tala om "Rasistiska organisationer i Sverige". Han presenterades som "en av landets främsta experter på rasism", och det framgick att han arbetat under 20 år på TT.
Vad som inte sades var att Larsson samtidigt varit aktiv som trotskist, dvs leninist - något som kan förklara både en del underligheter från TT och en del av vad Larsson skulle släppa ur sig under detta möte.
Stieg Larsson betonade hur snabbt de rörelser som han kallar högerextrema växt, och han förvånade sig. Han kunde inte så någon förklaring, förstod bara inte hur detta kunde komma sig.
Larssons genomgång blev så att säga en "salig blandning". Inte bara blandades många olika begrepp: "högerextrem", "fascistisk", "hatgrupp", "rasistisk", "xenofob". Larsson surfade snabbt från polismördare i Malexander och massmördare i Oklahoma City till Bert Karlsson, Ultima Thule och Ny Demokrati.
Men vad lade han in sina begrepp? När Larsson t ex upplyst om att ett val i Italien givit ett väljarstöd på sammanlagt 48% åt olika högerextrema partier - hur klassar han ett parti som "högerextremt"? Vilket är det avgörande kriteriet, vad är vattendelaren?
Stieg Larssons svar: inställningen till demokratin. Högerextrema partier vill avskaffa demokratin.
Detta skulle ju kunna verka förpliktigande för Stieg Larsson själv, som rimligen inte vill se sig som högerextrem. Men på frågan om hur han ser på det faktum att Blågula Frågor vägrats att hyra möteslokal i ABF-huset visade det sig att han applåderade detta beslut! Alltså : Blågula Frågor - som inte ens enligt Larsson är antidemokratisk - bör berövas normala demokratiska rättigheter.
Larssons invändningar mot oss blev bara svepande anklagelser: vi var "rättshaverister" och hängav oss åt "konspirationer". Som exempel på detta angav han vår artikel Salt nr 3.
Under frågestunden kritiserade flera mötesdeltagare det faktum att invandringskritiker inte släpps fram i debatten. Detta hade dock Larsson inte märkt, han tyckte att det hela tiden förekom en debatt om invandringen.
Av svaret på en annan fråga framgick att han ändå tyckte den fria informationen måste ha sina gränser. Vore det bra om Blågula Frågor fanns i läsesalar på bibliotek runtom i Sverige? Nej, det tyckte Larsson inte! Motiveringen blev här att vår tidskrift var "rasistisk propaganda". Snabb upptrappning, således, från vår expert.
Klart var att Blågula Frågor fick underkänt. Hur ska man då vara för att få godkänt - finns det några sådana invandringskritiker? Larsson nämnde några riksdagspartier...
Stieg Larsson tycks ha en ryggmärgsreaktion att svara aggressivt på frågor, att spetsa till och skapa motsättningar. Ytligt sett lyckades väl också detta. Den fullpackade möteslokalen var i stort sett uppdelad i två läger. Men egentligen var det nog fråga om engagerade människor som i grunden ville i stort sett samma sak. Finge de möjlighet att tillsammans sitta ned och lugnt prata igenom frågorna skulle de kanske blivit överens om mycket.