Traditionell debattnivå

Expos argumentations- och debattmetod - fjärran från anständighet och hederlighet - är ju något som Blågula frågor och andra invandringskritiker sedan länge fått "smaka på". Nu ger man sig på en vidare krets, av de personer vilka ser hedersmord som något kulturrelaterat. Detta med utgivningen av en bok om Fadimemordet "Debatten om hedersmord - Feminism eller rasism" (Svartvitts förlag)

I Dagens Nyheter den 4/3 -04 kommenterar Hanne Kjöller, under rubriken "HEDERSMORDSDEBATT UTAN HEDER".

Kjöller finner det konstigt att publicera en debattbok där nio av nio skribenter i princip tycker exakt likadant:

"I förordet skriver Stieg Larsson tillsammans med den andra redaktören, Cecilia Englund, att det är 'slående att skribenterna i dag kommer till mycket snarlika slutsatser'. Hade det inte varit en poäng att ge röst åt någon av alla dem som faktiskt kommer till en annan slutsats? Som exempelvis Dilsa Demirbag-Sten, Sara Mohammad eller Elisabeth Fritz."

Expo tar till det mot invandringskritiker traditionella mediagreppet. Man talar inte med motståndare, och motståndare tillåts själva inte komma till tals. Istället beskriver man filtrerat, vinklat och förvrängt. Och buntar ihop:
 
"Den kurdiska författaren och skribenten Dilsa Demirbag-Sten, den iranska människorättsaktivisten och feministdebattören Sara Mohammad samt den kände advokaten och debattören Elisabeth Fritz förekommer förvisso i boken. Men då i föga smickrande sällskap. Cecilia Englund gör något slags tolkning av vad de tre sagt och gjort och så kopplar hon ihop det med vad Sverigedemokraterna sagt och gjort. "
 
Likadant gör flera andra av bokens skribenter:

"Vi som menar att det faktiskt finns ett samband mellan vilka 15-åriga flickor som riskerar att få en kula i skallen när de går på bio med en jämnårig pojke och var deras föräldrar kommer ifrån, vi som menar att det faktiskt inte är någon typisk skandinavisk företeelse att slänga upp sina femåriga döttrar på köksbordet för att skära bort klitoris och blygdläppar, vi som menar att det faktiskt inte är i Danmark som otrogna kvinnor stenas till döds - vi buntas glatt ihop med rasbiologer och diverse högerextrema rörelser."
 
"Utan att namnge eller precisera hävdar redaktör Larsson att kulturskribenterna i Expressen argumenterar '
precis som om de hade gått partiets [Sverigedemokraternas] kaderskolning'."

Hanne Kjöller fortsätter:
 
"Om kopplingen mellan hedersmord och islam skriver Javeria Rizvi, projektledare på kvinnojouren Terrafem,
'att det är ytterst okunnigt att anta att en miljard av världens befolkning är en homogen enhet'. Visst. Men vem har gjort det? Vem har sagt att alla muslimska/kurdiska/syrianska/kristna män är beredda att mörda sina döttrar? Att det existerar ett hedersbegrepp i vissa kulturer betyder inte att alla dödar, lika lite som vår brännvinskultur betyder att alla super."

 
Sedan kommer Kjöller in på Masoud Kamali:

"Men ska det vara kultur, så ska den omfatta alla, menar till exempel Masoud Kamali som obegripligt nog utsetts till chef för regeringens diskrimineringsutredning. Han skriver att 'kulturmodellen' förutsätter 'att alla (eller i alla fall de flesta) som kommer från ett visst kulturellt område är produkten av en viss kultur och därmed måste uppvisa samma eller snarlika handlingsmönster och egenskaper.' Aha. Så argentinsk tango är bara en del av den argentinska kulturen om alla dansar den. Med en sådan snäv kulturdefinition är det svårt att se att det blir något kvar av en gemensam kultur någonstans i världen."
 
"'
Att det hedersrelaterade våldet på något sätt skulle vara annorlunda än det våld som svenska kvinnor kan råka ut för är svårt att hålla med om', skriver Cecilia Englund som tydligen missat att det inte är infödda Säffleflickor som blir bortgifta i tidiga tonåren. Det är förstås fel, som Javeria Rizvi skriver, att sätta en miljard muslimer på de anklagades bänk. Men hur blev det mer rätt att sätta alla jordens män där?"

 


 Se vidare:

Moment 22