Tankekontroll
John
Järvenpää har på sin webbsida "Reaktion.nu"
publicerat en mycket tänkvärd årskrönika
för 2007 - "Tankefriheten under attack".
Några
citat: |
Det
började i slutet av mars när FN-organet Human Rights Council antog
en resolution som i princip förbjuder kritik av islam. I Sverige var
reaktionerna lama, trots denna attack på en av Västerlandets
mest grundläggande friheter, rätten att få uttala tankar.
En
av de få som regerade var statsvetaren Lisbet Lindeborg. I DN-Debatt
(070603) konstaterade hon att internationella juridiska experter, från
både muslimska och icke-muslimska stater, liksom från Human
Rights Watch dömde ut resolutionen "som
skadlig för grundläggande mänskliga rättigheter, yttrande-
och tryckfrihet". Förvisso är resolutionen inte bindande
men det faktum att den antogs är illavarslande. Lindeborg konkluderar:
"Att FN på detta sätt ger fundamentalisterna
fritt fram är skandalöst. Lika illa är att medierna knappt
tagit upp denna brännande fråga."
Sannolikt
var resolutionen ett svar på den islamkritik som börjat breda
ut sig i Europa, en konsekvens av det negativa som följt i islamiseringens
spår. Det handlar inte bara om att islamister utfört ett flertal
terrordåd, där tågattentatet i Spanien och bomberna i London
är de mest iögonfallande, utan även om att muslimer i allmänhet
kommit att utgöra ett dominerande inslag i många av Europas storstäder.
.....
Tendensen
är tydlig: EU-politiker och medlemsländernas parlament har i många
fall drivit på såväl urholkandet av tanke- och yttrandefriheten
som islamiseringen av Europa. I slutändan blir följden enligt
flera forskare (t ex Gunnar Heinsohn 2003 och Raphael Israeli 2007) att
muslimerna - som föder betydligt fler barn än de europeiska ursprungsbefolkningarna
- radikalt kan förändra våra samhällen. Som synes har
vi redan givits åtskilliga smakprov på det.
Den
nämnda FN-resolutionen kan alltså ses som ett led i att muslimska
grupper flyttat fram sina positioner och avkräver av Västerlandet
att avsäga sin flera sekel gamla, hävdvunna princip om yttrandefrihet,
en grundval för varje samhälles utveckling. Ytterst handlar det
hela om att demokrati kan komma att bytas ut mot sharia, och att de europeiska
ursprungsbefolkningarna byts ut.
En annan minoritet som drivit EU mot ett antidemokratiskt styre är
homosexlobbyn ...
...
I Frankrike dömdes den franske parlamentspolitikern Christian Vanneste
till böter och skadestånd på 120 000 kronor, för att
han sagt att heterosexualiteten är "moraliskt överlägsen"
den homosexuella livsstilen. Domen är i enlighet med en lag mot homofobi
som antogs i landet 2004 (Världen idag 070131).
I
Skottland gjorde homolobbyn sig beryktad för ett par år sedan
då man fick igenom krav på att brandmännen i Glasgow skulle
tvingas tåga med i Prideparaden. De som vägrade fick reprimander.
Under 2007 har Skottlands homolobby tagit nya grepp mot heteronormativiteten,
dvs den i varje samhälle typiska grundval mellan man och kvinna vilka
skaffar barn och därmed bildar en kärnfamilj. Ord som återspeglar
det heteronormativa, t ex mamma och pappa, har börjat förbjudas
i vissa offentliga sammanhang. Ledarskribenten på Världen idag,
Mats Tunehag, har beskrivit saken (071029):
Den
offentliga sjukvården i Skottland har gett ut en skrift med riktlinjer
till sina anställda om hur man ska bemöta homo-, bi- och transsexuella
personer. För att de inte ska "diskrimineras" måste
sjukvårdspersonalen välja sina ord. Man får inte säga
"äktenskap" eller "man och hustru" eftersom det
skulle kunna uppfattas som kränkande och exkluderande. Istället
bör man säga "partner" för att undvika några
problem. Vidare ska läkare och sjuksköterskor inte säga "mamma"
eller "pappa" utan "vårdnadshavare", av just samma
skäl. Man får inte "diskriminera eller kränka".
Den "moderna toleransen" gör orwellianska språkkrumbukter
och tillåter inte avvikande åsikter i det offentliga rummet.
...
Som
i fallet med islamisters attacker på västerländska friheter
ser vi att homosexlobbyns attacker på den traditionella familjesynen
sker med EUs goda minne.
Så gör även följande inskränkning av yttrandefriheten
som återigen har att göra med en minoritet, i detta fallet den
judiska. Flera historierevisionister - ordet revisionism betyder att omtolka
eller revidera och är en grundval för varje historiker - bestående
av forskare, historiker och publicister har under 2006 och 2007 gripits,
åtalats och dömts till fängelse - för att de på
ett logiskt och sakligt sätt, utan uppmaningar till hat eller våld,
invänt mot (delar av) den etablerade versionen av förintelsen,
bl a vad gäller antalet mördade och att dessa ska ha utförts
i gaskamrar. Sistnämnda har även börjat ifrågasättas
av erkända forskare med judisk bakgrund. T ex har Daniel Goldhagen
i sin uppmärksammade bok Hitler´s Willing Executioners (1995:521)
noterat att "oaktat den både vetenskapliga
och populära förställningen om Förintelsen var gasningen
i själva verket ett bifenomen i det tyska massmordet på judarna".
Förvisso
har revisionisterna varit hårt ansatta alltsedan de på 60-talet
inledde sin verksamhet. Men i och med att den brittiske historikern David
Irving i februari 2006 av en domstol i Wien dömdes till tre års
fängelse, för att han 17 år tidigare hade hållit ett
föredrag där han ifrågasatte delar av förintelsen,
så kan man säga att häxjakten togs till en ny dimension,
främmande för det vi normalt förknippar med demokrati och
öppenhet.
Efter
Irving har ett flertal revisionister gripits, åtalats och fängslats
inom och utanför EU. Rättegångarna har i många fall,
främst i Tyskland, urartat till rena farsen. De åtalades advokater
beordras av domarna att inte dryfta själva sakfrågorna, dvs huruvida
deras klienter har rätt eller fel i det de säger (även om
det i sig är absurt enär man ska få säga att jorden
är platt utan att åtalas, red anm). Om advokaterna ändå
tar upp saker på ett enligt domaren felaktigt sätt, så
att den åtalade kan få fördel av det, riskerar även
de att åtalas.
På
sin hemsida tar David Irving, som släpptes villkorligt efter nio månaders
internering, upp detta. Så blev dr Herbert Schaller under rättegången
mot Ernst Zündel (dömd till 5 år) beordrad av domaren att
inte ställa vissa frågor eller göra vissa gester under förhandlingarna.
Schaller sa efteråt att stämningen i rättegången varit
fruktansvärd. Om ett ord som slank ut vid fel tillfälle eller
en gest tolkades fel, skulle det kunna leda till åtal mot honom själv.
Det har också hänt att försvarsadvokater har häktats
mitt under pågående förhandling.
EU
tillåter alltså att den romerska rättstraditionen om fair
play, en av den västerländska civilisationens grundvalar, sätts
ur spel.
Knappt
någon etablerad skribent har tagit upp Zündels eller Irvings
fall. Förvisso försvarade ett fåtal Irvings rätt att
yttra sina tankar. Professor Peter Singer, som har judisk bakgrund och själv
har förlorat släktingar i förintelsen, argumenterade på
följande, logiska och klarsynta sätt (SvD 060228):
Domen
mot Irving förvandlar påståendet om att yttrandefrihet
är en grundläggande rättighet i demokratiska länder
till ett skämt. Vi kan inte hävda skämttecknares rätt
att håna religiösa personligheter samtidigt som vi förklarar
att det är brottsligt att förneka Förintelsen. [---] hur
gynnas sanningen av att förintelseförnekelse förbjuds? [---]
Tvärtom är det troligare att de drar slutsatsen att folk fängslas
därför att deras åsikter inte kan bemötas med enbart
bevis och argument.
Den
beskrivna häxjakten gäller inte bara revisionister, utan de inom
EU etablerade hetslagarna kan som vi sett (t ex Vaneste) tillämpas
på alla områden där makthavarna anser att någon person,
individ, skribent eller politiker ägnar sig åt vad makten anser
vara "högerextremism".
I
Tyskland har under den senaste 12-månadersperioden 18000(!) tyskar
åtalats för just detta. Endast några hundra fall rörde
våldsbrott, vilket naturligtvis ska åtalas då det rör
sig om konkreta (vålds)handlingar till skillnad från tankeyttringar.
Resten, dryga 17 000 åtal, handlar om det sistnämnda, att människor
uttryckt saker som makten uppfattat vara "fel", i klartext tankebrott.
.....
Den rysk-israeliske författaren Israel Adam Shamir menar (i Tidskrift
för Folkets rättigheter nr 4/05) att behandlingen av revisionister
visar att den konvergens mellan samhällssystem som utlovades på
60-talet har verkligen ägt rum. En gång var det röda Öst
socialt tryggt, men på bekostnad av den personliga friheten, medan
väst var fritt på bekostnad jämlikheten och den sociala
tryggheten. Nu har de konvergerat: ryssarna förlorade gratis skolgång
och fick friheten att sova under broarna, medan väst har sin egen Gulag
och sina egna politiska dissidenter.
Det
ligger mycket i Shamirs iakttagelse, bekräftad inte minst av västs
fokusering på inskränkningar av yttrandefriheten i Putins Ryssland.
Denna fokusering har skymt ovan givna beskrivning, som i och med antagandet
av EUs nya konstitution i oktober kan normaliseras inom hela unionen. Med
denna konstitution togs nämligen steget mot en gemensam ramlagstiftning.
Den förbjuder oss att offentligt sprida tankar, bilder skrifter och
annat material som "innehåller uttryck
för rasism eller främlingsfientlighet".
Även
organisationsfriheten riskerar att drabbas då "ledning
av en rasistisk eller främlingsfientlig grupp" ska kunna
bestraffas med "frihetsstraff med ett straffmaximum
på minst två år" (citaten från svenska
EU-hemsidan1 och 2).
Emellertid går kampen för frihet vidare. Det är vår
skyldighet gentemot vårt västerländska arv och våra
förfäder, men också mot våra barn och barnbarn, och
inte minst - mot oss själva.
Som
Astrid Lingren så träffsäkert har formulerat saken: "Det
finns saker man måste göra, annars är man ingen människa
utan en liten lort."
