image
image
image
image

 

Ur FRI INFORMATION:


Antirasismen som födkrok

Ena hälften i Förenade Ord AB, frilansjournalisten Anna-Lena Lodenius har åter producerat en bok om rasister, nazister och främlingsfientligheten, Svenskarna först? Handbok mot rasism och främlingsfientlighet (Atlas, 1999). Medförfattare är denna gång frilansjournalisten Mats Wingborg. Innehållet känns igen från paret Lodenius ­ Wikströms tidigare böcker i ämnet, Vit makt och blågula drömmar (recenserad i Fri Information nr 1-2/ 1998) och Nazist, rasist eller bara patriot? (recenserad i Fri Information nr 3/ 1997). En bok om året tydligen, förutom alla framträdanden som antirasist vid olika seminarier och konferenser samt inkallande som expert i TV- och radioprogram.

Även om innehållet, påståendena och slutsatserna är i stort sett identiska med föregående böcker, är upplägget denna gång något annorlunda. Årets bok består i huvudsak av drygt 200 sidor citat, som författarna använder för att "avslöja" de vanliga organisationerna, d v s författarna sammanför som vanligt nynazistiska föreningar med partier som Ny Demokrati, Det Nya Partiet och Sverigedemokraterna och tidningar som Blågula Frågor och Fri Information. Den massiva anhopningen citat gör boken svårläst. Ordet "handbok" är missvisande. Men visst kommer boken att säljas till skolor, studieförbund och andra engagerade i den antirasistiska kampen.

Visst finns några nyheter. Författarna tycks ha förälskat sig i ordet mixofobi, ett språkligt missfoster som beteckning på ovilja mot folkblandningar och mångkultur. Fri Information, som ägnas 17 sidor, betecknas som både mixofob och anti-muslimsk. Ny är också en av författarnas definitioner på rasism: "På en avgörande punkt avslöjas ofta de extremistiska åsikterna: i oviljan att delta i kampanjer och aktioner mot främlingsfientlighet och rasism. Vi skulle till och med vilja hävda att den som kritiserar invandringspolitiken har en skyldighet att samtidigt ta öppet avstånd från främlingsfientlighet och rasism, de som inte gör det riskerar att på goda grunder bli anklagade för att åtminstone underblåsa rasistiska tendenser" (sid 194).

Boken belastas av diverse slarvfel. Anhöriginvandrare återfinns i ordlistan, i boken tycks alla invandrare vara flyktingar. Rasism återfinnas endast hos svenskar. Men det är vi vana vid.

Den andra halvan av Förenade Ord AB, Lodenius sambo, Per Wikström har i stället utnyttjat sina erfarenheter från antirasistisk journalistik för en deckare, Det onda arvet (Legenda, 1999). Wikström skildrar en wallraffande journalist som bestämmer sig för att efterforska vart Carlbergska stiftelsens handlingar tog vägen. Boken påstås på försättsbladet vara en verklighetsbaserad thriller. Verklighetsanknytningen består i att den delvis är en nyckelroman, d v s skildrar verkliga personer, flertalet, men inte alla, avlidna. Handlingen är desto mindre verklighetsanknuten med mycket pangpang och annat våld.

Tidningen Expo har återuppstått, denna gång som bilaga till Kurdo Baksis mångkulturella tidskrift Svartvitt. Två nummer har hittills publicerats. Mycket känns igen från tidigare utgivning. Kalendariet är dock borta. Huvudinriktningen f n tycks vara Sverigedemokraterna, speciellt valframgångarna i Haninge. Man har tacksam tagit till sig Bim Clinells påståenden i boken om den franska Nationella Fronten, De hunsades revansch ­ en resa i fascismens Frankrike (Bokförlaget DN, 1999). Clinell påstår nämligen att både Front National och Sverigedemokraterna själva sätter igång bråk med motdemonstranter och själva fingerar misshandel av egna sympatisörer och aktiva. Expo och Clinell tycks därvid glömma bort att AFA-aktivisternas våld mot Sverigedemokrater och andra invandringskritiker finns dokumenterat såväl i polisutredningar (t ex Norrköping 1995) som i upprepade pressmeddelanden från AFA, återgivna på Internet, liksom i ungsyndikalisternas tidning Direkt Aktion.





image


 
image
 
 
image