Fas 2: slut med strutspolitiken!

Pia Kjærsgaard i Politiken den 30/5 -05:

Danmark är på utlänningsområdet äntligen på rätt kurs. Nu är tid att inleda fas 2, skriver Dansk Folkepartis ordförande och föreslår bl.a. gränskontroll, upphävning av permanent uppehållstillstånd, och DNA-test på familjesammanförda barn.

 

"Vi kan välja att bli ett starkare föregångsland" var vad den tidigare socialdemokratiske statsministern, Poul Nyrup Rasmussen, hävdade som det långsiktiga drömmål som han i samarbete med de radikala, kopplat till utlänningspolitiken.

Idag kan målet sägas var uppnått: Danmark har blivit Europas föregångsland - dock icke så som Poul Nyrup Rasmussen hade föreställt sig. Drömmen kunde nämligen realiseras först när andra tog över efter att han förlorat makten i valet 2001.

Idag reser parlamentariska delegationer från andra europeiska länder till Danmark för att lära av de nödvändiga åtstramningar som vi har gjort; och runt om i Europa - i länder som Portugal, Spanien, Storbritannien, Holland, Tyskland och Belgien - sneglar man på Danmark i de lagändringar som är på gång på utlänningsområdet, eftersom man ju runt om i de gamla europeiska länderna nu äntligen har förstått nödvändigheten av att återinföra normaltillståndet. Och att det är nu i den 11:e timmen, som de gamla europeiska kulturerna skall kunna bevaras.

Det gläder mig att Danmark och stora delar av Europa nu kommit så långt att det som vi sagt i flera år nu accepteras som förnuftigt. Och man kan samtidigt undra över varför det tog så många år. Tänk vad Europa hade kunnat besparas om man i tid lyssnat till våra varningar.

Även fast den förtvivlade situationen på utlänningsområdet på hemmaplan inte kan skyllas på oss, så har det likväl varit vår strävan att normalisera den. Och vi har fått igång ett fruktbart samarbete med regeringen om det, eftersom normalisering är precis det som vi i detta sammanhang vill uppnå.

Några av våra motståndare - och det gället inte minst denna tidnings ledarskribenter - har konsekvent hävdat det motsatta, nämligen att vi representerar det extrema. Men det kan inte vara mer fel. Det är det normala som vi nu är på väg tillbaka till vad gäller utlänningspolitiken i Danmark. Det är motsatsen till det onormala, det abnorma, som varit gällande här hemma sedan ändringen av utlänningslagen 1983. Denna lag som har Hans Gammeltoft-Hansen som arkitekt och ­ förfärande tanke ­ den konservative Poul Schlüter som byggmästare.

Det som vi nu har satt igång är således att Danmark håller på att bli normaliserat. Normalisering är att kunna säga farväl till det skruvade. Normalisering är att vända extremismen ryggen och att sluta leva i fantasier. Normalisering är att ha båda benen på jorden. Och efter ett knappt kvarts århundrade av högtflygande fantasier är Danmark nu åter så smått på benen.

Jag betraktar det som satts igång under valperioden 20 november 2001 till 8 februari 2005 som den första fasen i det som till slut skall bli Danmarks politik vad gäller flyktingar och invandrare. Vid det senaste folketingsvalet fick Dansk Folkparti ytterligare stöd, och VOK-majoriteten bekräftade att det danska folket stöder inriktningen av utlänningspolitiken.

I Dansk Folkeparti är vi nu så smått klara med att lägga fast den andra fasen i utlänningspolitiken. Denna fas har en hel del att göra med den välfärdsdebatt som officiellt startar när Välfärdskommissionen vid jultiden har levererat sin utsaga, men som inofficiellt redan är i full gång. Det är dock bara de sedvanliga välfärdsförringande temana, man hittills har vågat ta tag i för diskussion - om vi skall avskaffa förtidspensionen, om vi ska höja pensionsåldern - eller om folkpensionen eventuellt ska minskas.

Det skulle vara långt mer relevant om frågan om antalet flyktingar och invandrare, och de enorma utgifter som de påför oss, blev diskuterat. Men här sviker modet. Och detta till trots att en framtidssäkring av välfärden inte är möjlig, om vi inte får överblick över den årliga tillströmningen av nya flyktingar och invandrare i de kommande åren. 1997 meddelade Danmarks Statistik att det offentligas utgifter till flyktingar och invandrare uppgick till knappt 30 miljarder kroner årligen. Efter det har vi inte haft ordentliga uträkningar, med det årliga beloppet har nog inte blivit mindre.

Denna fråga tar jag och mina kolleger redan upp i möten runt om i landet så fort framtidens välfärdssamhälle diskuteras. Men medan vanliga människor mycket gärna vill ha också denna diskussion, är de andra partierna inte villiga att ta den i Christiansborg; här försiggår således samma strutspolitik som under tidigare år.

Men denna gång skall inte strutspolitikerna få sätta dagordningen.

Vi har ett par stora uppgifter som måste klaras av innan vi på allvar kan gå igång på utlänningsområdet: den nya kommunala strukturen skall göras färdig. Det skall ske i juni. Och vi ska ha avstämningen om EU-författningen överstökad senast i september. Men med Finansplans-förhandlingarna - och senare välfärdsreformen - vill DF markera dessa som inledningen till implementering av fas 2 i utlänningspolitiken. Det borde vara en självklarhet att utlänningspolitiken blir en del av den kommande välfärdsreformen.

Jag tycker därför, som rimligt och riktigt, att jag redan nu skissar några av de normaliseringsåtgärder på utlänningsområdet som vi ämnar föreslå. I detta sammanhang vill jag dock först tillåta mig tillstå att det på utlänningsområdet redan skett mycket poistivt till gagn för det danska folket. Jag har alltid sagt rent ut att en framgång med integrationen av utlänningar från den tredje världen bara kunde säkras om invandringen skedde i ett kontrollerat tempo. Alltså att antalet invandrare var avgörande, och blir än mer avgörande, för landets framtida välfärd. Tidigare fann man det opassande när jag tog ordet antal i min mun - idag torde det visa sig allmänt accepterat.

Och syftet med de åtstramningar som vi genomförde var också att nedbringa antalet asylsökande och familjesammanföringarna, vilket lyckades. År 2001 sökte 12.512 personer asyl i Danmark, år 2002 var detta antal halverat till 6.068, år 2003 ytterligare nedsatt till 4.593, och år 2004 var talet nedbringat till 3.235. För de fyra nämnda åren ser talen för uppehållstillstånd ut så här: 6.263, 4.069, 2.447 och 1.592. Procentsatsen för beviljade asyler under samma fyra år: 53 procent, 28 procent, 22 procent og 10 procent. Familjesammanförda: 10.950, 8.151, 4.791 og 3.832.

Vi kan glädja oss över hur långt vi kommit ­ men också samtidigt erkänna att de problem som skapats med ghettoisering, nedbrytning av grundskolan, gängkriminaliteten bland invandrare etc, kräver än mer kontroll av vem som kommer in i landet, liksom att en rad ytterligare åtgärder nu skall verkställas fram till normaliseringen.

Åtgärderna ges som följande punkter:

Idag ges permanent uppehållstillsånd efter sju års vistelse i Danmark. Vi önskar att den överordnade princip vore att begreppet permanent uppehållstillstånd helt tas bort, men att det på dispens kan ges permanent uppehållstillstånd efter tio år. Dessutom säger vi att det permanenta uppehållstillståndet bara kan ges till familjesammanförda och invandrare - aldrig till flyktingar. Det förhåller sig ju faktiskt så att Danmark inte är förpliktigat av någon konvention att ge permanent uppehållstillstånd till flyktingar. Flyktingar skall enligt konventionerna skyddas, men inte ha permanent vistelse; de skall däremot sändas hem igen när förhållandena i hemlandet tillåter det.

Vi vinnlägger oss att det fortast möjligt sker en total nedbrytning av ghettona i Danmark. Det är en skam för landet att det finns ghetton, och det första steget i nedbrytningen är, att de invånare som försörjs av offentliga medel, och som bor i ghettona, skall tvingas att flytta till en bostad i ett annat område - kanske till en annan kommun, och om nödvändigt till en annan landsände. Vi hyllar på det hela taget principen att flyktingar inte skall kunna flytta fritt förrän de blivit självförsörjande, och att flyktingar som kommunplacerats runt om i landet inte ska kunna flytta innan integrationsperioden på tre år (vi ser gärna detta förlängt till fem år) är till ända. Kravet från oss till de nya är att de skall vara självförsörjande och själva kunna betala för sin nya bostad - oavsett det är tal om inflyttning i en hyrd bostad eller i bostadsrätt.

Ofta har vi torgfört att flyktingarna - kvotflyktingar, i det följande - ska hjälpas i sitt närområde, och detta håller nu på att bli allmänt accepterat av de flesta europeiska regeringar som en god idé. Fokus på hjälp till flyktingar i deras närområde skall förstärkas, och alltfler Danida-medel skall slussas över till att lösa denna uppgift genom byggande av flyktingläger i exempelvis Afghanistan, Somalia, Iran, Irak och Kenya. Dansk Folkeparti vill redan i finansplanen 2006 öronmärka Danida-medel för denna uppgift.

Vi vill i samband därmed skriva in möjligheten att hålla inne u-hjälpen för u-länder som inte är villiga att ta emot sina egna medborgare. Det finns redan i det senaste finansavtalet mellan regeringen och Dansk Folkeparti inskrivet en möjlighet att sänka bistånd, men vi vill nu föreslå att bistånd omgående inställes så länge u-landet inte från Danmark tar emot de egna medborgare som fått avslag på ansökan om uppehållstillstånd.

Många utlänningar utvisas efter ett avtjänat straff för kriminalitet - och det är bra att utvecklingen gått i den riktningen. Men i samband med det - och för att effektivt kunna säkra att de inte vänder tillbaka igen illegalt - önskar Dansk Folkeparti att gränskontrollen återinförs, något vi utan problem emellertid kan göra själva inom Schengensamarbetet. Med ett återinförande av gränskontrollen bekämpar vi samtidigt människosmuggling och införsel av narkotika och vapen. Det är naturligtvis vårt mål att Schengensamarbetet skall hävas, men sekundärt är vi emellertid tillfreds med att kontrollen genomföres.

Tilldelning av danskt medborgarskap är dessvärre långsamt på väg att åter komma ut ur kontroll. På detta område måste vi erkänna av vi inte har gjort det vi skulle. Att erhålla danskt medborarskap skall vara undantag snarare än regel. Och ett minimum för att uppnå det skall vara självförsörjning i minst tio år och att kunna tala och skriva danska. Terrorister med danskt medborgarskap ska få detta återkallat.

Det ska bli stopp för utbildningsresor - läs: hjärntvätt, som enligt uppgift upp emot 5.000 barn årligen blir oskyldiga offer för. Föräldrarna skall om möjligt utvisas - liksom att allt offentligt bistånd till familjen indrages.

På samma sätt skall semesterflyktingarna - alltså folk som reser på semester till det land de flydde från - utvisas och uppehållstillståndet i Danmark återkallas.

På det hela taget skall flyktingar och familjesammanförda och många andra utlänningar som inte kan, eller inte vill, finna sig till rätta i här, motiveras till att resa. Det är många flyktingar i Danmark - exempelvis från Balkan eller från de palestinska självstyrelseområdena, som borde resa redan nu. Det gäller också de som fått permanent uppehållstillstånd: de skall motiveras till att resa - och erbjudas bra villkor för repatriering.

Utvisning av kriminella utlänningar skall göras mycket lättare. Vi kommer framöver inte att visa tolerans för kriminella utlänningar. Fängelsedömda utlänningar skall inte kunna uppnå försöksfrigivande - och ska som huvudprincip, vad gäller grova förbrytelser, om möjligt utvisas efter avtjänat straff. Vi ska ej heller vara toleranta när det rör sig om terrorister. Det skall införas en nolltoleranspolitik mot personer och organisationer som stödjer terrorganisationer.

Vi skall tala om för de nya i landet att det är den danska kulturen som skall vara kännetecknet för Danmark. Vi ska i framtiden kunna ge uppehållstillstånd till utlänningar som skriver under en förbindelse om att följa dansk lag och danska regler samt respektera och värdesätta dansk kultur - dvs demokrati och likställdhet mellan könen. Vi kommer inte längre att knäböja för särregler, varken i skolan eller på arbetsplatsen.

Andra åtgärder som Dansk Folkeparti vill arbeta för: det skall framöver bli slut rösträtten för utlänningar från tredje land. Bara utlänningar från Norden eller EU skall kunna rösta vid kommunala val i Danmark. Inresevisum skall innehålla fingeravtryck och registreras centralt.

Vi vill upphäva lagen om uppehållstillstånd till förkunnare eftersom fanatiska islamiter använder precis denna väg till att ta sig in i landet; vi vill dock samtidigt sörja för möjligheter till dispens, således att exempelvis präster från den rysk-ortodoxa kyrkan eller ordentliga imamer får komma in tillfälligt, tillstånd som gäller ett år i taget.

Familjesammanföringsreglerna skall skärpas ytterligare. Vi vill att det införs en bankgaranti på minst 100.000 kroner, och vi vill införa ett DNA-test för familjesammanförda barn eftersom det ju visat sig att många familjesammanförda barn i verkligheten inte är barn till de personer som hävdar att de är deras föräldrar.

 

Det är många års försummelser som skapat de mycket stora problemen på utlänningsområdet, de som nu är vardag i landet, och vi vill från Dansk Folkepartis sida inte tolerera att detta område utesluts från den välfärdsreform som fram emot jul på allvar kommer upp till diskussion.

Danmark vet nu av smärtsam erfarenhet vad strutspolitik för med sig. Tidigare hade Dansk Folkeparti möjlighet att varna bara i tal och skrift. Numera har det danska folket givet oss de parlamentariska möjligheterna att förhindra en ny strutspolitik i landets framtida välfärd. Dessa parlamentariska möjligheter vill vi nyttja.