Aktuell kommentar - vecka 35/09

 

 

 

Förutsägbart nederlag

TV4 rapporterade i augusti 2009 om en opinionsmätning kring den svenska militära insatsen i Afghanistan. Man rubricerade det som att "en majoritet" av svenska folket var positiv till svenska soldaters närvaro i detta fjärran land.

Helt sant var det inte. 42% av de tillfrågade svarade ja, 39% svarade nej och övriga 19% var tveksamma eller visste inte. Rubriceringen kunde lika gärna ha blivit att en klar majoritet på 56% var antingen tveksamma eller uttalade motståndare till den svenska truppnärvaron där borta.

Med en välvillig tolkning kan samtidigt sägas att en "majoritet" - inte en absolut, men en relativ - var för. 42% är ju mer än 39%.

Men redan att 42% av svenskarna bejakar detta sanslösa militära äventyr - vilket bara kan sluta i nederlag - är både häpnadsväckande och beklämmande!

Från socialdemokratisk horisont betyder det en kursomläggning på 180 grader. När Mona Sahlin stöder denna utrikes- och "försvars"-politik utgör det en klar brytning med den linje som företräddes av Östen Undén, Tage Erlander och Olof Palme. Som hon brukat säga: "Vi måste tänka väldigt nytt!"...


Afghanistansatsningen kostar oss skattebetalare stora belopp. Under innevarande år blir det fråga om 1.100 miljoner kronor. Mer än en miljard.

Samtidigt har de militära resurserna på hemmaplan skurits ned, så att vi inte längre förmår försvara vårt eget territorium. Således kunde ett ett fartyg, knutet till Ryssland, nyligen kapas på svenskt territorialvatten utan att Sverige kunde hindra det.

Det blir också bara en tidsfråga innan dödade svenska sodater kommer hem i kistor. Den svenska närvaron i norra Afghanistan har ju fått en alltmer militär prägel. Tidigare vita fordon har målats om i kamouflagefäger och den svenska insatsen bli alltmer knuten till Natos.

Svenska soldater har under detta år flera gånger blivit beskjutna. Visserligen har man lyckats undgå egna förluster, genom att skjuta ihjäl motståndsmän, men detta ger samtidigt motiv till nya aktioner från gerillan.

Det faktum att svenskarna hittills lyckats undgå förluster kan ha samband med att man prioriterar åtgärder för den egna säkerheten. I samma utsträckning bli dock själva närvaron i landet mindre meningsfull, det blir ju inte kraft över för uppbygge av det afghanska samhället.

Talibanerna har har blivit allt skickligare i sin krigföring, vilket återspeglas i förlustsiffrorna för amerikanerna och andra Natostyrkor. Hittills i år har 295 utländska soldater stupat i Afghanistan, vilket är mer än något tidigare år:

Sovjetunionen led som bekant nederlag i Afghanistan, trots enorma militära resurser. Det handlade då inte bara om afghanernas tillgång till Stingermissiler för att skjuta ned sovjetiska helikoptrar. Det handlade framförallt om att deär ett krigarfolk, med en enorm uthållighet och förmåga att offra sig.

Gerillan har ett avgörande övertag i att den kan uppfattas som inhemsk. Lika mycket som ryssarna uppfattades som utländska inkräktare kommer amerikanerna och deras medhjälpare alltmer att uppfattas så.

Därmed blir nederlaget för dessa utlänningar bara en tidsfråga.


 Se vidare:

Svenskt försvarskrig?