|
"Varför är albansk
nationalism berömvärd och serbisk dito förkastlig,
varför anses svensk nationalism vara detsamma som nazism när
samma nationalism i Kosovo är det finaste som finns?"
Kurt
Lundgren på sin blogg den 18/2 -08 |
"Evangelium",
skulle man kunna kalla det - "glatt budskap". 
Det framgår
av nyheterna, i alla våra TV-kanaler. När hallåorna utannonserade
den förestående självständighetsförklaringen
för Kosovo fick de hurtiga tonfall och visade glada miner - därmed
signalerande att här var något för envar att glädjas
åt. Reporter på plats använde formuleringar om att nu
"kunna tro på ett bättre liv" och att "vara
på väg in i Europa".
Glada
är också kosovoalbanerna själva, både de i Kosovo
och de i Sverige."Tusentals glada i Sverige", löd
en Metrorubrik den den 18/2, och det var ingen överdrift: i vårt
land finns väl idag åtminstone 50.000 kosovoalbaner.
I och
för sig kan man - som Kurt Lundgren - ställa sig frågande
till logiken och konsekvensen i både USA:s och EU:s agerande i denna
fråga.
Hur kan
just albansk nationalism vara något så fint, när annan
nationalism är så ful?
Efter
vilka kriterier har man gått, när man kommit fram till att
det ena är så bra och det andra är så dåligt?
Om kosovoalbaner
får ha ett eget område att själva styra över - varför
ska inte detsamma kunna gälla oss svenskar? (Formellt har vi visserligen
ett folkstyre, men i praktiken behandlas ju vanliga svenskar som andra
klassens människor i Sverige.)
Hur ska
det nu bli med t ex Baskien, där organisationen ETA under många
år visat sig så angelägen om självständighet
från Madrid, att man iscensatt en serie bombdåd?
Här
finns också en annan aspekt att observera. Albanerna utgör
idag 90% av befolkningen i Kosovo. Så har det inte alltid varit.
Från
början var det ett serbiskt kärnområde, med en majoritet
serber. Genom dels inflyttning,
dels hög nativitet,
blev albanerna i majoritet.
Sedan
började de arbeta för självständighet.
Varpå
de fick stöd av amerikanskt militärflyg, som terrorbombade Serbien
till underkastelse.
Exemplet
Kosovo är något för Sverige att ta varning av. Demografin
förändras snabbt även i Sverige, genom samma två
faktorer: inflyttning och nativitet.
Idag
finns vissa invandrartäta förortsområden, där svensk
ambulanspersonal, brandmän och poliser inte kan arbeta normalt. En
stor andel av de unga där betraktar områdena som "sina".
I Stockholmsregionen
har redan en majoritet av invånarna utländsk bakgrund, i någon
grad (i och för sig inräknas då svenskfödda med en
utländsk förälder, men det hela är ju en process som
rullar vidare).
Nåväl,
nu har kosovoalbanerna ett eget land.
Ska man
tro de politiskt korrekta kom de hit till Sverige därför att
de var förföljda och behövde skydd - det är också
vad asylsinstitutionen går ut på. I själva verket har
det i ringa utsträckning förelegat några skyddsbehov,
men idag kan inte ens pk-iterna hävda annat: någon förföljelse
av albaner förekommer inte i Kosovo (bortsett från ren kriminalitet,
men sådan ha vi ju även i Sverige...)
Nu
måste kosovoalbanerna i Sverige återvända hem!
Ska man
tro de politiskt korrekta så rör det sig om initiativkraftiga,
välutbildade och kompetenta människor - värdefulla för
varje samhälle. De behövs alltså i Kosovo!
Landskronaborna
får fortsättningsvis klara sig på egen hand.