Är
det möjligt att vara psykiskt frisk och ändå hysa invändningar
mot hållningar, påbjudna av de politiskt korrekta?
Vi
vet att i det forna Sovjetunionen sattes dissidenter in på mentalsjukhus.
De klassades som psykiskt sjuka.
I
dagens Sverige finns det krafter som företräder samma synsätt.
Dit hör tidskriften Expo.
Sedan
länge har man kampanjat mot en föregiven "främlingsfientlighet"
bland svenskar i allmänhet. Ett annat ord för detta, som Expo
gärna använder, är xenofobi.
Ordet
översätts i Svenska Akademins ordlista med "främlingshat".
Ändelsen
"fobi" ges i samma ordlista betydelsen "onormal
skräck".
Som
erfarenheten visat har detta begrepp använts slentrianmässigt,
för att stämpla varje kritiker och avfärda varje kritik mot
massinvandringen och dess effekter.
Ett
annat begrepp, som på sistone kommit till allt flitigare användning,
är "homofobi".
Egentligen borde väl ordet betyda "rädsla för människor"
("homo" på esperanto betyder "människa").
De
som styr över vilka betydelser ord ska ges har dock sett till att innebörden
av detta ord blivit liktydigt med en rädsla för en viss grupp
av människor, nämligen de som är homosexuella. En rädsla
som är allmän, och inte sakligt motiverad.
"Det
finns invändningar mot begreppet islamofobi. En är att
det blandar samman kritik mot islam som religion med stigmatisering
av muslimer. En annan gäller ordets koppling till fobi (rädsla
som inte är förnuftsstyrd). Om alla kritiker av islam
eller muslimer skulle kallas islamofober, skulle ordet definiera
dem som icke trovärdiga utan att beakta deras argumentation.
Båda dessa otydligheter kan försvåra en öppen
och kritisk diskussion om islam."
Wikipedia
|
Ett
tredje begrepp är islamofobi.
Kring detta gjorde Expo i december 2007 ett temanummer.
I
stort sett ska det säga ungefär detsamma som de tidigare två
begreppen: det handlar om ett utslag närmast av ett slags sjukdomstillstånd.
Den
som lider av denna åkomma - i detta fall skräck för
muslimer - kan få sin diagnos ställd av dem som inte lider
av den.
Expo
är i sammanhanget att betrakta som expertis och sakkunskap, dvs läkaren/psykiatrikern.
Uppifrån, och som genom en lupp, kan expoiterna betrakta sina objekt.
Just
begreppet "islamofobi" bereder dock även expoiterna själva
en del huvudbry. Under rubriken "Islamofobins
svårfångade natur" skriver man:
"En
mängd svenska och internationella undersökningar visar att muslimer
uppfattas som avvikande från övriga samhället och att många
individer idag hyser förutfattade och negativa uppfattningar om islam.
Dagens motstånd mot islam och muslimer ska framför allt förstås
mot bakgrund av den ökade invandringen från muslimska länder."
"De
historiska rötterna och uppdelningen i ett vi-och-dom-tänkande
tycks fortfarande spela en betydande roll i dagens Europa.
Utan
att fördjupa oss i motsättningarnas orsaker är det tydligt
att debatten om den muslimska närvaron ofta missar viktiga fakta, till
exempel att muslimer inte ... har en gemensam uppfattning om hur islam 'egentligen'
skall tolkas och praktiseras. ... Bilden av islam och muslimer som ett homogent
fenomen tycks vara en grundförutsättning för många
av dagens negativa attityder."
En
annan artikel i samma temanummer talar om en "anti-islamsk rörelse"
och ett "nätverk", som för "krig
mot islam" i Sverige och "klumpar ihop" alla
muslimer och anklagar dem för att vara terrorister".
En
särskild lista anger vilka bloggar och webbsidor som kan anses tillhöra
"nätverket". Där finns bl.a. BGF-sidan
och Millds
blogg med. Av artikeltexten framgår dock att webbsidan "Fröken
Sverige" intar en särställning.
Man
sammanfattar, om vårt påstådda nätverk:
"...de enas i uppfattningen att muslimer är en enhetlig
grupp som hotar yttrandefriheten, demokratin eller den svenska
kulturen."
Gör
"vi" verkligen det?
"Enas"
vi om det?
Vem
är det nu som manar fram ett "homogent
fenomen"?!
Beträffande
BGF stämmer ju Expos tes om "nätverk" inte i någon
ände:
•
För det första är det bara få av de övriga webbadresserna
som länkar till BGF. "Fröken Sverige" gör
det t ex inte.
•
För det andra kan snart konstateras att nämnda webbsidor har
sinsemellan mycket varierande inriktning.
•
För det tredje - när BGF-texter tillkommer - kan vi visserligen
ta med citat från andra bloggar såväl som tidningsartiklar,
men resultatet blir ändå en självständig text.
BGF:s
verklighetsuppfattning är att muslimer i Sverige inte utgör en
enhetlig grupp, men detta betyder inte att den enorma
invandringen - ordet "enorm" är ingen överdrift,
då Sverige ensamt tar emot fler irakier än vad hela USA gör!
- till Sverige från muslimska länder blir utan allvarliga effekter.
Antag
att bara en procent av alla muslimer utgör rekryteringsbas för
terrorism eller står redo att använda våld mot dem som
de anser kränkt dem genom att rita en bild, föreställande
Muhammed. Det skulle ändå bli fråga om många tusen
individer.
Förekomsten
av de många muslimerna ger extrema muslimer en miljö där
de kan både gömma sig och bedriva ett rekryteringsarbete. Andra
muslimer är heller inte immuna mot de hot som de kan göra trovärdiga.
"...muslimer
uppfattas som avvikande från övriga samhället " skriver
Expo.
Är
det verkligen bara en "uppfattning"?
Är
det inte just så, också i verkligheten?
•
Är det inte sant att muslimska kvinnor klär sig
annorlunda och att detta mer än en gång har drivits så
långt som till skadeståndskrav genom DO?
•
Är det inte sant att muslimska skolelever ställer
krav på särskild mat?
•
Är det inte sant att många muslimer har svårt
att acceptera vårt lands traditioner beträffande yttrandefrihet?
Uppräkningen
skulle kunna göras betydligt längre!
Skulle
ett muslimskt parti bildas i Sverige, då
kan vi räkna med att detta för fram en ganska lång lista
på krav om särskilda hänsynstaganden till muslimer. Kanske
kommer det rentav att puffa för sharialagar.
Och
ett sådant parti skulle förmodligen kunna påräkna
stöd från betydligt mer än en procent av muslimerna i Sverige.
Blågula
frågor lägger inga synpunkter på förhållanden
i muslimska länder, våra synpunker gäller Sverige.
Erfarenheten
visar, föga överraskande, att en så omfattande invandring
under så kort tid från så främmande kulturer skapar
problem i vårt land.
Det
finns ingen anledning att vi ska dra på oss dessa problem. Invandringen
från muslimska länder måste snarast upphöra!
o
Om detta förutsätter att Sverige säger upp sin anslutning
till New-York-protokollet
från 1967, då måste detta ske.
o
Inom EU måste Sverige använda sitt inflytande för att
stödja förslaget om ett "Safe
Haven" .