Aktuell kommentar - vecka 17/07

 

 

Inga martyrer?

Inför TV4-debatten mot Sverigedemokraterna den 19/4 -07 skrev Mona Sahlin i Expressen och motiverade varför hon skulle ställa upp:

"...för att inte erbjuda dem den martyrroll de tycks så intresserade av att ikläda sig, har vårt parti tackat ja till en debatt."

Med andra ord: hon tog ganska lätt på de politiska trakasserier och det våld som SD:are gång på gång utsatts för.

Bara av taktiska skäl valde hon att ställa upp - inte för att det i en demokrati skulle vara naturligt att företrädare för olika åsiktsriktningar möts och att argument får brytas mot argument, inför väljarna.

Inte ens denna martyr-deklaration i Expressen visade vara så allvarligt menad. I sitt slutinlägg i debatten axlade nämligen Mona Sahlin själv en martyrroll. Hon menade att SD:are framfört hätsk kritik mot henne på internet, och att hon blivit hotad.

Det är ju två helt skilda fenomen (vilka inte bör blandas samman!) :

A. att kritisera, om än i skarpa ordvändningar och med vassa argument

B. att hota eller trakassera genom olika former av repressalier.

A. Det första hör demokratin till. Sahlin själv har inte sparat på invektiven mot SD, senast i TV-debatten inledde hon med de vanliga anklagelserna: "högerextremt", "rasistiskt", "främlingsfientligt". Då måste hon också finna sig i att få mothugg och svar på tal.

B. Det andra har däremot ingen plats i en demokrati och ska inte accepteras.

Ett helt aktuellt exempel på trakasserier är det faktum att ingen lokaluthyrare i Sverige vill eller vågar hyra ut till SD. Partiet kan inte hålla sitt riksårsmöte.

Hur tunn den demokratiska fernissan är inom (s)-leden bekräftades i ett nyhetsinslag på SVT den 21/4. Nalin Pekgul, ordförande för s-kvinnorna, förklarade att hon tyckte det "kändes skönt" att SD inte kunde få tillgång till en möteslokal, "det visade att inga ville ha med dem att göra".

Nu är det knappast egna politiska åsikter hos lokaluthyrarna som fällt avgörandet, utan hot från AFA och vänsterextremister, i kombination med att polisen inte gör sitt jobb.

Pekguls uttalande vittnar inte bara om ett förakt för demokratiska spelregler, det vittnar också om en häpnadsväckande okunnighet om socialdemokratins egen historia! Just sådan var ju situationen för August Palm när han reste runt i Sverige och agiterade i slutet av 1800-talet. Han fick inte tag i lokaler, han fick dessutom problem med mötestillstånd. Så han organiserade "politiska promenader".


Här utmärker sig också Aftonbladets gratistidning, "Punkt.se". Den 13/4, efter att även Grand Hotel i Saltsjöbaden sagt nej, intervjuas en SD-företrädare:

"- Varför tror du att hotell inte vill hyra ut sina lokaler till er?

- Ja, det är ju på grund av hotbilden från våldsamma kommunistiska grupperingar. Men det är inget bra skäl, med hjälp av polis borde hotellet kunna sköta säkerheten.

- Det kan inte bero på att ni är ett kontroversiellt parti?"

Vad blir logiken i ett sådant resonemang?

När är att parti "kontroversiellt"? Blir det "kontroversiellt" om det för fram åsikter som inte alla delar?

Något sådant parti kan knappast finnas, så länge det finns olika åsikter bland medborgarna. Och funnes ett sådant parti, då skulle ju både andra partier och allmänna val bli onödiga.

Resonemanget ger i praktiken en grupp av individer vetorätt. Känner de att det tycker tillräckligt illa om ett visst parti, då blir detta parti "kontroversiellt". Därmed kan det förhindras att få tillgång till möteslokaler.

Denna vetorätt bör då - i konsekvensens namn - tillkomma även sverigedemokrater. För SD:are är samtliga sju riksdagspartier mycket kontroversiella, eftersom de alla företräder en invandringspolitik som leder till sönderfall av det svenska samhället.


SÅ VAD GÖR Sverigedemokraterna nu? Kommer de att börja ringa in bombhot mot andra partiers möten, i ett försök att skapa lika villkor? Och kommer polisen då att stå maktlös?

Nej, någon sådan test av polisen kommer knappast att ske. Hos Sverigedemokraterna är nämligen demokratiska principer betydligt djupare förankrade än hos (s) och andra riksdagspartier.


Justitieminister Beatrice Ask har åtminstone i princip tagit avstånd från mötesblockaden mot SD. Hon ser det i varje fall som ett problem när ett parti på detta sätt förhindras att hålla kongress, så att partiarbetet förlamas: ingen ny partiledning kan väljas, inga nya program antas. Men det stannar tydligen vid ord från regeringen.

Så skulle det inte behöva vara!

Om regeringen verkligen ville markera och ställa upp till demokratins försvar, då skulle den nu kunna vidtaga åtminstone två helt konkreta åtgärder:

1. Erbjuda SD tillgång till Andra kammarens plenisal på Helgeandsholmen för sitt Riksårsmöte.

2. Ersätta länspolismästare Carin Götblad och andra polischefer som så uppenbart misslyckats, med personer som kan klara den grundläggande uppgiften - att ge medborgarna skydd.

 

 

 


Se vidare:

S om SD

Sju frågor till Sahlin

POLISMAKTEN