På
kort tid har den svenska försvarspolitiken lagts om 180 grader.
Invasionsförsvaret
med en värnpliktsarmé, för att skydda det egna territoriet
och den egna befolkningen, har i expressfart och närmast panikartat
avskaffats. Jämfört med Finland
är Sverige nu avrustat - vi har bara 5000 soldater att sätta in
vid en allvarlig kris.
Istället
har vi fått ett "insatsförsvar", där svensk trupp
ska sändas till olika delar av globen, i praktiken att strida under
ledning av USA.
•
Detta har skett utan offentlig politisk debatt, utan att svenska folket
har tillfrågats. Här är de stora riksdagspartierna överens.
•
Det har skett utan genomlysning av konsekvenserna. Makthavarna verkar inte
ha klart för sig vad de givit sig in på.
Detta
tydliggörs av det aktuella exemplet: Afghanistan.
Inom ramen
för ISAF
- International Security Assistance Force - befinner sig nu svenska
soldater i Afghanistan. ISAF har FN-mandat, sanktionerat av säkerhetsrådet
2001. Sedan 2003 står det dock under ledning
av NATO. Uppdraget gällde från början bara huvudstaden
Kabul, men uppdraget har sedan utvidgats till att gälla även andra
delar av Afghanistan.
Svensk trupp
verkar inom området kring Mazar-i-Sharif i norr. Riksdagsbeslutet
i januari 2002 gällde 45 svenska soldater till ISAF. Nu finns 250 på
plats i Afghanistan.
Uppdraget
har från början varit att verka "fredsbevarande". Med
Sveriges goda internationella anseende och ett mandat från FN, med
de bästa intentioner att hjälpa civilbefolkningen och det faktum
att norra Afghanistan varit ett relativt lugnt område kunde synas
att det fanns grund för förhoppningar om att få ägna
sig att "bevara fred".
Nu tonar dock
en annan och mer hotfull bild fram, där det mer handlar om att deltaga
i ett krig - tillsammans med USA.
I november
2005 dödades två svenska soldater av en vägbomb. Man fick
snart klart för sig vilken grupp som låg bakom attentatet. En
militär operation, där både amerikanska och svenska trupper
deltog, ledde till att gruppens ledare nu är död. Någon
klar gräns mellan amerikanska och svenska truppers insatser finns inte
längre.
Ingen skugga
ska kastas över den svenska militären. Man gör förmodligen,
efter de förutsättningar som föreligger, ett bra jobb. Problemet
är att man fått ett omöjligt uppdrag.
Det är
naturligt, efter att kollegor dödats, att man vill ge sig på
dem som bär ansvaret. Även sakligt sett är det rimligt att
de svenska trupperna - väl på plats - har ett "våldsmandat",
dvs rätt att försvara sig genom att ge "verkanseld".
Problemet
är att här ligger en logik av upptrappning, där utländska
trupper ofrånkomligen har ett handikapp jämfört med en lokalt
förankrad gerilla. Detta gör sig alltmer gällande, ju längre
konflikten fortsätter.
Dessutom är
det nu aktuellt att sätta in det svenska stridsflygplanet JAS
Gripen i operationer i Afghanistan. Militärt är
detta förmodligen ett plus. I det viktiga propagandakriget däremot,
i kampen om befolkningen sympatier, kan det bli ett stort minus. Hursomhelst
kan det göra Sverige till en måltalva för vedergällningsaktioner.
FN-mandatet
ger inget skydd mot vedergällning. Det framgår av de hot som
nyligen riktats mot Österrike och Tyskland. En islamisk grupp med kopplingar
till al-Qaida hotar att slå till med terrordåd i dessa länder.
Det är
förmodligen bara en tidsfråga innan motsvarande hot framförs
även mot Sverige. Då uppstår frågan: vilka möjligheter
har terrorgrupper att verkställa sådana hot? Vilka möjligheter
har det svenska samhället att skydda sig?
Invandringen
till Sverige från muslimska länder har under många år
varit omfattande, och slår ständigt nya rekord. I de flesta fall
rör det sig om personer, vilka överhuvudtaget inte presenterar
några id-handlingar. I de fall man visar upp pass är risken stor
att dessa är falska.
I vårt
land finns ett stort antal personer, vars identitet är oklar. Många
av dem har t.o.m. beviljats svenska medborgarskap. Detta lämnar oss
vidöppna för attentat. Det enda som saknas är ett motiv.
Det kan inte
vara en klok politik att kombinera en så slapp invandringspolitik
med militära åtaganden i muslimska länder. Det bäddar
för allvarliga konsekvenser.
Svenskarna
i Afghanistan bör återvända hem.
Detsamma gäller
afghanerna i Sverige.
