Aktuell kommentar - vecka 9/05

 

 

Mänskliga rättigheter ?

Hur ligger det till med demokratiska fri- och rättigheter i Sverige?

Det märker man inte om inte försöker agera politiskt.

Inte heller märker man det om man agerar inom de - snäva - politiskt korrekta ramar som makthavarna bestämt ska gälla.

Däremot märker man det om man agerar politiskt på tvärs mot makthavarnas önskan, om man nuddar vid några av de frågor som tabustämplats. Då kan man inte få godkänt som demokrat, då kan man inte göra anspråk på mänskliga rättigheter för egen del.

Detta har både Blågula frågor och alla andra invandringskritiker fått märka. Få frågor har ju varit mer tabubelagda än invandringspolitiken. Konkret har vi fått märka det genom att vi inte

- får in genmälen i dagspressen

- får in betalda annonser

- får hyra lokaler

- får ha torgmöten utan störningar och sabotage

Flera av oss har dessutom drabbats av yrkesförbud. Flera har blivit uteslutna ur organisationer- föregivet partipolitiskt obundna sådana - trots att vi inget annat önskat än att få verka i linje med organisationens officiella syfte. Ett färskt exempel på detta gäller sverigedemokraten Adam Marttinen i Eskilstuna, som ville deltaga i arbetet mot kvinnovåld. Detta motsatte sig andra.

Ett annat tydligt exempel utgör "Svenska Helsingforskommittén". Ytligt sett borde ju denna organisation självklart vända sig mot de övergrepp som drabbat Sverigedemokraterna och andra, mot hindren för en fri opinionsbildning. Det borde vara en instans att vända sig till för att få hjälp med internationell valövervakning i Sverige 2006.

En titt på sammansättningen av denna kommitté räcker dock för att väcka farhågor om att så ändå inte är fallet.

Ur en engelskspråkig presentation:

"THE SWEDISH HELSINKI COMMITTEE FOR HUMAN RIGHTS was founded in 1982 as a politically and religiously independent non-governmental organisation. .. The staff consists mainly of journalists, lawyers and political scientists, with a broad knowledge ...

The committees board of directors and members consists of prominent experts...

The Swedish Helsinki Committee has approximately 170 members. These include members of the Swedish parliament, the Swedish Academy, the Royal Swedish Academy of Sciences, the Swedish Bar Association, the Swedish Union of Authors, trade unions and individuals with a special interest in human rights issues."

Tyvärr bekräftas farhågorna med råge vid läsning av skrift som kommittén nyligen givit ut. Den heter "HATETS SPRÅK - om gränsen mellan hatpropaganda och yttrandefrihet".

Med en välvillig tolkning skulle man kanske kunna försvara intresset för ämnet. Mänskliga rättigheter kan hotas inte bara av staten utan av politiskt våld och politiska hot även från olika grupperingar eller enskilda individer. Hatpropaganda som resulterar i sådant är således ett problem, fullt legitimt att uppmärksamma.

Det är dock knappast ämnet för denna skrift. Syftet sträcker sig uppenbarligen längre - och i linje med samma krafter som sedan flera år förhindrat en fri opinionsbildning i Sverige och satt mänskliga rättigheter på undantag.

Under rubriken "VIT MAKTKULTURENS ANVÄNDANDE AV MEDIA" nämns även BGF:

"Blå Gula Frågor. Utgavs första gången 1994 av en förening med samma namn. Blå Gula Frågor fungerar liksom Fri Information som ideologisk inspirationskälle för övriga extremhögern. Här formuleras rasistiska och främlingsfientliga argument."

Om problemet är våld eller hot om våld så kan knappast någon hämta inspiration från vår webbsida eller tidskrift.

Är problemet däremot att man förvärvar mer insikter om massinvandringens konsekvenser för svenskarna och det mångkuturella projektets verkliga innebörd, då hoppas vi förvisso att kunna lämna ett bidrag.

Men varför ska en organisation som arbetar för mänskliga rättigheter ha synpunkter på detta?

Och varför ägnar den sig åt att bekämpa mänskliga rättigheter?

Var inte meningen att den skulle göra tvärtom - försvara mänskliga rättigheter? Även för svenskar.

 


 

 Se vidare:

Kristna värden

MRIS

Rättigheter

Rättigheter för vissa

Vuxenmobbing