Aktuell kommentar - vecka 50/05
Förtjänst
och skicklighet?
Utnämningsmakten är ett instrument
som ingen regering vill avhända sig, säger Göran Persson.
Samtidigt hävdar han, inför Konstitutionsutskottet, att hans utnämningar
till generaldirektörer, domare och ambassadörer sker efter "förtjänst
och skicklighet".
Vore så verkligen fallet, att dessa
utnämningar skedde på objektiva grunder, då skulle de mindre
kunna fungera som ett "instrument" för sittande regering.
Som framgick av SVT-programmet "Dokument inifrån" den 4/12 -05 är
det svenska systemet unikt för Sverige - både i Storbritannien
och i Norge fungerar det annorlunda.
Samma ordning som gäller idag tillämpades
alltså under t ex regeringarna Hansson, Erlander och Palme.
Skillnaderna idag, under regeringen Persson,
är tre:
1. Systemet utnyttjas hårdare. Det ingår i
ett klimat av centralstyrning och följsamhet. Som statsminister tillåter
Göran Persson inget statsråd att bli självständigt,
rotationen på posterna är snabbare än tidigare.
2. Det finns
nu fler myndigheter än tidigare. Det handlar om 226 generaldirektörsposter.
Tillsammans med tjänster som ambassadörer, domare och landshövdingar
blir det cirka 500 tjänster som utses direkt av regeringen.
3. Löneskillnaderna
och pensionförmånerna är nu - särskilt efter inträdet
i EU - större än tidigare. Det betyder alltså mer att antingen
få eller inte få en post.
I länder som Storbritannien och Norge
utlyses denna typ av tjänster offentligt, så att envar kan söka.
Sedan avgörs tillsättningen i konkurrens mellan olika sökande.
Man har då en kravprofil på jobbet och de som söker får
klargöra sina meriter genom intervjuer samt dokumentation av tidigare
anställningar och genomgångna utbildningar. Det som bäst
svarar mot kraven får jobbet. Det hela redovisas offentligt, så
det kan konstateras att allt gått rätt till. Statsministern har
under denna process inget avgörande inflytande.
Detta är också ett system som
finns i Sverige, inom övrig offentlig sektor. Med tanke på hur
påpassade både statliga och privata företag är vid
tillsättningar, om att ingen form av diskriminering
förekommit, blir kontrasten här skarp!
En viktig förutsättning för
utnämningssystemet ska kunna fylla sin funktion av maktinstrument för
sittande regering är att de kan ske i det fördolda, utan
insyn och öppen redovisning. Detta ger utrymme för godtycke
och kameraderi.
Statsministern kan fritt handplocka utan
hänsyn till objektiva meriter, han kan lägga sina "pussel"
med personer och lediga (eller lediggjorda) tjänster.
Detta system är ägnat att redan
på ett tidigt stadium mjuka upp ryggar och skapa ja-sägare. Det
ger Persson en makt som sträcker sig in i andra partier. Den politiker
som vill ha reträttposter gör ju klokt i att inte förarga
statsministern. Bo Lundgren, partiledare för (m), blev chef för
Riksgäldskontoret. Så hade möjligen inte blivit
fallet om han hade varit vassare som oppositionsledare.
Här ligger också en urvalsmekanism.
Vad som avgör att personer kommer i fråga är att de har
en gentemot högsta ledningen lojal hållning - inte integritet,
självständighet och egen initiativförmåga. En påminnelse
om den saken gav förlamningen vid den senaste katastrofen, tsunamin.
En påfallande stor andel av tjänsterna
är bara tillfälligt tillsatta. Detta ger naturligtvis en extra
hållhake.
Inga-Britt Ahlenius, tidigare chef för
Riksrevisionsverket, säger i SVT-programmet: "-
Jag menar att Sverige bryter mot FN:s resolution mot korruption, som kräver
att statstjänstemän ska tillsättas öppet och på
meriter. "
I DN den 22/12 -04 skriver Ahlenius: "Korruption
är missbruk av makt och regeringen missbrukar sin utnämningsmakt
till att förläna höga ämbeten i staten till politiska
vänner på outgrundliga meriter."
Det blir fritt fram att
belöna sig själva, sina vänner och favoriter.
Nackdelen med det svenska systemet är
alltså att det ger sämre kvalitet, på två sätt:
a) Man får inte den person som har de bästa
kvalifikationerna
b) Man får beroendeförhållanden, som
kan verka förlamande.
Den sämre kvalitén betyder en
lägre effektivitet, som i princip kan ligga på två
plan:
verksamheten blir mer kostsam än nödvändigt
verksamheten lever sämre upp till uppsatta mål.
Det senare kan konkret betyda att instanser
som ska vara opartiska, exempelvis domstolar och JK,
inte fungerar så. Medborgarna behandlas inte lika.
Sverige har världens högsta skattetryck
- vad får vi för det?