Aktuell kommentar
- vecka 47/05
Paris
och Tensta
Frankrike har
problem.
Detta kan nu ingen förneka.
På några veckor
har 9.000 bilar eldats upp, diverse byggnader förstörts och butiker
plundrats. Poliser och brandmän har beskjutits. Så omfattande
har den materiella förstörelsen varit att Frankrike utlovats ekonomiskt
bistånd av EU.
Uppenbart är
också att de som löpt amok på gatorna i Paris
och andra franska städer är afrikaner.
En rimlig slutsats
av detta faktum är att de aktuella problemen i Frankrike
har samband med den invandringspolitik som bedrivits.
Vandalernas
agerande förklaras i massmedia med "utanförskap",
men om dessa afrikaner aldrig hade tillåtits bosätta
sig i Frankrike skulle detta utanförskap inte föreligga.
Då skulle Frankrike ha förskonats från förödelsen.
Man behöver
varken moralisera över bilbrännarna eller i detalj
diskutera orsakerna till "utanförskapet". Klart
är att det inträffade i det stora hela var förutsebart.
Med import av ett antal miljoner afrikaner var det bäddat
för problem.
Idag önskar
förmodligen mången fransman att landet från
början skulle ha fört en mer restriktiv invandringspolitik.
Inom politiken
nyttjar dock föga att önsketänka.
Man måste
"gilla läget", dvs vara realist och utgå
från verkligheten. Göra bästa möjliga av
den situation, i vilken man befinner sig. För Frankrike är det nu ett
faktum att inom landet bor ett antal miljoner afrikaner, varav
de flesta muslimer.
Vad kan då
göras?
- En första åtgärd
måste naturligtvis vara att införa gränskontroll
och stoppa vidare invandring från Afrika.
- En andra åtgärd
bör vara att skicka tillbaka alla illegala invandrare.
Därutöver gäller
det att integrera dem som ska stanna i landet. Målet måste
vara att alla klarar sin egen försörjning och att inga
begår brott.
Här måste samhället
å ena sidan ge hjälp och ge stöd, å andra
sidan ställa krav på egna ansträngningar.
Detta förefaller också
vara den inriktning som politiken kommer att få i Frankrike.
Som följd av uppploppen
har franska massmedia gjort reportage från Sverige. Le
Figaro rapporterade från Rinkeby, om en framgångssaga.
Sverige hade modellen för en lyckad integration, fick de
franska läsarna veta.
Denna integration har ju haft
ett pris. Den har kostat ekonomiskt. I vågor har miljoner
och miljarder av skattemedel satsats i "utsatta" bostadsområden.
Boken "Exit Folkhemssverige"
skriver om åtminstone tre sådana "särskilda"
satsningar:
"Blommanprojektet" 1995. Staten satsade
200 miljoner kronor, berörda kommuner ytterligare sammanlagt
125 miljoner.
"Ytterstadssatsningen" inom Stockholms
stad, på 500 miljoner kr.
Integrationsprogram inom de tre storstadsregionerna,
med syfte att bryta upp beoendesegregation och minska arbeslösheten
i utsatta områden. Här handlade det om än högre
belopp, men med osäkert resultat.
Ur SOU 1998:25, "Tre städer": "Först satsar
stat och kommun miljardbelopp på tusentals enskilda projekt,
sedan visar man ett högst mediokert intresse för resultaten."
Sedan tillsattes en "storstadsdelegation"
att 1999-2002 fördela drygt två miljarder kr i samma
områden.
Särskilt har pengar östs
över skolor i invandrartäta områden, vilket gjort
att andra skolor fått desto mindre att röra sig med.
"Exit Folkhemssverige":
"Statistiken
visar att undervisningskostnaderna för grundskolans elever
varierar högst avsevärt. Åren 1992.95 var t ex
den årliga genomsnittskostnaden per elev på låg-
och mellanstadiet i Stockholm generellt 16.700 kronor, men i
de utsatta områdena 25.500 kronor. På högstadiet
var motsvarande siffror 23.276 respektive 39.200."
Boken anför även
ett annat exempel:
"Snedfördelningen
av resurser blir särskilt uppenbar, när differenserna
uppträder inom samma kommun, som fallet är t ex i Botkyrka.
1999 hade Kassmyraskolan i Södra Botkyrka 442 elever, varav
10 procent var invandrare. Skolan hade en budget på 21,6
mkr och drygt 6 lärare per hundra elever. Fittjaskolan
i Norra Botkyrka hade ungefär lika många elever, varav
98 procent var invandrare. Den hade 34,1 mkr i budgeten och 12
lärare per hundra elever."
Resultatet har ändå
blivit magert. Även bortsett från de enorma kostnaderna
har integrationen varit ganska misslyckad.
"Exit Folkhemssverige":
"En
utredning visar att invandrarungdomar - oavsett när de kommit
till Sverige eller om de fötts här - i högre grad
än svenska ungdomar får sämre betyg, hoppas av
gymnasiet eller ärver föräldrarnas arbetslöshet."
"1999
fick knappt 10 procent av landets samtliga elever i grundskolans
avslutningsklass underkänt i ett eller flera av de tre kärnämnena
(svenska, engelska, matematik). För landets elever med utländsk
bakgrund var motsvarande siffra 36 procent. I de två
invandrardominerade områdena Vårby och Alby i Stockholm
var motsvarande siffror 46 respektive 50 procent.
I Malmö
var betygsförsämringen störst i stadsdelen Rosengård,
där 1 procent av eleverna hade svensk bakgrund. I Rosengårdsskolans
avslutningsklass ökade under 1999 andelen elever som inte
klarat betygskraven från 40 till 58 procent."
Hur kommer sig detta? Boken
anför en viktig anledning:
"En
utbildningsledare i Fittja berättar att de får barn
till skolan som inte talar någon svenska alls, trots att
deras föräldrar är födda i Sverige. Anledningen,
menar hon, är att man kan leva ett helt liv i Fittja och
klara sig bra utan att behöva lära sig svenska."
De uteblivna skolresultaten
försvårar naturligtvis allvarligt möjligheterna
att senare få ett arbete och försörja sig på
ett hederligt sätt. De bäddar för bidragsberoende
och kriminalitet. I just Rinkeby är det mindre än hälften
av befolkningen i åldern 25-55 år som försörjer
sig genom eget (hederligt) arbete.
För kriminella karriärer
bäddar även den undermåliga arbetsmiljön
i skolorna:
"Under
1990-talet har polisanmälningarna för våld mot
lärare flerfaldigats. Lärarna har slagits ner av elever
som t ex blivit tillsagda att passa tiden, att stänga av
mobilen under pågående lektion eller att inte tränga
sig före i matkön."
De "utsatta" förortsområdena
har alltså kostat inte bara ekonomiskt, utan även
i otrygghet. Ett eftertryckligt uttryck för den saken var
Nalin Pekguls beslut att flytta från Tensta, där hon
växt upp - förorten vägg-i-vägg med Rinkeby.
Vad låg bakom detta beslut?
Ur Aftonbladet den 10/11 -05:
"Det
ökade våldet får Nalin Pekgul att lämna
förorten. Utlösande faktor var ett skottdrama i närheten
av hennes bostad.
- Tensta
har blivit för farligt för barnen, säger s-kvinnornas
ordförande till P1-programmet Studio Ett."
När Pekgul
vid ett tillfälle var på väg hem med sin åttaårige
son blev hon vittne till ett skottdrama:
"-
Det var blod överallt och det är inte roligt för
en åttaåring att behöva se sånt, säger
Pekgul i Studio Ett.
Senare fick
hon höra att offret överlevt tack vare att han bar
skottsäker väst. Dessutom att han var en av många
som använder skottsäker väst i förorten,.."
"Nalin
Pekgul har bott i förorten och varit invandrarnas förkämpe
där sedan hon kom till Sverige 1980.
Nu säger hon att det är för farligt
att bo kvar."
I TV-nyheter
förklarade Pekgul att hon tidigare sagt till när någon
gjort något fel - idag vågar hon inte längre
göra detta, det är är för riskabelt.
Av betydelse för Nalin
Pekgul har säkert varit även ett annat våldsdåd.
Ur Expressen den 11/5-05:
"Mördad.
Ecevit Yigin drack te i den turkiska SSU-föreningens lokal
i Tensta."
"Ugur
Göker rusade ut ur rummet med en pistol i handen, innanför
dörren låg Ecevit Yigin blödande på golvet."
"Ugur
Göker har tidigare dömts till fängelse för
bland annat grov misshandel, och vänner vittnar om ett våldsamt
humör. En bekant uppger också att Ugur Göker
redan för tre dagar sedan berättat om mordplanen."
"Lokalen
där Ecevit Yigin sköts ihjäl hyrs av Turkiska
SDUK, som tillhör Stockholms SSU-distrikt. Flera av medlemmarna
är även med i Stockholms arbetarekommun. Enligt Svenska
Dagbladet har det varit känt bland socialdemokraterna i
Stockholm under mer än 20 år att lokalen varit en
illegal spelklubb där man spelat kort om pengar."
Vad som särskilt
skrämmer Nalin Pekgul är att religiös fundamentalism
fått fotfäste i Tensta. Aftonbladet:
"Hennes
egna barn kommer hem och frågar varför mamma inte
bär slöja eller går till moskén. Barnen
har också fått höra att muslimer är bättre
än kristna.
- Jag tycker
inte om när min son kommer hem och säger att 'mamma
vi muslimer vi ljuger inte, men det gör de kristna för
de har inte gud.' Det där har han inte fått av oss.
Vi hade inte räknat med den här religiösa fundamentalismen,
säger hon till Studio Ett."
Nu söker
alltså Pekgul ny bostad:
"Under
tiden får någon alltid komma och möta henne
vid tunnelbanan när hon kommer hem sent, eftersom hon inte
känner sig säker."
En ledande
invandrardebattör och högt uppsatt s-politiker - dessutom
uppväxt i området - vågar inte bo i Tensta.
Vem ska då kunna göra det?!
Och det handlar inte bara om muslimer. Det gäller även
assyrier. Ett projekt hos Fryshuset mot hederskultur och kvinnoförtyck
i Södertälje måste läggas ned efter allvarliga
hot.
Hot förekommer också
mot olika yrkesgrupper.
När pengarna nu inte längre
räcker till och rapporterna duggat tätt angående
omfattande bidragsfusk har försäkringskassan börjat
skärpa sina rutiner. Resultatet har blivit ett kraftigt
ökat antal hot mot personalen där. Ökningen har
varit påtaglig för varje år från 2002
och framåt.
Situationen är alltså
i stort sett densamma i Frankrike som i Sverige.
I båda länderna
är Det Mångkulturella Samhället ett stendött
projekt.
Nu gäller det att försöka
ta sig tillbaka, till ett samhälle med gemensam värdegrund.
