Aktuell kommentar - vecka 2/05
När fördomarna
styr
Kultur är inget konstant
begrepp. Det är något som befinner sig i ständig förändring.
Detta gäller även svensk kultur.
Fram till för några
decennier sedan kännetecknades svensk kultur av en djupt demokratisk
grundhållning:
Man ska respektera varandra. Alla ska få komma till tals och lyssnas
på. Det är nyttigt att ta del av även andra åsikter
än sina egna.
Majoriteten ska besluta, på grundval av tillgången till en allsidig
information, där olika sidor fått föra fram sina fakta och
argument.
Det finns olika intressen i samhället, och det gäller att finna
kloka kompromisser. Man ska ta hänsyn till även minoriteter.
Plötsligt, någon
gång i slutet av 1900-talet, förändrades detta. Plötsligt
befolkades den politiska arenan av bara goda respektive onda krafter, av
anständiga respektive icke-anständiga, av rumsrena respektive
icke-rumsrena.
Den sida som respresenterade
denna svart-vita världsbild hade tillgång till massmedia och
kunde därigenom ge en ny innebörd åt begrepp som "demokrati"
och "tolerans":
Demokrati blev att inte respektera folkviljan och att inte tillämpa
yttrandefrihet.
Tolerans blev just att inte tolerera andra åsikter än
sina egna.
Samtidigt har denna propaganda varit raffinerad.
Ett exempel på detta är TV-serier efter manus av Henning Mankell.
Utan att tittarna överhuvudtaget behöver märka det får
de lära sig att riktigt elakartade extremister ser ut som människor
gör mest, och beter sig som svenskar i allmänhet - på ytan.
Säger man sig vilja "Sverige Väl" arbetar man i själva
verket för nazism.
Detta ligger väl i linje med ett budskap
som under många år hamrats fram, om "smygrasism",
"slipsfascism", mm - där de verkligt "farliga"
elementen inte är de som är våldsamma utan de som uppträder
exemplariskt demokratiskt. På så vis blir man ju helgarderad.
Blockeringen mot varje form av dialog blir total.
I denna orwellska värld blir det möjligt
att ha en "demokratiminister" som argumenterar för yrkesförbud
mot lärare, vilka beträffande invandringspolitiken har andra åsikter
än hon själv.
Vi talar här om Richard Jomshof i Blekinge.
Nu har förföljelsen mot Richard
Jomshof gått ett varv till. Det började med ett "avslöjande"
i Smålands-Posten i höstas, om att han fått en anställning
vid en skola i södra Småland. Skolans ledning hamnade således
i blåsväder.
Ingen hade, heller denna gång, kunnat
anföra några anmärkningar mot Jomshofs sätt att utöva
sitt yrke. Tvärtom - både hans betyg och hans vitsord från
lektionerna var de allra bästa. Ändå framställdes det
som kontroversiellt och problematiskt att låta honom utöva sitt
yrke.
För att avgöra Jomshofs fortsatta
öde avhölls en omröstning bland eleverna. Inte bara de elever
som haft honom i undervisning, och alltså kunde veta hur han fungerade
som lärare, utan även elever som inte haft honom, och som bara
kunde gå på hörsägen och rykten, propagandabilder
och fördomar.
Resultatet blev att:
A. De elever som haft Richard Jomshof gav honom sitt helhjärtade
godkännande.
B. De elever som inte haft Richard Jomshof som lärare
var mer tveksamma.
På grundval av detta resultat har
skolans ledning nu beslutat att inte vidare anlita Richard Jomshof som lärare.
KONSTATERAS kan att det hela bygger på
en nidbild i två led:
1. En nidbild av Sverigedemokraterna
BLT i Blekinge gjorde, i samband med ett
tidigare drev mot Jomshof, en liknelse om "Dr Jekyll och Mr Hyde".
Man kan inte dagtid arbeta som lärare enligt läroplanen och för
demokrati, för att i andra sammanhang plädera för att "invandrare
kastas ut". Underförstått: SD arbetar för det senare
och detta är oacceptabelt.
I själva verket har Sverige officiellt
en politik av reglerad invandring, vilket innebär att varje människa
på jorden inte har någon ovillkorlig rätt att bo i Sverige
och uppbära svenska bidrag. Det ligger inget extremt i uppfattningen
att människor som kommit till Sverige förebärande skyddsbehov
och inte (längre) har skyddsbehov bör återvända.
2. En nidbild av Richard Jomshof
Det är ingen hemlighet att det inom
Sverigedemokraterna finns olika åsiktsriktningar. Detta har manifesterats
i olika hållning till det s.k. Bergsjöbrevet, där tidigare
ledande personer inom SD Göteborg argumenterade att den som inte tycker
som SD är att betrakta som landsförrädare. Till detta brev
har ledande sverigedemokrater intagit olika hållningar. Richard Jomshof
tillhör dem som skarpt tagit avstånd från detta brev.
NU NÄR Sverigedemokraterna uppenbarligen
står inför ett skifte på partiledarposten bör Richard
Jomshof kunna ses som en mycket stark kandidat!