Aktuell kommentar - vecka 17/05
Tystnadsplikt
Den förljugna bild
av den "berikande" invandringen och det välgörande mångkulturella
projektet som under så många år propagerats av makthavarna
börjar alltmer att rämna. Sanningen tränger alltmer igenom,
när projektets verkliga - socialt och ekonomiskt smärtsamma -
konsekvenser går upp för allt fler svenskar.
Olika yrkesgrupper, inom
rättväsende, sjukvård, skola, bidragsapparaten mm, har haft
särskilda insikter genom närkontakt med problemen, men mellan
både inbördes och mot offentligheten har funnits vattentäta
skott. Tystnadsplikt råder, inte bara gentemot enskilda fall utan
i praktiken även mot allmänna uttalanden om situationen. Den som
bryter mot denna tystnadsplikt riskerar avsked.
Situationen i t ex Rosengård är ändå känd nu, för den
som vill veta.
Ambulanser kan inte åka
dit utan poliseskort.
Samma sak för brandbilar. En "epidemi" av falsklarm eller anlagda bränder
har för övrigt brutit ut i området. Det förekommer
t.o.m. att ungarna anlägger en ny brand medan brandmännen är
där för att släcka en första.
Även polisen själv måste ha polisskydd. Det går inte köra
in i Rosengård med bara en polisbil, det vet polisen av erfarenhet.
Många polisbilar har utsatts för vandalisering, så även
närpolisstationen i området.
Bussar i linjetrafik utsätts ofta för stenkastning eller beskjutning.
Skolor i Rosengård
får återkommande sina fönster krossade, till enorma kostnader för Malmö
kommun. Där förekommer även mobbning och våld.
Till och med byggnadsarbetare
har, under sin arbetsdag i Rosengård, blivit misshandlade (något
som fick deras fack, Byggnads, att dra igång en kampanj mot "rasism")
Våldet från
Rosengård spiller även över till andra delar av Malmö,
med både stökighet och gaturån, misshandel och våldtäkter som inslag. Gaturånen är
nu så frekventa att en del personer hunnit vara med om ett sådant
trauma flera gånger.
Om man som samhällsengagerad
medborgare i Sverige kan känna till denna verklighet, inte minst i Malmö, så gäller detta självfallet i än
högre grad inom en yrkesgrupp som poliser. Varje dag
får de med egna ögon ta del av eländet, och kan skarpare
än andra konstatera gapet mellan propagandabilden och verkligheten.
Till detta kommer de ekonomiska
konsekvenserna.
Rosengård är som ett stort, svart, penningslukande hål.
Detta dränerar Malmö kommun på resurser, vilket ofrånkomligen
drabbar andra verksamhetsområden. 
Vad än journalister och debattörer,
präster och proffstyckare försöker få oss att tro,
så finns det samband mellan inkomster och utgifter samt mellan olika
utgifter. Budgetar måste vara i balans, annars går det utför.
Konsekvenserna av den mycket
kostnadskrävande invandringspolitiken blir helt konkreta:
Nedskärningar
Sämre daghem
Sämre förskolor
Sämre skolor
Sämre sjukvård
Sämre åldringsvård
Minskad rättssäkerhet.
Sänkta pensioner
Ökad utdebitering
Skattehöjningar
Pris- och avgiftshöjningar
Dyrare försäkringspremier
Som svensk medborgare finns
all anledning att reagera! Underligt är att det inträffade inte
för länge sedan lett till omfattande protester. Det sägs
ju att om en groda kokas sakta, så ligger den kvar i grytan. Är
det en långsam tillvänjning av liknande slag som nu sker med
det svenska folket?
En ljusstrimma i mörkret är de
protester som ändå sker. Dit hör nu ett polisbefäl
i Malmö, som vänt sig till s-politikerna i staden i ett brev.
Den boende i Bunkeflostrand som år 2002 också i ett brev vände
sig till en s-politiker med kritiska synpunkter kopplade till invandring
blev åtalad och fälld. På motsvarande sätt drabbas
nu denna polischef - Bengt Lindström i Malmö - av repressalier:
han harstängts av från sin tjänst med omedelbar verkan.
Ur Sydsvenskan den 20/4 -05:
"POLISBEFÄL
MISSTÄNKS FÖR HETS MOT FOLKGRUPP
Den 43-årige
biträdande polisbefäl skrev ett grovt rasistiskt brev till Ilmar
Reepalu.
Nu utreds polisen
för hets mot folkgrupp.
- Vi ser allvarligt,
mycket allvarligt på ärendet och har kommenderat mannen att lämna
sin normala tjänst, säger länspolismästare, Anders Danielsson."
Vad Anders Lindström
skrev i brevet var bland annat:
"Jag kräver
att du tar en del av pengarna som du och dina jävla sossekollegor lägger
på kriminella Mohammed i Rosengård och satsar dom på våra
svenska pensionärer istället"
"Dra in ditt gigantiska
stöd till alla jävla blattar i Malmö".
Brevet var undertecknat
med namn och adress. Bakgrunden är 98-årige Gustaf Holmström
svårigheter att få plats på ett ålderdomshem. Lindström
är upprörd över hur kommunen behandlat Holmström.
Sydsvenskan betecknar språket
i brevet som "extremt grovt och rasistiskt". Förvisso
är det ett annat språk än vad både politiker, journalister
och vi på Blågula frågor använder. Samma sak skulle
ha kunnat uttryckas exempelvis så här:
"Jag kräver
att du tar en del av de pengar som nu läggs på Rosengård
och satsar dem på våra svenska pensionärer."
Men om Bengt Lindström
hade formulerat sig så kanske brevet aldrig hade rönt någon
uppmärksamhet. Kan det rentav av vara så att han och/eller andra
poliser redan sänt ett antal sådana brev, vilka sedan arkiverats
i tysthet?
Oavsett hur man formulerar
sig handlar det i sak om politiskt avvikande uppfattningar. Sådana
vill makthavarna helst slippa.
Bengt Lindström har
visat prov på medborgaranda och civilkurage. För detta förtjänar
han högaktning.