Aktuell kommentar - vecka 30/02
Ungdomsförbundet inom Dansk Folkeparti har föreslagit FN-övervakning av det svenska valet, ungefär som man gjort i Zimbabwe. Ett orimligt och löjligt förslag?
Nej, tyvärr inte.
Tre moment kan särskiljas:
1. Kampanjandet, dvs möjligheterna för olika partier att före valet skapa opinion och påverka väljarna.
2. Röstandet, dvs möjligheterna för väljarna att på valdagen lägga sin röst på det parti de önskar.
3. Sammanräkningen, genomförd av bara motståndare till Sverigedemokraterna.
Om detta har Blågula Frågor redan skrivit mycket, ändå en summering:
Illa nog att de sju etablerade partierna enats om att inte diskutera med invandringskritiker eller att massmedia vägrar upplåta utrymme åt oss, ens för betalda annonser. Här går man steget längre när vi inte ens får hyra möteslokaler. 1)
Lyckas vi trots allt hyra en möteslokal eller få tillstånd för ett torgmöte kan det ändå saboteras - inför ögonen på polisen! Inget riksdagsparti har reagerat.
Ja, så långt går man, att enskilda invandringskritiker angrips i sina hem, upprepade gånger. Och massmedia tiger.
Redan i valrörelsen 1998 gavs prov på detta politiska klimat, genom aktionerna mot Ian Wachtmeisters valmöten.
För 10-20 år sedan skulle få ifrågasätta att valförrättande går rätt till i Sverige. Känslan för "fair-play" var självklar och det ömsesidiga förtroendet beträffande respekten för demokratiska spelregler grundmurat.
Idag blir det ofrånkomligen annorlunda. För om vilken mentalitet vittnar det, när man ser meningsmotståndare som någon slags ohyra att "hålla rent" från? Vad kan man inte vara beredd till i vallokalerna, när man visat sig redo till sådana övergrepp fram till valdagen?
Erfarenheterna från valet 1998 bekräftar att det finns skäl till misstro. Sverigedemokraternas valsedlar saknades i många vallokaler, ofta redan kort tid efter att någon just lagt dit nya valsedlar. Ibland hade de helt tagits bort, oftare hade man bara lagt andra valsedlar över dem, för att de inte skulle synas.
Av valhemligheten blir ju inte mycket kvar, om en väljare tvingas fråga efter ett visst partis valsedlar. Mot ett så svartmålat parti som Sverigedemokraterna blir detta särskilt verkningsfullt.
Väljaren kan naturligtvis skriva till partinamnet på en blank valsedel, men redan minsta felskrivning gör då att rösten blir ogiltig. 2) Denna stränga bedömning slår därvid snett, och fyller en politisk funktion. De stora partierna, som har valsedlar tillgängliga, riskerar inte att drabbas.
DET SVENSKA VALSYSTEMET, med valsedlar för varje enskilt parti, behöver reformeras!
I Danmark och många andra länder, där ett större antal partier kandiderar till parlamentet, tillämpas ett helt annat system. Väljaren har bara en enda valsedel att hålla reda på. Där finns samtliga kandiderande partier upptagna, och väljaren behöver bara kryssa för det parti som han/hon vill ge sin röst.
Denna valsedel måste finnas tillgänglig och möjligheterna för valfusk av det slag vi kan befara i Sverige bortfaller.
Samtidigt blir det billigare. Upptryckning av så många valsedlar betyder ett resursslöseri. För små partier betyder det dessutom en diskriminering - till skillnad från större partier 3)tvingas de själva bekosta upptryckningen!
Den största risken för valfusk föreligger dock vid röstsammanräkningen på kvällen - genomförd av representanter för sju partier som alla, i förhållande till Sverigedemokraterna, ser som sin uppgift att vara renhållningsarbetare. Är de bara överens om saken är det inte svårt att byta ut några valsedlar, så att slutsumman ändå stämmer.
Visst behövs nu en internationell valövervakning i Sverige!
Skulle Sverigedemokraterna komma in i riksdagen måste förslag på ändringar av valsystemet stå högt upp på arbetsordningen, för att minska möjligheterna till valfusk i framtiden.
Framförallt består uppgiften i att verka för ett annat samhällsklimat, med en medborgaranda där respekten för demokratiska spelregler är självklar hos alla.
1) Trots domstolsutslag vägrades SD att hyra i Akalla i början av året. BGF vägrades hyra i Brygghuset för augusti i år. (Åter till texten)
2) I valet 1994 underkändes över 1.200 SD-röster. Det kunde bero på att man bara särskrivit namnet i två ord, lagt in ett bindestreck eller fått med en versal för mycket. (Åter)
3) Gränsen ligger vid 1%. Det betyder, att skulle Sverigedemokraterna i årets val få mer än 1% av rösterna skulle de, även om de inte når 4% och kommer in i riksdagen, till nästa val slippa denna kostnad. (Åter)
