Aktuell kommentar - vecka 28/02
Olika mått
Efter Norrmalmstorgsmötet den 8 juni
har vi från Blågula Frågor haft resonemang med företrädare
för polisen i Stockholm. Vi har därvid sagt oss kunna acceptera
motdemonstrationer, om de sker på ett sådant sätt att det
inte stör vårt arrangemang. Om några meningsmotståndare
lugnt delar ut sina flygblad, om man på behörigt avstånd
står med sina plakat - OK!
Däremot är det helt nödvändigt
att dra en klar gräns mellan en sådan motdemonstration
och ett systematiskt mötessabotage. Det senare är det fråga
om när man:
genom ihållande oväsen försöker hindra talare från
att göra sig hörda
gång på gång drar ur el-sladden till högtaleriet
fysiskt angriper flygbladsutdelare
sprutar en vätska på talarna
stjäl från bokbordet
JÄMFÖR det som hände på
Norrmalmstorg den 8 juni med det som hände i Almedalen den 9 juli.
Några unga sverigedemokrater, SDU:are, gick omkring med två
plakat under centerledaren Maud Olofssons tal. Texten löd "Våga
ta debatten - vi vågar!"
Detta resulterade i att några folkpartister
ingrep mot SDU:arna. I mediarapporteringen framställdes det som att
sverigedemokraterna stört centerns möte.
Om SDU:arnas försynta aktion räknas
som att "störa" ett möte - hur ska man då karaktärisera
det som hände på Norrmalmstorg?!
Här mäter man verkligen med olika
mått. Det är sådant som gör att alltfler kommer att
rösta på Sverigedemokraterna.
PS
Aftonbladet den 11/7 rapporterar om Göran
Perssons tal i Almedalen och hur hans följe efter talet "tar
en omväg för att undvika gruppen sverigedemokrater som portats utanför muren."
Alltså: när Blågula Frågor ska hålla
möte ges fritt spelrum åt dem som kommit dit för att omöjliggöra
för talare att göra sig hörda - när statsministern ska
tala räcker det med att hålla upp ett plakat för att bli
avlägsnad. I det första fallet tillåts direkt mötessabotage,
i det andra fallet tillåts inte ens en stilla motdemonstration.