Aktuell kommentar - vecka 23/01:

 

 

Diktaturens kreatur

Vi har fortfarande inte fått klarhet i vem eller vilka som skrivit nidskriften "Vi synar Sverigedemokraterna", med grova lögner om Blågula Frågor. Från ABF Haninge vägrar man att tala om det, Expo försäkrar att man inget har med skriften att skaffa.

Den 2/6 -01 publicerade DN Debatt en artikel av SSU:s ordförande Mikael Damberg och polisinspektör Michael Lundh, medlem i socialdemokraternas integrationsgrupp, med rubriken "SSU varnar för nazistpropaganda i skolorna" .

Den talar om "antidemokratiska", "ondskefulla" och "mörka" krafter med en "förrädisk smygstrategi" som sprider "fördomar", krafter som ska "störas" och "inte ha tillträde" till den demokratiska arenan.

Argumenten, kraven och formuleringarna i SSU-artikeln liknar dem i ABF-skriften, det aggressiva tonläget är detsamma. Kan det vara samma författare bakom båda alstren?

 

Damberg/Lundh skriver:

"Ett demokratiskt samhälle kommer alltid att innehålla vedervärdiga åsikter. Men omfattningen av ondskefulla och fördomsfulla idéer är högst påverkbar.

De demokratiska institutionerna, skolan och det politiska systemet har en stor och förpliktigande uppgift att försvara demokratins grundläggande princip om alla människors lika och okränkbara värde. "

Därefter talar de om judeutrotningen på 40-talet och om nazismens våldsideologi:

"Utan dessa kunskaper är det svårt, för att inte säga omöjligt, att effektivt kunna bemöta de osanningar och angrepp mot invandrare som sprids till Sveriges skolelever."

Här pekar de särskilt ut Sverigedemokraterna:

"För att verka förtroendeingivande har deras företrädare låtit håret växa ut och kängorna har lagts in i garderoben. Numera klär sig deras partiledare i kostym och i partiets reklam finns unga och gamla, som alla på ett övertygande sätt berättar om partiets budskap. Sverigedemokraterna förnekar att de är rasister och påstår utåt att de sluter upp bakom värderingen om alla människors lika värde. Men det är en förrädisk smygstrategi.

OM PARTIET FÅR fortsätta arbeta ostört kommer sannolikt dess målmedvetna arbete att bli framgångsrikt. "

" De etablerade partierna tycks inte alltid förstå vilket hot dessa mörka krafter är mot det demokratiska och öppna Sverige. Skolorna står oförberedda och undervisar på ett sätt som inte tillräckligt offensivt kritiserar och bemöter de främlingsfientliga partiernas spridande av fördomar. "

"Självklart måste organisationer som arbetar mot främlingsfientliga krafter ges plats och utrymme i vår svenska skola. Men främlingsfientliga organisationer ska inte ha tillträde till skolans lokaler. Det handlar ytterst om att skolan måste ta sin uppgift som bärare och förmedlare av demokratins ideal på största allvar. Antidemokratiska krafter får inte tillåtas störa vårt demokratiska arbete."

"SSU ... kommer att berätta för eleverna om vår syn på sverigedemokraterna, om hur de försöker manipulera det svenska folket och förändra bilden av sitt främlingsfientliga parti. Alla partier måste bjuda gemensamt motstånd. "

Sammanfattningsvis:

Sverigedemokraterna ska bemötas inte på grundval av vad de säger och gör, utan vad andra antar att de egentligen tycker. De ska inte få deltaga i partipolitiska debatter, de ska inte släppas in i skolorna, ingen ska prata med dem. Med dem ska ingen dialog föras.

Damberg/Lundh varnar för att låta partiet arbeta "ostört". Denna formulering känns igen från AFA. När dess huliganer gav sig på besökare till det offentliga SD-mötet den 9 september förra året och slog omkull äldre personer i Tallkrogens tunnelbana, då var det just för att - som de själva uttryckte saken - "störa" SD-mötet.

Menar polisinspektör Michael Lundh detsamma? Det blir i så fall intressant, mot bakgrund av att hans poliskollegor trots allt försökte skydda mötesbesökarna i Tallkrogen!

Förespråkar man drastiska inskränkningar i demokratiska rättigheter, då blir det naturligtvis särskilt viktigt med klara definitioner och gränsdragningar. Exakt vilka åsikter är så vedervärdiga att de inte ska få föras fram? Var går gränsen för vad som får tyckas och sägas, och vad som inte får tyckas och sägas?

Riktar sig socialdemokraternas åtgärder mot varje motstånd mot det mångkulturella projektet? Finns det alls något utrymme för kritik av invandringspolitiken? Om detta har Damberg/Lundh inte ett ord att säga!

Ställs det inga krav på den som utger sig för att företräda ett "öppet" samhälle och förespråka demokrati? Vad är skillnaden mellan en antidemokrat och en demokrat? Blir man demokrat bara genom att kalla sig själv demokrat?

 

Vad ligger bakom hätskheten mot sverigedemokraterna? Tydligen deras flygblad till skolelever. Dessa har till stor del handlat om gruppvåldtäkter, där gärningsmännen haft utländsk bakgrund och offren varit unga svenskor. Vari består Damberg/Lundhs kritik mer konkret?

Gäller det bara utformningen av flygbladen, formuleringar i texten?

Har SD gjort ett snett urval, så att man tar upp bara gruppvåldtäkter med denna etniska dimension?

Är det fel att överhuvudtaget reagera mot gruppvåldtäkter?

De två socialdemokraterna talar själva om människors lika och okränkbara värde. Ändå har de själva inget att säga om de allt vanligare och allt brutalare gruppvåldtäkterna, om denna yttersta kränkning av en annan människa. Hur går det ihop?

Det är uppenbart att den linje som Damberg/Lundh förespråkar inte riktar sig bara mot Sverigedemokraterna. Den riktar sig mot varje politiskt alternativ till de sju riksdagspartierna, mot varje alternativ till flummet, gränslösheten och den nationella självutplåningen. Vilka honnörsord om demokrati som Damberg/Lundh än använder står klart att detta är bara tomt prat! I praktiken står de för motsatsen till demokrati.

Olof Palme talade på sin tid om Husakregimens folk i det kommunistiska Tjeckoslovakien som "diktaturen kreatur". Detsamma kan nu sägas om vissa av hans partivänner i Sverige.