Aktuell kommentar - vecka 8/00:

 

Den mörkade

nyliberalismen

Den främsta funktionen av de ständigt pågående kampanjerna mot främlingfientlighet och rasism, förintelsen och nazismen, är att sätta dagordningen. Genom att vissa frågor får uppta utrymmet i massmedia trängs andra frågor undan.

Samtidigt anger man vad som är viktigt, vad det är som vi bör ägna vår tid och uppmärksamhet åt. I ett upprop på LO-arbetsplatser, efter att de fyra dagstidningarna givit signalen, hävdades uttryckligen att "rasismen" är det största hotet mot demokratin.

Ger man begreppet "rasism" en vidare innebörd än vad etablissemanget gör 1) är det kanske ett hot mot demokratin, men likväl inte det största. Det ojämförligt största hotet mot demokratin är nyliberalismen.

Nyliberalismen är samtidigt ett hot mot mycket annat.

Den är ett hot mot:

Sverige som nation

våra barns hälsa

hela världens miljö

alla folks framtid.

Utvecklingen kan inte styras, det är inte ens önskvärt att styra den.

Tag bort alla gränser, hinder och regleringar. Låt bara marknaden verka, låt jakten på maximal vinst vara drivkraften och låt varje individ eftersträva sin omedelbara personliga behovstillfredsställelse.

Då kommer allt att ordnas av sig självt, till det bästa. Vi får maximal effektivitet, största möjliga produktion och högsta möjliga välstånd. Låt vissa bli riktigt rika, så kommer andra också att få det bättre, om än med fördröjd verkan.

Här ska inga regeringar lägga sig i, här behövs ingen demokrati. Inte heller behövs medborgare med egna åsikter. Politik ska vi inte ägna oss åt. Vad som behövs är konsumenter som efterfrågar och arbetskraft som producerar. Som i ett ekorrhjul ska vi kuta omkring, ständigt hungrande efter nya prylar som kan ge status och kompensation.

Ungefär så låter de nyliberala evangeliet.

Men något är i grunden fel med vårt moderna samhälle, om detta vittnar många omständigheter:

en fallande nativitet

en utbredd våldsbrottslighet

en skola som förmår varken att bilda eller utbilda

ett arbetsliv som sliter ut människor i förtid

en äldreomsorg som ofta misslyckas med att ge medborgarna ett värdigt slut på livet

klimatrubbningar runtom i världen

en allt djupare klyfta mellan fattiga och rika länder

Ibland flimrar det förbi nyheter om händelser ute i världen, som demonstrationerna i Seattle mot globaliseringen av ekonomin och "den nya världsordningen". Tidigare stoppades MAI-avtalet, efter aktioner i olika länder. 2) I Sverige har detta inte blivit mycket mer än notiser.

Inte heller riktas i Sverige något ifrågasättande strålkastarljus mot bantningar, utförsäljningar och anbudssystem inom offentlig sektor. Inte ens när pendeltågstrafiken bryter ihop inom Stockholmregionen leder det till något ifrågasättande av själva systemet, dvs att "konkurrensutsätta" trafiken.

På mer än ett sätt faller 1990-talets massinvandring på plats som en pusselbit i denna nya värld av turbokapitalism. En effekt blir att medias och människors uppmärksamhet kan riktas bort från väsentligheter, vi hålls sysselsatta med att minnas "Förintelsen".

En annan effekt är otryggheten och splittrandet av människor nedtill på samhällsstegen. Istället för att tillsammans ta kamp mot de galenskaper som trycker oss alla upptas vi av fruktan för varandra.

Människor utan rötter och överblick, utan identitet och självförtroende, skuldbelagda och passiviserade.

Vilken guldsists för makthavare!

 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

1) Dvs "rasism" är inte - som etablissemanget gör gällande - något enkelriktat. Det innefattar mer än hot/våld från svenskar mot invandrare. Det innefattar även hot/våld i omvänd riktning.

2) Ett avtal som Leif Pagrotsky stod redo att underteckna för svenskt vidkommande - samme Pagrotsky som enligt en opinionsmätning skulle vara s-regeringens mest populära minister.