På vems sida står
svenska massmedia?
Den frågan aktualiseras
på nytt genom behandlingen av historien om den nye HIV-mannen, som
haft oskyddat samlag med ett stort antal svenska kvinnor. Gambianen som
kom till Sverige för ett år sedan.
Just det faktum att mannen
var afrikan, eller överhuvudtaget något annat än etnisk
svensk, har det nämligen varit ett väldigt hyss-hyss kring. I
några massmedia har det sipprat ut, men i de flesta fall har man taktfullt
tigit om denna "detalj".
När exempelvis en kvinna
i ett morgonprogram i TV4 - med ryggen mot kameran och förvrängd
röst - skulle beskriva mannen, uppgavs han således vara "charmig"
och "snäll".
Så om kvinnor fortsättningsvis
ska försöka skydda sig mot dylika erfarenheter - vilka män
är det de ska se upp med, vilka ska de undvika? Är det sådana
som är charmiga och snälla?
Tanken, i varje fall officiellt,
från redaktörernas och journalisternas sida är att det riskerar
leda till främlingsfientlighet om man lämnar uppgifter om brottslingars
etniska tillhörighet. Det är en linje som följts under många
år nu. Under tiden har brottsligheten ökat, under tiden har vissa
invandrargruppers överrepresentation i olika typer av brottslighet
blivit alltmer markant.
Också Blågula Frågors linje är att främlingsfientlighet
bör motverkas, men det kan inte vara en målsättning som
görs överordnad allt annat! Inte mindre viktigt är motverkande
av brottslighet i allmänhet, motverkande av svenskfientlighet och försvar av demokratiska principer. 1)
Dessutom kan ifrågasättas om medialinjen verkligen är ägnad
att motverka främlingsfientlighet. Vi har nu nått en punkt, där
sanningen i denna fråga inte längre kan förtigas. Journalisterna
gör sig bara löjliga, de flesta vet ändå ungefär
hur det ligger till. 2) Bristen på förtroende för media kan tvärtom leda till överdrivna
föreställningar om invandrares överrepresentation i brottslighet.
Främlingsfientlighet
motverkas i längden bäst genom dels ärlighet och
öppenhet,
dels minskning av det egentliga problemet - nämligen denna brottslighet.
Blågula Frågor
ser fyra skäl att uppge etnisk tillhörighet för gärningsmän:
1. Läsarna/lyssnarna/tittarna är
intresserade av att få reda på detta.
2. Det ger potentiella offer en klarare
hotbild och bättre möjligheter till riskbedömningar. Chanserna
ökar då att de kan undvika farliga situationer. 3)
3. Det ger en mer fullständig bild
av invandringens kostnader och därmed ett bättre underlag för
att bedöma vilken invandringspolitik som bör bedrivas.
4. Det ger större förutsättningar
att nedbringa brottsligheten. Brottslingarna får känna sig mer
utsatta - trycket kan öka på domstolar och
lagstiftare. 4)
I det aktuella fallet med gambianen - hur
kom han till Sverige? På vilka grunder fick han någonsin PUT?
Den frågan intresserar inte media!
Blågula Frågor kan rapportera
att han (ES) enligt folkbokföringen
invandrade i maj 1999. Han gifte sig med en tre år yngre kvinna (FH), som bodde
i Sverige. De gifte sig med varandra i januari 1996. 5)
FH hade ett svenskt efternamn, men var också
från Gambia. Hon hade själv kommit till Sverige i oktober 1992,
fick PUT i maj 1995.
Hur hade FH fått PUT? Svar: genom
genom giftermål med en svensk (AH). FH gifte sig med AH i maj 1992. Detta äktenskap varade
sedan så länge
som krävdes för att hon skulle få stanna kvar i Sverige.
Skilsmässan kom i oktober 1995.
Vem var denne svensk? Har han varit gift
många gånger? Kan ett mönster spåras? 6)
Se där en uppgift för grävande
journalister!
1) Media
omyndigförklarar nu medborgarna genom sitt agerande. Vi ska hållas
i okunnighet, vi tilltros inte förmågan till gott omdöme
och kloka slutsatser.
2) I
de fall gärningsmannen är etnisk svensk eller blond, då
rapporteras detta gärna. På så vis kan man som läsare
ofta indirekt sluta sig till det verkliga förhållandet, även
då inget sägs om etniciteten.
3) Beträffande
HIV-positiva heterosexuella män är svarta särskilt överrepresenterade.
Detsamma gäller de HIV-positiva heterosexuella män som uppträder
ansvarslöst. Det finns därför särskild anledning för
kvinnor att inte ha oskyddade samlag med afrikaner och västindier,
eller överhuvudtaget utomeuropéer (i varje fall efter bara en
kortare bekantskap!).
4) I
nuläget blir domarna mestadels påfallande milda. Även där
brotten är så grova att fängelse ingår i straffskalan
döms utländska medborgare till utvisningar bara i undantagsfall.
5) I
januari 1999, alltså fyra månader innan ES invandrade till Sverige
födde FH en pojke. ES ansågs vara fader till pojken, men någon
DNA-test gjordes aldrig för att kontrollera detta. ES och FH var ju
gifta.
6) Kanske
finns ett mönster. I oktober 1998 gifte sig AH på nytt med en
kvinna (JN) från
Afrika. Hon hade varit i Sverige hösten 1994, men rest hem efter ett
halvår. Efter giftermålet med AH har JN nu ett uppehållstillstånd
i Sverige som gäller till april 2001.