Vinden vänder?

 

Pastor i Vetlanda

Berndt Isaksson, pastor, skriver en insändare i Vetlanda-Posten den 6/4 -98, under rubriken "7K-huset - en varningssignal":

"Lördagen den 28 mars kunde vi i tidningen läsa om de förhållanden som varit på ungdomsgården 7K-huset. En grupp invandrarkillar har under två år betett sig så illa och hotfullt att svenska killar inte längre törs gå dit. Kommer de dit blir de kallade 'jävla svenne' och bemötta på ett hotfullt sätt. De svenska flickor som går dit blir behandlade som förbrukningsvaror och det är allmänt känt att de närapå konstant blir kallade vid könsord och för horor.

Dessa förhållanden borde för länge sedan blivit en angelägenhet inte bara för personalen på fritidsgården och för den sociala myndigheten, utan också ett ärende för polismyndigheten. När liknande brott begås av svenska ungdomar brukar det, med rätta, anmälas som hets mot folkgrupp, könsdiskriminering, ärekränkning och så vidare. Givetvis måste dessa invandrarkillar bemötas med samma 'medicin' som vi i övrigt använder mot människor som begår den typen av brott.

Jag bodde 16 år i Motala. En stad som tagit emot förhållandevis många invandrare under de senaste årtiondena. Under de år jag bodde där var jag engagerad i ett par föreningar som arbetade mot rasism och främlingsfientlighet och i mångt och mycket gjorde vi ett bra arbete. Men under de senaste åren var det något som jag upplevde som frustrerande i detta arbete, nämligen att det bildades stora gäng som spred skräck och kriminalitet omkring sig. Deras framfart blev som ett dråpslag mot allt det som vi i antirasistiska föreningarna hade försökt bygga upp: 'Se hur de beter sig' var vad vi fick höra när vi var ute och talade om vikten av att släppa in flyktingar och invandrare i den sociala gemenskapen och inte bemöta dem på ett fördomsfullt sätt.

Vad jag förstår så har inte Vetlanda denna negativa utveckling, men när jag läste reportaget om fritidsgården 7K-huset så känns det som om det är början till samma tråkiga utveckling.

Men vad bör då göras? Jag tror att det måste till en mycket mer långtgående samverkan mellan polismyndigheten, sociala myndigheten och alla som på olika sätt kan bidra till en fungerande integration av invandrarungdomarna i vårt samhälle. Tyvärr finns det en part som alltför ofta inte kommer med i detta viktiga integrationsarbete: invandrarföreningarna och invandrarföräldrarna. Men min erfarenhet är att det ofta finns ett bristande intresse från detta håll i frågor som rör hur deras ungdomar beter sig utanför hemmen. Det är beklagligt, eftersom de besitter ovärderlig kunskap som är nödvändig om de övriga partierna ska lyckas i integrationsarbetet."