"Politikerna blir nervösa av folks verkliga åsikter". Så löd rubriken på Herman Lindqvists kolumn i Aftonbladet den 1/9 -02.
Lindqvist konstaterar att Lars Leijonborg "släppt anden ur flaskan":
"Ända fram till det ögonblicket hade svenska opinionsbildare tvärs över partigränserna fungerat som Sheherazade, sagoberätterskan i 'Tusen och en natt', som för att överleva var tvungen att hitta på en ny saga varje kväll.
Svenska media, i synnerhet tidningarnas ledarsidor, har malt sitt mantra om att den överväldigande majoriteten av svenskarna, i motsats till till exempel danskar och fransmän, inte har något emot invandrare. De problem som eventuellt har funnits har bara varit ekonomiska och organisatoriska, inte känslomässiga. Har det hetat."
" Äntligen togs en fråga upp som nästan alla svenskar någon gång känt och tänkt och pratat om, men få känt igen i det som sagts offentligt. Den politiskt korrekta åsikten i frågan stämde inte alls med den som folk hade mellan skål och vägg..."
Herman Lindqvist ser det som naturligt att den som flyttar till ett nytt land och tänker bo där för resten av sitt liv, lär sig det landets språk samt något om dess historia, samhällsskick, seder och bruk.
Men: "vad många glömde i det stora Leijonborgska tumultet var att testen inte skulle göras hos passpolisen på Arlanda, utan då personen ska bli svensk medborgare, vilket brukar ta cirka fem år. "
"Det finns en märklig rädsla hos många svenska intellektuella över att ta ord som stolthet i sin mun. På liberala tidningars kultur- och ledarsidor, långt från vardagen, framhärdar skribenterna ofta i något slags evigt pubertetstrots och förnekar därför ihärdigt att det finns något som heter svensk kultur eller svensk kulturell gemenskap."
Politikerna och de professionella tyckarna blir alldeles till sig av nervositet då väljarnas verkliga åsikter väller fram, menar Herman Lindqvist:
"Det finns i själva verket en hel tryckkokare av sådana andar, det vill säga icke-politiskt korrekta känslor och åsikter som jäser i folkdjupet och som opinionsbildare gör allt vad de kan för att hålla nere. Invandrarfrågan var den första som kom ur flaskan, men det finns många fler där väljarnas åsikter inte alltid stämmer med det som sägs i partiprogrammen,.."
Som exempel nämner Lindqvist bl.a. "Krav, gränser och konsekvens i skola och samhälle" samt "Homosexkulten".
"Skulle alla de här frågorna komma upp och debatteras fritt och direkt ur hjärtat hos väljarna, vet ingen hur detta val skulle sluta."
