Ur Exileninlägg från "Socialsekreteraren":
Intressant rapportering om delar av den svenska intelligentians syn på "bidragsfusk" ges i tidningen "Från Riksdag och Departement" i dess februarinummer i år. Per Anders Sjögren ger i en artikel en bild av dagsläget vad gäller synen på detta fenomen som helt överraskande började diskuteras i våras. Alla fakta nedan är hämtade ur artikeln, med mina egna kommentarer.
Finansminister Per Nuder förklarade vid Kommunkonferensen i början av februari att regeringen ska skärpa kampen mot bidragsfusk. "Det handlar om god, hederlig arbetsmoral, att göra rätt för sig" konstaterar Nuder. I nästa andetag backar han vilt i sina egna hjulspår genom att förklara att detta "inte handlar om att söka syndabockar eller ny borgerlig moralism".
Jaha?
Hur skärper man kampen mot bidragsfusk om man samtidigt inte ska jaga syndabockar, undrar jag.
Frågan har fått en mjuk framtoning, man talar om "fusk" och kallar inte saker vid deras rätta namn. Att orättmätligt tillskansa sig medel ur de allmänna trygghetssystemen är inte "fusk", det är bedrägeri och en brottslig handling enligt mitt förmenande. Nu har detta så kallade fusk blivit en partipolitisk fråga, efter att tidigare ha varit närmast tabu på den offentliga arenan, konstaterar Sjögren. Försäkringskassan beräknar att det handlar om flera miljarder kronor om året. Jag kan bara instämma i denna uppskattning.
Professor Gunnar Aronsson vid Arbetslivsinstitutet är inte odelat förtjust över det nya intresset för det pågående fusket. Han säger att "Betoningen på arbetslinjen blir allt hårdare" och han tycker det är en "obehaglig uppdelning att dela in folk i de som har jobb och de som inte har det". Han menar att det inte alls är klarlagt att det är fusk och dålig moral som ligger bakom den dubbla ökningen av antalet sjukskrivna på sex år, utan frågan är mer komplicerad än så.
Han får medhåll av Joakim Vogel, sociologiprofessor i Umeå. Han anser att diskussionen rör sig på väldigt lös sand. Han tror inte alls att ökad kontroll av bidragstagare är rätt väg att gå. "Om man skärper kontrollen mycket av de som har det sämst kan man hamna i en krissituation där folk börjar begå brott istället."
Vogel avslöjar här att han inte anser det vara ett brott att plocka ut pengar ur våra skattefinansierade bidragssystem, även om man vid en kontroll skulle visa sig vara icke berättigad. Man kan bara stillsamt undra vad han anser vara brott? Han verkar mena att det är bättre att folk i lugn och ro skinnar systemen på pengar, hellre än att de stormar in på banken med rånarluvor och k-pistar samtidigt som han är där för att sköta sina bankärenden!
Bo Rothstein, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, har forskat kring begrepp som socialt kapital och tillit till samhället. Han anser att det nu blivit möjligt för både politiker och allmänhet att diskutera detta som var tabu för bara några år sedan. Hans förklaring är att man hör och ser från vänner, grannar och bekanta, i kombination med den bild som presenteras i massmedia. Han menar att få tror att vi blivit dubbelt så sjuka på sex år. Att "tabuvallen" nu brutits tror Rothstein bland annat kan bero på att Uppdrag Granskning tagit upp frågan, och de som är ansedda som "vänsterinriktade" kan inte beskyllas för att bedriva högerpolitik.
Stig-Björn Ljunggren, debattör och statsvetare, ser en förändring i medborgarnas förtroende för våra medmänniskor och för makthavare som en bidragande orsak till fusket. Allas krav på självförverkligande i kombination med den allomfattande välfärdsstaten, som garanterar alla den industriella livsstilen oavsett insats, kan vara en förklaring menar han.
Den som får sista ordet i artikeln är Alf Svensson, kd:s förre partiledare och den som 2002 först antydde att bidragsfusk förekommer. Något som han fick ordentligt på pälsen för av partikollegor och övriga. Han anser att den nu pågående debatten om bidragsfusk är "tragikomisk" och präglas av "feghet, populism och falskhet". Han pekar på behovet av att förändra systemen så att det blir svårare att fuska, i kombination med ett förändrat beteende på individnivå. "Politiker kan gaffla morgon, middag och kväll om åtgärder. Men om inte insikten finns i människors sinnen att när jag lurar staten lurar jag mig själv, kan lagstiftarna inte täppa till kryphålen", avslutar Svensson.
Ja, om detta kan man anse mycket. Vad jag ser är att bristen på kontroll från Försäkringskassa och A-kassa är en direkt inbjudan till missbruk. Pengarna ligger där, redo att hämtas. Kontroll? Glöm det! Det är bara att sända in fejkade intyg från arbetsgivare om tidigare arbete och inkomst - och pengarna kommer som ett brev på posten.
När det gäller ekonomiskt bistånd från socialtjänsten, eller socialbidrag som det allmänt kallas i folkmun, sker en rigorös kontroll på individnivå även om brister tyvärr förekommer även där.
Jag anser att så länge vi har våra generösa bidragssystem, öppna för alla, så kommer missbruk av systemen att fortgå om man inte inför samkörning av dataregister mellan alla bidragsgivande myndigheter. Att alla bidragstagare skulle känna solidaritet med tanken bakom ett skyddsnät för alla vid behov, och där alla bidrar efter förmåga, är för länge sedan en sprucken socialdemokratisk dröm. Nu handlar det inte om borgerlig politik eller inte, som Nuder så stolt deklarerar. Det handlar om att fler och fler börjar inse att den verklige nörden är den som arbetar, betalar skatt och inte tar ut några bidrag, och den smarte är den som jobbar svart och samtidigt tar ut maximalt ur systemen som han inte bidragit med en krona till.
Tanken med bidragssystemen var god när det begav sig, men verkligheten är idag en annan. Finansdepartementet skissar i skrivande stund på ett förslag om samkörning, men med finansminister Per Nuders kluvna inställning till frågan befarar jag att denna goda tanke än en gång kommer att stupa på den enskildes rätt till skydd av sin "integritet".
"Socialsekreteraren"
