EFTER VALET kan det sägas.
Och Bertholof Brännström, chefredaktör för Svenska Journalistförbundets facktidning, "Journalisten", gör det.
I Journalisten 1-7 okt skriver Brännström, om valresultatet för Ian Wachtmeisters nya parti:
"Mediernas ointresse har varit kompakt och röstsiffrorna blev också därefter."
"Egentligen tror jag vi alla är överens; sverigedemokrater, nydemokrater eller nypartister bör också få sin rimliga chans att tävla om rösterna. Det är inte mediernas uppgift att tiga ihjäl..."
Så säger samme Brännström som vägrat ta in en betald annons för BgF-boken "Försvara Demokratin!"...
Av en nyhetsartikel i samma nummer av Journalisten framgår hur det kan gestalta sig konkret, när mediernas ointresse är kompakt:
"I början av juni höll Ian Wachtmeisters Nya Partiet inför valrörelsen.
- Vi hade bjudit in 200 journalister till Stockholms stadion. En enda kom, berättar han.
Även under resten av valrörelsen hade Ian Wachtmeister svårt att få drag under galoscherna. Under sommaren bjöd Nya Partiet in över hundra journalister till pressträffar i Marstrand respektive Båstad.
En ensam journalist dök upp på vardera platsen."
Vem bestämde att bara en journalist skulle komma?
Vem valde ut vem som skulle gå?
Hur ser beslutsvägarna ut?
Vem är det som styr?
Svenska journalister agerar alltså disciplinerat och samordnat på ett sätt som knappast rimmar med officiell retorik, om pluralism och fria ord.
Varje år betalar svenska folket cirka 500 miljoner kronor i presstöd. Dessa pengar kan uppenbarligen användas bättre!
Efter valet sändes också det hittills mest kritiska TV-programmet om invandringen. Det var TV1:s ekonomiprogram "Summerat" den 11/10, som handlade om invandringens kostnader.
Där medverkade Magnus Karaveli - journalist och författare till boken "Blågul framtid". För oss inom Blågula Frågor framstår parallellen som tydlig:
Karaveli vittnade om hur hans kritik av invandringspolitiken - trots en klar ambition att bidra till att lösa de problem som finns, för både svenskar och invandrare - blivit konsekvent missuppfattad och misstänkliggjord. Länge gav honom hans turkiska bakgrund ett skydd. På senare tid har inte ens det hjälpt.
Vi som ger ut Blågula Frågor har jiu samma ambition, och vi har också blivit misstänkliggjorda. Vi trodde först att vår vänsterbakgrund skulle ge ett skydd mot etiketteringar, men så har det inte varit.
Karaveli påpekade att problemen finns där ändå, även om vi inte pratar om dem. Och de växer.
Ett exempel på den saken står att läsa om i Metro den 12/10:
"En kartläggning visar att att det finns mer än 1.700 ungdomar som på sannolika skäl misstänks för brott i Stockholms län.
De flesta av ungdomarna är mellan 15 och 25 år gamla, skriver Svenska Dagbladet. En del av dem misstänks för så många som 20 brott....
...Utredarna fann nätverk av ungdomsbrottslingar i Vällingby, Hässelby, Kista och Rinkeby, där länets största grupp av kriminella ungdomar finns. Dessa nätverk skiljer Västerort från resten av staden. Andra större brottsliga ungdomsgäng finns i Huddinge-Flemingsberg, Fittja och Skärholmen."
Det handlar alltså om de invandrartäta områdena och om invandrargäng. Ett resultat av segregeringen och det icke-fungerande rättssamhället, men också av den uppifrån påbjudna mångkulturalismen och kravlösheten!
Det värsta är, att när dessa maffiastrukturer fått fotfäste kan de vara svåra eller omöjliga att få bort. Det går snabbt att riva ned ett samhälle, det tar lång tid att bygga upp.
Och alla dessa journalister och politiker som - i namn av godhet - så länge förhindrat en sakig diskussion om problemen... resultatet av deras agerande blir allt annat än gott!
I sin Metro-kolumn den 12/10 tar Rolf Edin upp åldringsbrottslingar - de som stjäl från åldringar:
"Den här typen av brott blir tyvärr vanligare och vanligare i landet. Dom här asen åker Sverige runt som vilka affärsmän som helst och begår sina vidriga övergrepp. Bara i Stockholm har över 600 stölder hemma hos åldringar eller handikappade anmälts under de första tio månaderna i år. Man utnyttjar alltså människors skröplighet... Många gamla människor blir så chockade att de inte längre orkar leva som förut."
"Sådana här avskum har... förverkat sin rätt att fritt få röra sig ute i vårt samhälle. Då måste det följaktligen gå att döma dem för ett brott som ger många år bakom lås och bom. Sedan tycker jag också att man ska göra som i Japan. När de gripits och dömts ska de hängas ut i massmedierna med nummer och namn så den breda allmänheten får se hur skitstövlarna ser ut som är kapabla att utan skrupler begå dessa brott."
Men skulle inte det vara "inhumant", att på detta sätt hänga ut individer? Är det något som kan anstå en "civiliserad rättsstat"?
Så skulle kanske många ur det mediala och politiska etablissemanget invända.
MEN EXAKT SÅ har man ju behandlat flera invandringskritiker. Dessa individer har hängts ut på helsidor i Expressen, med feta rubriker och "förbrytarporträtt".
Och detta har skett, utan att de varit vare sig gripna eller dömda för något brott. Det enda som dessa personer gjort, har varit att försöka få igång en saklig diskussion om existerande problem.
