Sverige i Centrum

Per-Albin Hansson

Per Albin Hansson efterträdde Hjalmar Branting som socialdemokratisk partiledare och var Sveriges statsminister från 1932 fram till sin död 1946.

Anders Isaksson har skrivit en biografi i fyra delar om vår landsfader under kriget.

Vi publicerar här några PA-citat, hämtade från Isaksson bok:

I början av 1900-talet hade Per Albin och hans kamrater i ungdomsförbundets agitation ”handlat om att arbetarklassen skulle återerövra ett bortrövat fosterland.”

1904 förklarade PA kombinationen av internationalism och patriotism på följande vis: ”För att internationalismen skall bliva en verksam sammanbindningslänk mellan de olika nationerna, får icke det nationella folkkynnet undertryckas eller nationens säregna förhållanden avskaffas.”

Redan 1917 föredrar Per Albin att tala om ”Sveriges folk” snarare än arbetarklassen:

”Sverige skall bli vårt, det svära vi vid våra vajande röda dukar. Leve det nya Sverige, frihetens Sverige, folkets Sverige!”

”Vad folket önskar är att i eget land genom idogt arbete finna god utkomst, trygghet, välstånd, trevnad och trivsel.”

”Av många skäl böra vi sträva efter att giva klasskampsbegreppet dess faktiska betydelse av en kamp för folkets befrielse från det ekonomiska fåtalsväldet.”

”Där klassbegreppet verkar avgränsande och isolerande, där öppnar folkbegreppet istället vägarna till samförstånd och samverkan.”

Om fler anslöt sig till socialdemokratins linje skulle partiet ”på fredlig väg kunna genomföra de sociala och ekonomiska omdaningar, som äro nödvändiga om klassamhället en gång skall bliva det goda folkhemmet.”.

I remissdebatten i januari 1929 uteslöt Per Albin inte möjligheten till ”ett visst samarbete mellan en i anda och sanning samhällsvårdande konservatism och en socialdemokratisk iver att bereda trygghet och välstånd åt alla.”

”Makt är icke blott makt, utan också ansvar. En segrande demokrati får icke förgäta att verklig demokrati är hänsyn till alla, även till minoriteten. Makt får icke missbrukas ens av en majoritet. Övermodet är icke demokratiskt”.

”En majoritet gör mycket klokt i att ofta lyssna till minoritetens mening. I ett demokratiskt samhälle uppnår man inga resultat, om man icke lär sig att lyssna till varandra och söker lösa svårigheterna gemensamt. Tidens svårigheter kräver nu främst samarbete.”

Runt Per Albins talarstol under 30-talet vajade alltid både svenska och röda fanor, musikkåren spelade både ”Arbetets söner” och nationalsången och manskören sjöng om den svenska sommaren. Hans möten sammanfattades på följande sätt av Arbetet:
”Blågul flagga, röda fanor
symboler för fosterlandet
och mänskligheten.
Statsministern hävdar arbetarnas rätt till heder för svensk gärning.”

Ur ett tal som visades på Folkets hus-rörelsens biografer innan huvudfilmen hösten 1933:
”Vårt svenska folk är i grunden demokratiskt. Det älskar friheten och hatar förtrycket. Frågade jag det svenska folket om det ville avhända sig sin rösträtt..., sina yttrande- och tryckfrihet, sin hemfrid, så skulle jag få ett rungande nej till svar. Men det svenska folket vill också att det skall regeras, att statsmakterna skola hålla ordning och reda..., göra det tryggt och gott att bygga och bo i gamla Sverige. Det är just vad demokratisk politik skall uträtta. Men folket må icke glömma att i kraft av demokratin bestämmer folket självt om sin styrelse.

Och folket, det är ni, medborgare, som alla och envar ha sitt ansvar för tryggandet av den demokratiska ordningen. Ni ha där en tradition att bevara, en plikt att fylla mot nutid och framtid. I detta som i allt annat: varen svenske!”

Per Albin började under 30-talet allt oftare avsluta sina tal med maningen ”Varen svenske!” – under andra världskriget avslutade han alla tal på detta sätt. P-A Hansson i samband med bildandet av koalitionsregeringen med Bondeförbundet 1936:
”Demokratins uppgift är att ge alla medborgare möjligheter att efter anlag och förutsättningar göra sina insatser och få sin beskärda del av den andliga och materiella kulturens håvor.”

”Fosterlandskärleken är och kan icke vara villkorlig. Den finns i oss, den leder och driver oss, den är mäktigare än någon annan makt. Just därför böra dess flöden förenas till en gemensam svenskmannagärning för att göra det svenska fosterlandet ett tryggat hem för alla svenskar, på samhörighetens fasta grund.
Vår blågula fana är symbolen för denna samhörighet.”

Tal av Per Albin på Svenska flaggans dag den 6 juni 1945:
”Så kunna vi idag hälsa vår blågula fana icke blott i den befriande känslan av en överstånden fara utan jämväl i starkare medvetande om en levande svensk vilja och förmåga till nationell hävdelse, till beslutsamt värn kring fosterlandet och dess dyrbara värden. Leve fosterlandet, leve Sverige!”

I ett tal i Skövde i mars 1946 slog PA fast att en persons ”lämplighet i samhälleliga värv måste vara att han känner och handlar svenskt, att ingenting hindrar honom att tveklöst och sveklöst tjäna Sverige.”.