Saxat ----------------------------------------------------------

Ny överklass Sven Delblanc, i "Moria land" från 1987: "...särskilt från 60-talet blev synen på medborgarna alltmer färgad av förakt. Vi betraktades som barn, vi skulle ständigt förmanas till det rätta och förbjudas det onda, vi blev slutligen hjälplösa när vi aldrig tilltroddes annat än hjälplöshet." "Man byggde en väldig kontrollapparat för att övervaka och styra dessa hjälplösa barn, kanske av faderlig välvilja, men denna apparat skulle falla i hårdare händer,.." "Då vidtog den utsugning av arbetande och skapande människor, som nu har antagit groteska proportioner, nu, då den härskande klassen som en metallisk rovstekel suger liv ur det maktlösa folket. Den tidens byråkrati och nomenklatura var ännu liten och förmodligen driven av de ädlaste motiv. Härskarna trodde på sin godhet och välvilja. De skulle ha protesterat med vrede och sorg, om jag då hade talat om utsugning, ty sådant kunde man bara för-knippa med ett övervunnet ekonomiskt system. Denna överklass utsög folket för folkets eget bästa. Som varje ny överklass genom tiderna såg de sitt samhälle som historiens slutmål. Och som varje överklass i historien byggde de sig en vacker ideologi och hyrde professorer att försvara den och poeter att besjunga den. Och dessa lysande diktare och tänkare bespottade ett samhälle som inte längre fanns, för att därmed känna sig tappra. Och de beskyllde det nya samhället för att alltför långsamt hasta mot ett fulländat system av förtryck, och de kände sig därmed tappra. Och de blev rikt belönade."

Hurra för Sverige! Ur GT den 16/8 -05, krönika av Charlotta von Zweigbergk: "Det hade varit vår första riktiga nationaldag, dagen då vi skulle kunna sjunga ur svenska hjärtans djup. Och det måste, absolut nödvändigtvis, illustreras med foto på några som inte såg ett dugg svenska ut. Medierna måste förstås urskulda den där nationella självgodheten, medierna måste tona ner och med ångvältspedagogik visa att vi respekterar ALLA människor. Tänk tanken att vi oemotsagt förmedlar något fördelaktigt om Sverige, tänk om vi berömmer vårt vackra land, .. tänk om vi säger att här, här i Norden vill jag verkligen leva och dö." Det vore ju hemskt, det skulle betyda att vi inte tycker om andra människor, raljerar von Zweigbergk. "Hur det resonemanget hänger ihop har väl ingen riktigt klart för sig, jag menar, om man älskar äpplen behöver det ju inte alls betyda att man hatar päron. Och bara för att man älskar sina egna barn behöver man inte avsky grannens, snarare tvärtom." Charlotta von Zweigbergk fortsätter: "... så förfärligt trist om vi bara ska tassa runt och låtsas avsky hembygden för att det är politiskt korrekt." "Låt fanan bli en symbol för glada människor som utifrån egenkärleken är fulla av vänlig nyfikenhet!Jag ska därför säga något som svenskfödda journalister aktar sig noga för: Jag är glad att jag är svensk! Hurra för Sverige!"

Klarspråk Ur SvD den 9/9 -05, krönika av Anna Larsson: "I svenska skolor: ... tillåter vi att vissa flickor tvingas bära slöja. ... vägras vissa flickor rätten att följa med klassen till simhallen. ... får vissa barn inte själva välja om de ska äta griskött. ... får vissa barn inte vara med på bildlektionerna. ... får vissa barn inte vara med på musiklektionerna. ... får vissa flickor inte delta i sexualundervisningen. Flickors (och en del pojkars) mänskliga rättigheter kränks också i familjer. Flickor kontrolleras och äktenskap arrangeras utan att myndigheterna lyfter många fingrar. Hur kan det få fortgå? Hur kan vi i Sverige tillåta att barns mänskliga rättigheter åsidosätts på grund av kulturell tillhörighet?" Anna Larsson konstaterar att "vissa hävdar att det inte är någon skillnad på hedersvåld och det våld som svenska kvinnor utsätts för av sina män." Hon hänvisar därvid till Soleyman Ghasemiami, ordförande i "Barnen först": "... hur många svenska flickor har misshandlats av sina bröder för att de har varit på disco? Och hur många svenska flickor har dödats av sin pappa, eller kusin, för att de har legat med någon utanför äktenskapet?" Larsson refererar Azam Kamguian, ordförande i "Kommittén för försvaret av kvinnors rättigheter i Mellanöstern": "­ Alla kulturer har inte samma värde och är inte värda respekt. Människor är det, men inte kulturer. - Vi måste våga vara stolta och stå upp för vårt upplysta demokratiska samhälle."

 

 

---