SVIC 1/05:

Sverige runt på cykel

Han har långfärdscyklat mycket i Sverige: Kjell Sjögren, född på Öland 1943, uppvuxen i Stockholm.

Sin längsta cykling gjorde Kjell 1997. Den gick hela Sverige runt: från Stockholm kustvägen upp till Treriksröset, sedan inlandsvägen ned till Smygehuk och tillbaka upp till Stockholm utmed kusten. En sträcka på 468 mil, som tog 42 dagar att avverka.

Kjell jämför sig med Nils Holgersson - något av samma känsla ger en sådan cykling, där landskap efter landskap vecklar ut sig framför ens fötter. Genom både synintryck, ljud och dofter uppfattar man omgivningen. En underbar känsla, som inte går att upp-leva när man sitter inne i en bil och visslar förbi!

Kjell förundrar sig över att inte fler svenskar långfärdscyklar. Under sin resa mötte han bara vid fem tillfällen andra långfärdscyklister, och dessa var i de flesta fall utlänningar. En grupp bestod av tyskar, som cyklade Östersjön och Bottenviken runt.

Tre faktorer har, menar Kjell Sjögren, avgörande betydelse vid en långfärdscykling:
1. Cykeln ska hålla
2. Kroppen ska hålla
3. Vädret ska "stå sig".

De sistnämnda kan man ju inte påverka, men vid Kjells Sverige-runt-cykling var det ihållande regn bara 2-3 dagar. Då är det inte roligt. Man blir ju blöt även i regnkläder, eftersom man då svettas mer.

Den cykel som Kjell använde är en japansk "Miata 1000". Denna är en "touringcykel", gjord för långfärder. Den är längre än andra cyklar och har större däckdimensioner. Den är 21-växlad. Cykeln höll, bortsett från ett ekerbrott och ett antal punkteringar. Kjell själv höll också, bortsett från ont i ett knä.

I samband med dessa incidenter fick Kjell göra erfarenheter. Efter att han gjort slut på alla sina reservslangar gällde det vid nästa punktering - som inträffade i södra Lappland, mitt ute i ödemarken - att laga slangen. Det visade sig då att han glömt att packa ned lappar för detta. Räddningen fick bli en tysk husbil, som tog både Kjell och hans cykel till närmaste by. Där fick han hjälp av de boende.

Ett andra exempel på hjälp-samhet och generositet inträffade i Dalarna. Vid ankomst till Malung var ett däck utslitet och ett nytt behövde läggas på. Klockan var kvart i sex en fredagkväll när Kjell hittade en sportbutik. Man tog sig an jobbet - en helt annan mentalitet än i storstaden.
- Där skulle man ha bett mig att komma tillbaka på måndag morgon! konstaterar Kjell.

Ett tredje exempel är från Värmland. Två mil utanför Torsby inträffade ekerbrott och Kjell fick gå två mil för att komma till en cykelaffär. Reparatören var dock bort på semester. Då ringde man efter honom. Han avbröt sin semester och reste in till Torsby för att hjälpa Kjell. När reparatören sedan skulle ta betalt ville han ha bara 70 kronor. Kjell tvingade dock på honom 200 kr.
- Det finns ett annat Sverige, utanför 08-området!

"A och O" vid långfärdscykling är också, anser Kjell Sjögren, planering. I förväg måste man bestämma färdväg, dagsetapper och övernattning. Kjell ville minimera sin packning, hade därför inte med tält eller sovsäck. Det betydde att han måste förlita sig på att sova på vandrarhem eller liknande. Platser där hade han således bokat före avresan. Totalt kostade resan 16.000 kronor, där hälften utgjordes av övernattningskostnader.

Planeringen innefattar också att införskaffa kartor, i stort antal. Kjell talar om "den blå kartan", i skala 1:100.000. "Den gröna kartan" blir alltför detaljerad. Inte desto mindre blev de nödvändigt alt införskaffa närmare 50 olika kartor, till ett pris av 100 kr/styck. De tog också en del plats i packningen.

Med sig i övrigt hade Kjell cykelkläder med ett ombyte, en träningsoverall och ett "förstärkningsplagg" vid kyla, vind, regn.Detta fick plats i två cykelväskor. Framtill en styrstångväska med kamera och kikare - Kjell är fågelskådare. På pakethållaren en plastlåda, med mat som han började varje dag med att bunkra i närmast livsmedelsbutik: joghurt, frukt, bröd och dryck. Detta fick räcka under dagsetappen och vid framkomsten på kvällen fick det bli besök i ett gatukök.

Dagsetapperna för Kjell Sjögren låg på cirka 10 mil, den längsta blev 17 mil. Man skulle kunna tro att detta är en verksam bantningsmetod, men det beror förmodligen på utgångsläget. Kjell vägde 78 kg när han började färden, 73 kg 4.680 kilometer senare. Dvs en minskning med 1 gram per kilometer.

Redan innan man börjar en så lång cykling måste man dock vara tränad. Därvid lär man tappa en del av övervikt.

Kjell Sjögren har sedan 1994 gjort sju långfärdscyklingar i Sverige.

På denna karta finns markerat de orter han besökt.

---