Ur Stockholm CITY den 1/8 05:
"MOBBARE FICK STANNA EFTER KRÄNKANDE BEHANDLING AV BÅDE LÄRARE OCH ELEVER
Skolan ville flytta på en bråkig och stökig elev. Föräldrarna motsatte sig och ärendet gick ända upp till regeringsrätten som... nu ger föräldrarna rätt."
Pojken gick i nionde klass och hade varit ett problem för skolan alltsedan han började sjuan.
Jan Björklund, fp-politiker i Stockholm, kommenterar:
"- Alla på skolan, rektor, lärare och kurator, var eniga om att en flytt av eleven var bästa alternativet för såväl pojken som klassen."
Om regeringsrättens ställningstagande säger han:
"- Det får prejudicerande effekt och kommer att göra det i princip omöjligt att flytta på elever som förstör det för andra om man inte får ett godkännande av föräldrarna."
Blågul kommentar
Frekvensen av problematiska föräldrar tycks öka. I det här aktuella fallet blir ju frågan: om man så till den grad misslyckats med uppfostran av sitt barn, att han blir ett allvarligt problem för hela sin skola - känner man då inget eget ansvar för detta, inger det ingensomhelst skuldkänsla?
Tydligen inte. Vad som gäller är den egna familjen och på omgivningen kan ställas krav och åter krav.
Samtidigt kan ju här ligga en förklaring till att sonen ifråga blivit som han blivit. Äpplet faller inte långt ifrån trädet, sägs det.
De som får betala för regeringsrättens höga principer blir i detta fall skolpersonalen, med en redan ansträngd arbetsmiljö, liksom andra elever, vilka får mindre möjligheter till en undervisningssituation.
Det framstår alltmer som att juridiska instanser utgör en samhällsfara i Sverige.