I boken "Exit Folkhemssverige", kapitel 5, skriver Ingrid Björkman om situationen i den svenska skolan:
Invandrarna ökar snabbt bland barn och ungdomar, och snabbast går det i Malmö. 1999 hade 51% av malmöborna under 19 år utländsk bakgrund. De demografiska förändringarna fick dramatiska konsekvenser för den svenska skolan där man saknade erfarenhet av att hantera "mångkulturalism". Följaktligen blev den mångkulturella skolan ett gigantiskt experiment.
Men även
om den praktiska erfarenheten av en mångetnisk verklighet
saknades, saknades ingalunda teorier och idéer. Under
1980- och 90-talen publicerades en rik flora av betänkanden
och utredningar med mångkulturell aspekt på skolan
och undervisningen. Utmärkande för dem är deras
starka ideologiska förankring. I Skolkommitténs betänkande
ges en tydlig presentation av de föreställningar som
den nya mångkulturella skolan bygger på. 
Grundtanken är att mångkulturalism ska ses som en resurs. Att värna om och utveckla en egen kulturell identitet, att rota sig på en plats och i ett land är förlegat. Identiteten består av "våra möten med andra, av våra olika rutter genom världen och historien." Tidigare har människor längtat hem, när de varit ute i världen. "Men idag är tiden och världen en annan.[ . . . ] Man kan inte undvika sin kulturella identitet. Men lika litet kan man acceptera den. I stället får man försöka flytta på sig och lära sig något under färden." Stabilitet och tillhörighet ses som något negativt. Det positiva är den ständiga rörelsen, uppbrotten, de nya mötena.
Men samtidigt som den etniska mångfalden prisas, tonas betydelsen av de etniska skillnaderna ned. Att ha främmande etnisk bakgrund jämställs med att tillhöra det andra könet eller en annan socialgrupp. Att tala bruten svenska jämställs med att tala en svensk dialekt.
- - -
I den följande granskningen har vi valt att inrikta oss på elevernas skolresultat, på kostnaderna för elever med svensk respektive utländsk bakgrund samt på skolmiljön.
2. 2 Betygen
Betygsstatistik från landets skolor visar att utbildningsnivån i storstäderna ökat kraftigt de två senaste decennierna, både generellt och i de utsatta områdena. Men statistiken visar också, att elever i invandrardominerade områden klarar skolan klart sämre än andra elever och att betygsklyftorna mellan svenska elever och invandrarelever alltmer fördjupas.
1999 fick knappt 10% av landets samtliga elever i grundskolans avslutningsklass underkänt i ett eller flera av de tre kärnämnena (svenska, engelska, matematik). För landets elever med utländsk bakgrund var motsvarande siffra 36%. I de två invandrardominerade områdena Vårby och Alby i Stockholm var motsvarande siffror 46, respektive 50%. I Malmö var betygsförsämringen störst i stadsdelen Rosengård, där 1% av eleverna hade svensk bakgrund. I Rosengårdsskolans avslutningsklass ökade under 1999 andelen elever som inte klarat betygskraven från 40 till 58%.
- - -
En av anledningarna till invandrarelevernas dåliga svenska är föräldrarnas bristfälliga svenska. En utbildningsledare i Fittja berättar att de får barn till skolan som inte talar någon svenska alls, trots att deras föräldrar är födda i Sverige. Anledningen, menar hon, är att man kan leva ett helt liv i Fittja och klara sig bra utan att behöva lära sig svenska. Samhällets krav på att invandrarna ska lära sig svenska sänks alltmer. I Rosengård är språkförbistringen nu så stor att det måste ges kurser i arabiska för områdets närpolis.
Vidare talas det allt mindre svenska i de invandrartäta skolorna. En invandrarkvinna berättar hur hennes barn, som i förskoleåldern talade bra svenska därför att det talades svenska på deras daghem, förlorat sin svenska sedan de börjat skolan. "Nu har de lärare som bryter och kamrater som talar ett blandspråk som jag inte förstår. Hur ska de få en bra svenska?"
- - -
Svenska Dagbladet kommenterar på ledarplats den 30 juni 1999 regeringens förslag att kravet på att lärarna i den svenska skolan skall "behärska svenska språket" skall tas bort. Det skall räcka om lärarna har "tillräckliga kunskaper i det svenska språket med hänsyn till tjänsten", trots tung dokumentation om vikten av att eleverna behärskar svenska för att klara vidare studier och komma in på arbetsmarkanden.
- - -
2.4 Kostnader
Statistiken
visar att undervisningskostnaderna för grundskolans elever
varierar högst avsevärt. Åren 1992 - 95 var t
ex den årliga genomsnittskostnaden per elev på låg-
och mellanstadiet i Stockholm generellt 16 700 kronor, men
i de utsatta områdena 25 500 kronor. På högstadiet
var motsvarande siffror 23 276 respektive 39 200.
Medan kostnaderna
under samma period sjönk med 4, 5% för grundskolorna
generellt i Stockholm, Göteborg och Malmö, ökade
de för skolorna i dessa städers utsatta områden
med 2%.
När Stockholm 1999 gjorde en jämförelse av grundskolans undervisningskostnader i olika stadsdelar, toppade invandrardominerade Rinkeby listan med 62 143 kronor per elev. På listans botten, med en kostnad runt 40 000 kronor, fanns stadsdelar med låg andel invandrare. Invandrareleverna var således betydligt mer kostnadskrävande. Hemspråksundervisningen är en del av förklaringen. Men därutöver kräver åtskilliga invandrarelever stödåtgärder av olika slag.
Snedfördelningen av resurser blir särskilt uppenbar, när differenserna uppträder inom samma kommun, som fallet är t ex i Botkyrka. 1999 hade Kassmyraskolan i Södra Botkyrka 442 elever, varav 10% var invandrare. Skolan hade en budget på 21,6 mkr och drygt 6 lärare per hundra elever. Fittjaskolan i Norra Botkyrka hade ungefär lika många elever, varav 98% var invandrare. Den hade 34,1 mkr i budgeten och 12 lärare per hundra elever.
- - -
2.5 Våldet
I takt med att invandrareleverna blivit flera har våldet i skolorna ökat markant. Idag förekommer till och med väpnat våld i skolorna, något som var otänkbart för ett par decennier sedan. Våldet, som började i storstadsskolorna, har flerdubblats under 1990-talet och snabbt spritt sig ut i landet. Skolor tvingas stänga därför att säkerheten hotas på grund av elevers, i de flesta fall invandrarelevers, våld mot elever, lärare och annan personal - våld som även fått dödlig utgång.
Grundskolan i den lilla skånska kommunen Ödåkra får belysa utvecklingen. Skolan var, enligt rektorn, tidigare en typisk landsortsskola som "nu blivit en invandrarskola". Där härjade hösten 1999 en rånarliga av invandrarelever som genom misshandel, hot och personrån terroriserade de svenska eleverna. Ligamedlemmarna drog sig inte för att gå in på andra klassers lektioner, fjättra lärarna och misshandla eleverna inför lärarnas ögon. Flera av de svenska eleverna vågade till slut inte gå till skolan.
Under 1990-talet har polisanmälningarna för våld mot lärare flerfaldigats. Lärarna har slagits ner av elever som t ex blivit tillsagda att passa tiden, att stänga av mobilen under pågående lektion eller att inte tränga sig före i matkön. Mer än en fjärdedel av fallen är så grova att de lett till sjukskrivningar och skadorna har ibland varit livshotande.
2.6 Vittnesbörd från en svensk elev
I en artikel med rubriken "Mångkulturalism i gymnasiemiljö" skildrar en kvinnlig elev i Tumba gymnasium i Botkyrka de svenska gymnasisternas situationen i en invandrartät gymnasieskola. Hon beskriver hur många invandrarelever, trots generös stödundervisning, inte klarar skolan och hur fördomsfulla de är mot allt svenskt. Hur fientlig stämningen är mellan elever med svensk bakgrund och elever med utländsk. Hur studiemotiverade svenska elever trakasseras av invandrarelever som till och med sprayar tårgas i deras ansikten - och att skolan slutligen tillfälligt måste stängas "för att undvika att någon skadas allvarligt". Hon beskriver också hur skolan bjöd in "stödpersoner" för att föreläsa och diskutera bort konflikterna, och hur de svenska eleverna då anklagades för rasism.
Vi fick ta emot beskyllningar som vi betraktade som helt ogrundade. När vi framförde våra invändningar, fick vi höra att vi var tvungna att inse att vårt samhälle är mångkulturellt och anpassa oss därefter.
