Politiken måste omprövas!

De 68 personer - politiker, flyktingadvokater och diverse kändisar - som i två debattartiklar i DN 25/9 och 4/10 1996 kritiserat den flyktingpolitiska propositionen för inhumanitet sägs representera svenska folket. Så är dock ingalunda fallet. En majoritet av de 68 - flyktingadvokaterna inräknade - tillhör det kulturella och politiska åsiktsetablissemanget. Dessa lever i en egen värld, fjärran från folkmajorititeten och den hårda verkligheten.

De 68 klagar på att bara 2% av de asylsökande erkänns som "flyktingar" och antyder därmed försåtligt att bara en liten "rännil" av alla som söker sig till Sverige får uppehållstillstånd. Detta är en drastisk felbeskrivning av den faktiska situationen, eftersom över 60% av alla sökande beviljats asyl *.

I verkligheten har Sverige under 1990-talet beviljat permenanta uppehållstillstånd i en omfattning som saknar motstycke i Europa. Sverige har därmed etablerat sig som det förlovade landet för flyktingar och invandrare från världens alla hörn.

Sveriges enastående position i detta avseende har framförallt klarlagts genom FN:s Flyktingkommissariat - UNHCR - i dess sakliga rapport Refugees, Asylum in Europe (1995). Ett sammandrag av rapportens faktauppgifter framgår av vidstående diagram (finns i Faktabanken: jämförelse med andra i-länder, blågul anm.).

Svenska media har ofta påstått att Tyskland under 1990-talet varit det land som beviljat flest asyltillstånd*. I stället är det så att Sverige under femårsperioden 1990-94 beviljat nästan 42.000 fler permanenta uppehållstillstånd än det stora och resursrika Tyskland. Räknat i förhållande till ländernas folkmängd har Sverige beviljat nästan 15 gånger så många permanenta asyltillstånd som Tyskland!

Härutöver har Sverige också accepterat en synnerligen generös anhörig- och anknytningsinvandring som t.o.m. är större än asylbeviljandet. Den totala invandringen uppgår därmed till ca 1/4 miljon människor enbart under femårsperioden 1990-94. Detta motsvarar en stad av Malmös storlek!

Vi har därför svårt att instämma i de anklagelser om britande humanitet och rättssäkerhet som de 68 i kändisgruppen för fram mot ansvariga politiker och myndigheter. Blotta omfattningen av Sveriges unikt generösa invandringspolitik borde vara tillräcklig för att fritaga Sverige från varje påstående om inhumanitet och bristande respekt för mänskliga rättigheter.

Självklart förekommer det i denna väldiga våg av invandrare enskilda fall där vederbörandes flyktingstatus eller anhörigstatus måste ifrågasättas på grund av falska eller oriktiga uppgifter eller av andra speciella omständigheter. Vi har dock full tilltro till att Utlänningsnämnden och Invandrarverket handlägger avvisningsbeslut i överensstämmelse med de lagar och förordningar som gäller.

Det kan emellertid starkt ifrågasättas om Sverige verkligen har råd och resurser att bevilja en invandring som är särklassigt störst i hela Europa. Sveriges sociala och ekonomiska kris är som bekant djup, och alla tecken tyder på att den också blir långvarig. Med en statsskuld på 1.400 miljarder och en total arbetslöshet på ca 1 miljon människor (inräknat förtidspensionärerna) är det svårt att se hur Sverige även i fortsättningen skall kunna leva upp till sin roll som det förlovade landet för invandrare. Den pågående nedrustningen av välfärden - sjukvård, äldrevård och barnomsorg - för landets egna medborgare borde härvidlag vara en tankeställare. Invandrarverkets opinionsmätning år 1995 visar att ca 70% av svenska folket är kritiska till invandringens omfattning.

Vi vanliga svenskar anser - till skillnad från kändisgruppen - att det är dags för en djupgående omprövning av den svenska invandringspolitiken med sikte på en drastisk begränsning av invandringen. Vi hemställer till Sveriges Regering och Riksdag att för svenska folket förtydliga och klargöra invandringspolitikens mål, genomförande och konsekvenser. Bl.a. kräver vi svar på följande frågor:

Varför avviker den svenska invandringspolitiken så extremt från övriga västeuropeiska länders?

Anser regering/riksdag att en fortsatt stor invandring är möjlig trots massarbetslöshet och enorm statsskuld?

Avser regering/riksdag att verka för en återflyttning till respektive hemland där så är möjligt?

 


Denna artikel var undertecknad av cirka 300 namn. Refuserad av "DN Debatt":

 

 "... grupper som dessbättre har haft problem med att komma ut med sitt främlingsfientliga budskap sedan Ny demokrati kollapsade."

Invandringsminister Pierre Schori i riksdagen den 21/5 -97, om sådana som önskar en restriktivare flyktingpolitik

 


* En detalj har här uppenbarligen blivit fel. Alla asylsökande som fått uppehållstillstånd i Sverige har därmed inte fått asyl. Många har fått sina uppehållstillstånd av andra skäl, av s.k. humanitära skäl. Se vidare Faktabanken.