Publicerat i "Upsala Nya Tidning", den 11/2 -95:

 


Förvånande förvåning

ANDERS E HOLMSTRÖM ... säger sig vara anhängare av yttrandefrihet, men uppenbarligen ska denna frihet inte omfatta dem som tycker annorlunda.

Till detta kommer att min artikel inte så mycket uttryckte åsikter som den uppgav en mängd fakta om hur mycket lättare det är för en utlänning att bli medborgare i Sverige än i andra länder. Vad Holmström således bemöter är sakuppgifter. Detta gör han dock inte genom att bestrida deras riktighet, utan genom att förklara dem "irrelevanta".

"Flyktingpolitik räddar liv" påpekar Holmström och där har han ju rätt. Men det hör också till bilden att bara några procent av alla asylsökande i Sverige är konventionsflyktingar. En majoritet av dem som fått stanna har fått göra det på "humanitära grunder", bakom vilket ofta döljs skäl som uppstått genom lång vistelsetid i Sverige.

NU HANDLADE INTE min artikel om flyktingpolitik. Man kan få en fristad här undan förföljelse utan att för den skull genast bli svensk medborgare. Men det finns en koppling.

Den idealbild av flyktingar som ofta hålls fram är att de flyr för sina liv, men vill inget högre än återvända till sina respektive länder så fort detta är möjligt. Sanningen är nog att materiella villkor spelar en roll, och att många kommer hit för att stanna permanent. Intresset för att snabbt bli svenska medborgare tyder på detta.

På en punkt innehöll min artikel en uttalad åsikt: de som beviljas svenska medborgarskap bör först ha lärt sig att tala och förstå svenska. Är det detta som upprör Holmström till den grad att han talar om "fascistoid propaganda"?

PÅ EN ANNAN PUNKT har Holmström missat min poäng. Förtidspensioneringar bland invandrare är bara ett av flera områden där det blir svårt att få en klar bild av läget, genom statistikens uppdelning i grupperna "utländska medborgare" och "svenska medborgare". När de flesta nyanlända snabbt blir svenska medborgbare förstärks denna effekt. Men anser man fakta om invandringens kostnader ovidkommande, då ryms förstås här ingen poäng.

Låt mig slutligen bemöta Holmström på ytterligare en punkt. Han skriver "att invandrare är överrepresenterade i bidrags- och kriminalstatistik beror på att folk tar till sig irrpropaganda som liknar det Milld skriver. Detta återspeglas i möjligheterna för invandrare att få jobb."

HOLMSTRÖM FÖRNEKAR ALLTSÅ INTE att en sådan överrepresentation existerar, istället upprättar han en ny försvarslinje: alltihop är mitt och andra svenskars fel! Invandrarna förblir befriade från eget ansvar.

Visst kan det bero på diskriminering när en invandrare som försöker få arbete inte lyckas med detta, men det kan faktiskt bero också på andra faktorer. En möjlig faktor är bristande språkkunskaper, en annan är otillräcklig kompetens för uppgiften.

Jag tror alltjämt att debatten om flyktingpolitik vinner på redovisande av fakta, strävan till nyanseringar och ett mått av ömsesidig respekt.

Jan Milld