De har smygit sig in som något av självklarheter i media. Det gör dem ibland svåra att upptäcka, men de är många. Exemplen på att det kan vara litet si och så med "alla människors lika värde" och "allas likhet inför lagen". Det mäts med olika mått!
Vissa människor är tydligen mer lika värda än andra:
Så här skriver Lasse Anrell i Aftonbladet den 28/12 -99, om milleniumfesten i Stockholm, en "lektion i svensk historia":
"Lindkvist mässade... om hur staden och Sverige formats. Hans poäng är enkel: Det är invandrare som format och förändrat vårt land."
Det är ju ingen tvekan om att invandrare under seklernas lopp haft stor betydelse för utvecklingen av Sverige, och det var förmodligen vad Herman Lindkvist menade.
Men med Anrells formulering hamnar svenskar helt utanför. Nog finns väl också en och annan svensk som varit med på ett hörn?
Om exempelvis Juan Fonseca kan media leverera omdömet att han "arbetar för invandrarnas sak".
Det kan diskuteras om detta är vad han i praktiken gör, men låt oss här bortse från en aspekten. Klart är att han utger sig för att arbeta för invandrarnas sak, låt oss utgå från att så också är fallet.
Då uppfattas inte detta som något kontroversiellt påstående: det är fullt legitimt att arbeta för "invandrarnas" sak.
Men är det på motsvarande sätt tillåtet att arbeta för "svenskarnas" sak? Knappast.
Ingen tidning skulle fälla omdömet om tidskriften Blågula Frågor, att den "arbetar för svenska arbetares sak".
Jonas Hållén, kolumnist i Metro, har skrivit både engagerat och initierat. Men den 24/8 -99 tog han upp ämnet ungdomsrån, hur invandrargäng rånar svenska ungdomar på mobiltelefoner och pengar.
Hålléns slutkläm blev: "Utan att vara medvetna om det håller rånarna på med en gratiskampanj för dom extremister som vill rensa upp, slänga ut och trycka ned."
På Metros framsida blev det en blänkare med rubriken: "EXTREMISTER FÅR DRAGHJÄLP AV RÅNARE."
Antag att rånen inte riskerade få denna effekt av "draghjälp åt extremister". Antag att deras enda effekt vore att svenska ungdomar kränktes och fick mentala ärr för resten av sina liv.
Skulle det inte vara så allvarligt då?
Samma ämne återkom i Metro den 13/12 -99, i ett reportage med rubriken "UNGDOMSRÅN ETT SNABBT VÄXANDE PROBLEM". Och samma knorr - en delrubrik löd: "Dagens rånoffer påverkar framtida syn på invandrare".
Ur texten: "En femtonårig kille blir rånad. Han vägrar att anmäla. Inuti honom spelas händelsen upp. På dagarna är han vaksam, går över på andra sidan gatan om han möter invandrarungdomar. Åren går, han utbildar sig och börjar arbeta. Sedan sitter han som chef på ett företag och ska anställa folk. Automatiskt kommer han att välja bort de arbetssökande som liknar förövaren, alltså de flesta invandrare. Detta är konsekvensen på lång sikt."
Men vi har ju en DO, med diskrimineringslagar. Det är straffbart att inte anställa invandrare. Antag att denna DO och dessa lagar blir effektiva - då tvingas denne svensk anställa invandrare fastän han skulle vilja slippa.
Då skulle vi inte ha något problem. Eller? Räknas lidande bara om det drabbar invandrare?
Diskoteksbranden i Göteborg var naturligtvis tragisk, men den skulle fått mindre katastrofala konsekvenser om inte de ansvariga så grovt brutit mot bestämmelser om brandskydd. Normalt sett skulle de ansvariga i en sådan situation ställts till ansvar. Ett åtal var också på väg att väckas.
Men detta utlöste ett ramaskri i media - de ansvariga var ju invandrarungdomar. Och myndigheterna tvingades backa.
I ett av de första sändningarna av TV-programmet "Fittja Paradiso" medverkade dels ett kommunalråd i Botkyrka, dels en ung invandrare i studion.
Invandraren satt där som någon slags recensent och överdomare. Han avbröt kommunalrådet och avfärdade det (lilla) som denne fått chans att säga som "skitsnack". Själv hade han inget att säga i sak.
Så skulle aldrig en svensk tillåtas bete sig mot en invandrare 1). Innebörden var särbehandling - på denne invandrare ställdes inga normala krav. 2)
Ett motsvarande fall är Folkpartiets nominering av Nyamko Sabuni till politiska förtroendeuppdrag. Hon hade tidigare i en radiodebatt farit ut mot en äldre man, polisinspektör Wrangel,: "Du är ett arrogant, respektlöst arsel!". 3)
Inom Folkpartiet är ett sådant beteende knappast generellt acceptabelt, Men tydligen kan det accepteras, om vederbörande kommer från Afrika.
Juan Fonseca reagerade skarpt mot att Luciano Astudillo inte valdes till ordförande i SSU 1999. 4)
Fonseca var klar med sin slutsats om vad som låg bakom omröstningsresultatet på SSU-kongressen. "Svensk socialdemokrati är inte mogen för en förbundsordförande med svart hår." 5)
Ingen annan har dragit in denna aspekt om Astudillos utseende, det var bara Juan Fonseca som gjorde.
"Assimilering" anses i politiskt korrekta kretsar liktydigt med övergrepp. Det anses viktigt att invandrare får behålla sin egen kultur. För detta kan utgå särskilt ekonomiskt stöd.
Om man däremot är svensk och tycker att svensk kultur ska bevaras och befrämjas, då anses detta ofta suspekt, kan väcka associationer till nazism och Auschwitz.
Även från korrekt håll måste man ibland medge att många asylsökande kommer till Sverige snarare av ekonomiska skäl än pga politisk förföljelse. Då kan det hända att de anför ett reservargument: "Vi skulle ha gjort likadant, om vi var i deras situation!"
Javisst, men vi är ju inte det. Vi är vi, inte de. Om vi svenskar ska se till allas intressen utom våra egna - vem kommer då att se till våra intressen?
Inte ställs det motsvarande krav på andra grupper, att de ska smälta in i tapeten?!
En invandrarpolitisk förening i Malmö uttalade, i Arbetet en 19/2 -96: "När politikerna drar in alternativlunchen för muslimska skolbarn och drar in på hemspråkundervisningen visar de att invandrare inte är värda att prioritera."
Vad är innebörden av att "prioritera"? Jo, det är att något sätts framför något annat. Det blir alltså något annat, här ej närmare angivet vad, som ska bli utan pengar.
Aftonbladet den 22/12 -99, under "TV igår", om "Striptease":
"...som kavalkad över de åtta år som programmet har gått blev det aldels förskräckligt mycket elände. Det är naturligtvis riktigt, det står eländigt till med rasistiska svenskar, utkastade mentalpatienter, oansvariga politiker,.."
Är rasism mer vanlig bland svenskar än bland invandrare? Finns det några undersökningar som visar det? Förmodligen är det snarare tvärtom. Vad är alla dessa ungdomsrån, om inte utslag av rasism?
Riktigare vore således att tala om "rasistiska invandare". Men det vore ju också fel, eftersom det blir att generalisera, det inser envar. När det gäller svenskar möter det dock inga hinder att generalisera.
Metro den 30/11 -99, blänkare om ett kommande TV-progam:
"Debatt om svenskar och invandrare
Hur kan svenskarna få invandrarna att trivas bättre? Hur kan invandrarna få svenskarna att bli mindre rasistiska? 'Svart eller vitt' låter tittarna styra debatten med inlägg."
Det är så propaganda fungerar. Genom upprepning. Droppen urholkar stenen.
Afttonbladet hade den 17/12 -99 en tvåspaltare under rubriken "17-åring misshandlad i kända nazisters lägenhet. En 17-åring från Hjo blev i går morse svårt misshandlad av 6-7 personer beväpnade med järnrör.
Pojken vare ensam i lägenheten, som var olåst. Männen, som var maskerade, misshandlade honom svårt över hela kroppen, så att han fick en knäskål krossad och ett ben brutet.
Aftonbladet: "För tre veckor sedan var det ett stort bråk i lägenheten, som dock lugnade sig när polisen kom.
- Männen som bor där har varit inblandade i en mängd småbråk tidigare. De söker bråk med invandrare, ..."
Vem var egentligen brottsling och vem var offer? Om situationen varit den omvända, nämligen att det funnits ett gäng invandare ("ligister"?) som sökte bråk med svenskar, och att en 17-årig invandrarpojke överfallits av sju maskerade män med järnrör, att pojken skadats för livet - hur hade Aftonbladet då skrivit?
Hade slutklämmen blivit att man "sökte bråk med svenskar"? Nej, här finns två olika måttstockar - en för svenskar, en annan för invandrare.
I ett FLT-telegram (Metro återger den 28/12 -99) om filmen "Dykaren" uttalar sig Stefan Sauk om Izabella Scorupco:
- Det är ovanligt i vårt land med en kvinna som är så vacker och samtidigt har den integriteten. Men så är hon ju inte heller från Sverige.
Det skulle i och för sig kunna vara sant, exakt som Sauk säger. Det intressanta är att det sägs. Det ingår nu i ett mönster, där svenskar ska klassas ned.
Motsatsen - "men så är hon ju också från Sverige" - skulle knappast kunna sägas.
1) Vilket i och för sig är bra.
2) Sedan kan man ju diskutera vilka som kränks värst av detta - invandrare eler svenskar.
3) Bakgrunden var ett brutalt rån av en kör i en Uppsalakyrkaa, förövad av ynglingar med svart hudfärg. Varpå man i polisradion använt signalementet "blåneger" i efterlysningen .
4) Även om det var mycket nära - det skilde bara på en röst.
