Blågula FRÅGOR, nr 2/99:
Ulla Hoffmanns föreställning att invandringen till Sverige årligen skulle ligga på en nivå kring 100 personer förbryllar.
Tydligen menar hon att "flyktingar" inte ska räknas som "invandrare".
Tydligen menar hon dessutom
att alla som inte är arbetskraftsinvandrade ska betraktas som "flyktingar"
- även de som fått stanna på humanitära grunder och
de som är anhöriginvandrade.
Men oavsett hur man rubricerar handlar det om människor som kommer hit
för att stanna kvar här, och för vilka det svenska samhället
därmed gör åtaganden.
Ulla Hoffmanns linje vad gäller "flyktingar" är att det handlar om absoluta rättigheter, där avgörandena sker objektivt efter lagen. Därför får inte sättas några kvantitativa gränser.
I nästa tankeled blir Hoffmann oklar. Betyder det att inga hänsyn behöver tas till den inverkan som detta får på det svenska samhället? Ska den inflyttning ske, oavsett kostnader och konsekvenser? Just detta är tydligen Hoffmanns linje.
Samtidigt har hon en tankegång om att med Vänsterpartiets politik kan arbetslösheten avskaffas. Men även om:
a) Vänsterpartiet skulle vinna majoritet i riksdagen för sin ekonomiska politik och lyckas genomdriva denna
b) Denna politik får de av Hoffmann
förväntade effekterna
...så är vi ju inte där idag!
Den flyktingpolitik som bedrivs nu måste utgå från den arbetsmarknadsituation som råder nu, inte vad man önskar sig och vad som - i bästa fall - kan komma att råda i en framtid! Det grundläggande felet med Ulla Hoffmanns flyktingpolitik är dess brist på verklighetskontakt.
Sveriges kapacitet är begränsad, både ekonomiskt och socialt. Genom att ta på sig ansvaret för människors väl från alla delar av världen skapas problem i vårt eget samhälle. Vänsterpartiets politik innebär att svika olika grupper av svenskar - unga som gamla, kvinnor som män, infödda som invandrade. Gentemot dem är v-linjen ansvarslös.
Vi har ju facit nu, av mer än två decenniers "generös flyktingpolitik". Men på något sätt lyckas Ulla Hoffmann blunda för de konsekvenser som denna omfattande invandring fått i Sverige.
Istället för att nu strama åt vill Hoffmann bara gasa på. Hon vill ha en än mer generös flyktingpolitik, fri från visumtvång. Formellt sett ansluter sig Vänsterpartiet till en politik för reglerad invandring, i praktiken motsätter man sig konsekvent de åtgärder som faktiskt skulle kunna göra invandringen reglerad.
Sverige har fällts för brott mot tortyrkonventionen, mer än andra länder, anför Ulla Hoffmann. Jovisst. Tänk om Sverige har något att lära av exempelvis Finland, vad gäller flyktingpolitik... Det är nog bara så att det finns målkonflikter och dilemman.
Vänsterpartiet berömmer sig av att sitta inne med en "helhetsbild", men beträffande invandringen ser inte ens det helt uppenbara - nämligen att det finns ekonomiska drivkrafter för människor från u-länder att ta sig till Sverige.
I en värld med explosiv befolkningsökning finns knappast någon gräns för hur många det kan bli fråga om.
