Blågula FRÅGOR, nr 1/98:
En av bussförarna på SL Buss, Kenth Erlandsson, har sänt oss följande lilla historia direkt ur verkligheten:
Lördagen den 10 januari körde jag som vanligt linje 193E mellan Sergels torg och Hökarängen. Vid Gullmarsplan kommer fyra svartklädda ungdomar på bussen. De kan vara i åldrarna 19-25 år.
Den första, en kvinna, visar ett månadskort som gick ut i oktober. Då tändes en snäll blixt i min hjärna. Det betydde, att nu måste alla månadskorten i gruppen kontrolleras.
En av killarna hade faktiskt giltigt kort, men tre personer måste betala kontant 3 x 14 kronor för resan till Blåsut. Efter ivrigt letande las 42 kr upp på myntbordet. När jag lämnade biljetterna skrek den ena kvinnan högt och tydligt: "Nazist!"
Jag sa inte ett ord, eftersom jag i rakt nedstigande led har mycket svårt att brusa upp och bli arg, vilket i vissa lägen kan vara bra. Resan gick vidare mot Blåsut, lugnt och beskedligt.
När de fyra svartklädda går av genom bakdörren gör två av dem "fingret-i-arslet-hälsningen" och sedan en annan version, "hela-handen-hälsningen", när den ena går längs bussens längd. Eftersom det var mycket ljust på platsen tittade övriga passagerare förvånat genom rutorna.
Jag kunde då inte att låta bli att kommentera i bussens högtalare. Jag sa: "Som ni ser så uttrycker dom sitt missnöje över att jag sade nej till oktoberkort i januari och helt enkelt tog betalt. "
Jag har funderat mycket över den här händelsen, och vilka slutsatser man ska dra. De här människorna var på sitt sätt uniformerade. Den ena kvinnan hade ett anarkist-märke och "Nej till rasism". Även de andra hade ett flertal märken på s.k. arbetarskjortor. Dessa märken hann jag inte tyda, men de var förmodligen i samma genre.
Nu ställer jag frågan: Var det en slump, att de kallade mig "nazist", när jag bara skötte mitt jobb? Representerade jag för dem någon förtryckande överhet, när jag tog betalt?
En annan fråga: Om vi ska kunna försvara oss mot nazismen, så kan det väl inte skötas av sådana här individer? Det försvaret måste skötas av seriösa människor!
Kenth Erlandsson
