Blågula FRÅGOR, nr 3/04:


Socialsekreteraren

Fortsättning från BGF 2/04:

Försäkringskassan är dock i sammanhanget det största sorgebarnet. Det är ifrån Försäkringskassan det största utflödet av skattepengar sker, eftersom det är härifrån all sjukpenning, bostadsbidrag och alla barnrelaterade bidrag betalas ut. Rätten till föräldrapenning uppnås så fort man fått uppehållstillstånd. Grundersättningen är genom nytt politiskt beslut nu 180:- per dag. Det ger en inkomst om ca 4 300:- netto per månad.

Har man invandrat men fått barn kan inga krav ifrån myndigheterna ställas på att man ska delta i svenskundervisning eller andra introducerande program som främjar ett inträde i det svenska samhället, vilket vi ska se nedan. Lagstadgad barnledighet gäller för alla. Därutöver kommer naturligtvis barnbidrag och underhållsstöd, vilka jag återkommer till.

I Dagens Nyheter den 3:e januari 2004 beskrivs hur man i Malmö har tagit nya grepp för att komma tillrätta med den höga arbetslösheten bland invandrarna i bland annat Rosengård. I Rosengård har man varit djärv nog att lägga Arbetsförmedling, Försäkringskassa och socialkontor i samma lokaler. Detta kommer förhoppningsvis att leda fram till en väsentlig förändring av den låga förvärvsfrekvensen i Rosengård (34 procent), enligt vad man kan utläsa av artikeln som är späckad av goda framtidsförhoppningar. Kent Andersson, socialdemokratiskt kommunalråd i Malmö med ansvar för arbetsmarknad, integration och vuxenutbildning berättar att man genom samverkan fått ut ovanligt många i antingen jobb eller studier. Andersson säger om de olika trygghetssystemen att de byggdes upp i ett annat Sverige, och att de låser in folk istället för att hjälpa dem vidare. Min erfarenhet av dylika insatser som bygger på samverkan mellan olika myndigheter är mycket goda, och jag önskar Malmö lycka till med projektet.

Artikeln illustreras av några fall, bland annat Musarrat Parveen som kom från Pakistan för femton år sedan och som fram till nu har varit hemma med sina fem barn. Hon ska nu söka arbete, men tror inte att hon har någon nytta av sin ekonomiutbildning ifrån hemlandet. Hur hon har kunnat vara hemma med fem barn i femton år i Sverige förklaras inte i Dagens Nyheter utan lämnas som ett mysterium till läsaren att försöka lösa. Har hennes man arbetat inom något höglöneyrke och försörjt den stora familjen? Eller är hon skild och får hjälp ifrån Försäkringskassa och socialtjänst?

Hon har förmodligen rätt i att det blir svårt att dra nytta av den femton år gamla pakistanska ekonomutbildningen då värdet av en svensk dito halveras inom loppet av ett år. Musarrat Parveen presenteras i bild i slöja med sina fem barn, varav två döttrar i tio-tolvårsåldern också har slöja. Hur mammans ställning faktiskt ser ut på arbetsmarknaden idag berörs med några ord. Hon har funderingar om att gå en kurs till golvläggare säger hon skojsamt. Eller busschaufför. Men nej, hon har hört att bussförare inte får bära slöja. Kanske ett ämne för den hovsamme reportern att spinna vidare på i ett uppföljande reportage?

Fatima Ameur presenteras i samma artikel. Hon kom till Sverige från Marocko för nio år sedan. Hon har under sin tid i Sverige varit hemma med sina sex barn, men har nu ett första hägrande städjobb inom räckhåll. Det äldsta barnet är elva år och det yngsta fyra. De senaste tre åren har hon läst svenska och engelska, och det eventuella jobbet är hennes första arbete. "Det ska bli jätteroligt!", förmedlar hon genom Dagens Nyheters reporter. Även här lämnas läsaren i förtärande ovisshet om hur hon försörjt sig och sina sex barn de första nio åren i Sverige.

Dagens Nyheter anser tydligen att dylika frågor är av ringa intresse. Att man går från nio eller femton års barnledighet till ett eventuellt arbete, eller det faktum att man bara söker arbete, tycks av tidningen uppfattas som en stor och glädjande nyhet.

Cecilia Lejon, anställd på den nya kombinerade Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och socialkontoret, förklarar varför så många i Rosengård inte har lärt sig svenska, trots tre års introduktion (till det svenska samhället).
"Om man till exempel väljer att under de tre åren föda två barn så väljer man samtidigt bort introduktionen och har inte lärt sig ett ord svenska på tre år."

Så talar en drillad svensk tjänsteman, som dagligen kommer i kontakt med kvinnor som varit "hemma med barn" i upp till femton år, eller mer. Hon väljer att uttala sig om högst tre år, men säger inget om att det svenska systemet ger alla möjlighet att föda barn efter barn utan att några krav ställs på att man själv ska kunna försörja dem, eller sätta igång med sin introduktion. Samtidigt kommer man längre och längre bort ifrån arbetsmarknaden, tills man en vacker dag återfinns i ett frejdigt reportage i Dagens Nyheter.

Vad har då detta med socialtjänsten att göra? Allt, precis som allt annat i samhället hänger ihop och utgör en helhet, som kommunalrådet så riktigt antyder ovan. Jag började med att säga att Försäkringskassan står för det största utflödet. Försäkringskassan är också mycket lätt att föra bakom ljuset, om man skulle vara intresserad av detta.

Socialsekreteraren

fortsättning