En inkluderande nationalism

Magnus Karaveli har i DN den 19/4 -97 en artikel om nationalism, där han pläderar för "en svensk nationalkänsla som även invandrare kan tillägna sig".

 


Några citat:

"...spänner mångkulturalismen - dvs avståndstagandet från nationen som en kulturell gemenskap - över hela det politiska spektrumet. Den parlamentariska invandrarpolitiska kommitté som häromåret genomförde en översyn av invandrarpolitiken förordade att de mångkulturella bejakas och blir den självklara utgångspunkten för den framtida politikens utformning på alla nivåer. Det var betecknande att det inte på ett enda ställe i kommitténs digra betänkande talades om nödvändigheten av att invandrarna inlemmas i en kulturell, svensk gemenskap. I det offentliga samtalet förekommer det överhuvudtaget inte att behovet av försvenskning framhålls."

"..har integrationsminister Leif Blomberg den senaste tiden talat om att begreppet mångkulturalism bör sorteras bort ur resonemanget. Blomberg föredrar att i stället använda det mindre laddade uttrycket 'mångfaldens samhälle'. I praktiken är detta en meningslös semantisk övning då ministern samtidigt tar avstånd från tanken på försvenskning i kulturell mening. Vad Leif Blomberg, Mona Sahlin och politiker i allmänhet inte inser är att behovet av att slå vakt om den nationella identiteten blivit ännu större i en tid av ökad globalisering och migration, och att den svenska kulturens betydelse som referensram ökat i det numera etniskt blandade Sverige.

I själva verket är den till synes progressiva mångkulturalismen och den högerextrema rasismen två sidor av samma mynt. Medan rasisterna säger att invandrarna inte kan bli svenskar, är budskapet från mångkulturalisterna att de inte skall bli det. Och ytterst är bägge dessa hållningar uttryck för en bristande förståelse för vad en nation är. Nationen är en kulturell gemenskap som är förankrad i föreställningen om ett gemensamt ursprung. Den hålls samman av en övergripande kultur - så som denna kommer till uttryck i gemensamma symboler och traditioner - och kan därför inte reduceras till en konstitutionell ordning.

Som Alexis de Tocqueville skrev kan ett samhälle endast existera när ett stort antal människor betraktar ett stort antal saker med samma ögon, när de delar uppfattningar i många frågor och när samma händelser väcker samma associationer och ger upphov till liknande tankar hos dem."

"Det är i kulturen som den historiska kontinuiteten kommer till uttryck. Det kulturella svenska arvet kan också den som invandrat från Iran tillägna sig. Att emigrera handlar framförallt om att byta historia.

Skall Sverige bli en hel nation, måste en inkluderande, det vill säga etniskt blind men i gengäld kulturellt svensk, nationalism bejakas. Om inte det politiska etablissemanget tar nationen på allvar, permanentas inte bara segregationen. Mångkulturalismen, i kombination med nedvärderingen av nationalstaten, bäddar för en svensk Jörg Haider eller Jean-Marie Le Pen. Nationalismen får inte överlåtas åt extremister."