"...den nye integrationsministern Lars Engkvist sa, att problemet inte var invandrarnas syn på svenskarna utan svenskarnas syn på invandrarna. Analysen var något förvånande för att komma från en så politiskt erfaren och fingertoppskänslig person som Engkvist, men speglar väl mindre viljan till klarsyn än tvånget att anpassa sig till gällande retorik. Alla vet numera att det kostar tid, pengar, frustration och möda att smälta samman kulturerna i fusionerade företag, men för politikerna antas motsvarande intressekonflikter på nationell nivå bottna i en blandning av bristande vilja och etniska fördomar.
I själva verket är invandrarnas syn på svenskarna ett minst lika stort problem som motsatsen, kanske rentav större eftersom stora grupper vuxit upp i kulturer med auktoritära regimer, hård religiös styrning och stränga krav på social kontroll. De saknar inte bara svenskarnas långvariga tillvänjning vid politisk, moralisk och religiös relativism, utan står också främmande inför självklara inslag i vardagslivet, exempelvis jämställdheten mellan könen."
"Politikernas retorik syftar till att göra flyktingfientliga opinioner socialt och moraliskt tabubelagda. Problemet är att politiska idéer aldrig växer fram ur intet... Den demokratiska syntesen av alla dessa konkurrerande idéer blev redan på 1920-talet en kombination av välfärdspolitik och klassöverskridande nationalism, i flera länder sammankopplad med begränsningar i den dittills relativt fria invandringen.
Nationalism - som inte ska förväxlas med den konservativt präglade patriotismen kring sekelskiftet - är egentligen 1900-talets mest framgångsrika ideologi, det diskreta men drivande kompet under det politiska spelet i alla demokratier: den har föreställningen om den gemensamma nationen som bas, nationalstaten som övergripande politisk ram och medborgarnas rätt till arbete, utbildning, sjukvård och välfärd som ett ömsesidigt och sammanhållande intresse.
Den moderna myten om Sverige formades under intensiv propaganda på teman som 'den svenska livsformen' och 'det svenska folkets väsenskärna', men i dag vill ingen kännas vid sådana slagord: nationalismen är ett passerat stadium och nationalstaten en arena som krymper i politisk betydelse. Nu vänds istället blicken bortom det nationella, nu gäller istället globalisering och mångkulturalism."
